Du kan inte kopiera material från denna sida.

I onsdags var jag på kurs. Ämnet var yrkeshandledning. Handledning fick jag under min verksamhetsförlagda utbildning och när jag skrev mitt examensarbete. Läs gärna något om den perioden exempelvis inlägget om VFU2 – Klinisk patologi och genetik. Handledning ingår visserligen också som en del i min tjänst, eftersom jag har tagit på mig uppgiften att vara så kallad ”huvudhandledare” på min arbetsplats. Det betyder att det är jag som får det huvudsakliga förtroendet att planera den del av studenternas verksamhetsförlagda utbildning som sker hos oss. Jag tar emot och introducerar studenterna, bollar frågor och utvärderar deras kunskaper – tillsammans med mina kollegor.

Biomedicinska analytiker är handledare

Att vara biomedicinsk analytiker innebär också ett ansvar för handledning av både studenter, nyanställda kollegor och erfarna kollegor som vill bredda sin kompetens. Det står skrivet i den yrkesetiska koden för biomedicinska analytiker som Institutionen för biomedicinsk laboratorievetenskap har tagit fram. Biomedicinska analytiker:

”…undervisar och handleder studenter, kollegor och andra yrkesutövare…”

– Institutionen för Biomedicinsk Laboratorievetenskap –

Det här är alltså en utbildning för alla, en arbetsuppgift för alla, och en utvecklingsmöjlighet för alla.

Vad är god handledning för dig?

Du som läser det här är mest troligt en student. Men även färdigutbildade biomedicinska analytiker läser min blogg, och oavsett vem du är ska vi alla ställa oss samma frågor: Vad är handledning för dig? Vad förväntar du dig av din handledare? Vad vill du åstadkomma under din verksamhetsförlagda utbildning? Hur vill du vara som handledare?

Under kursen slängdes jag tillbaka till brainstormingens fria tankevärld. Precis som på universitetet. Vi slängde ur oss lite olika ord som vi tyckte beskriver god handledning, och kursledaren strukturerade upp orden på tavlan. De hamnade i två separata gruppen under rubrikerna process och struktur.

Handledning är både en process…

Process, tyckte vi, kan beskrivas av ord som lugn, förstå och ta hänsyn till vilka förkunskaper den som ska lära sig något nytt har sedan tidigare, att ha ett utforskande förhållningssätt som handledare, att vara en förebild, att beté sig professionellt och att ge feedback.

…och en struktur

De ord som istället hamnade under rubriken struktur var att ha kunskap om det man ska lära ut, ansvarsfördelning, skapa en upplärningsplan, kontraktering, tillhandahålla en testmiljö. avsätta tid och tillgänglighet, samt att ge återkoppling.

Vad, hur, varför och om?

Det är när dessa två saker är i balans med varandra som handledningen fungerar som bäst. Struktur handlar om vad vi gör, medan process handlar om hur vi gör det.

Men det räcker inte att svara på frågorna vad och hur? Olika person har olika inlärningsstilar, och beroende på vilken inlärningsstil du har lär du dig saker på olika sätt.

Kolbs inlärningsstilar

Vår kursledare tog upp fyra olika inlärningsstilar som kommer från en teori skapad av en man vid namn Kolbs. Dessa är viktiga att känna till i samband med handledning eftersom olika personer lär sig på olika sätt. Alltså behöver olika personer olika upplägg på sina studier. Även på sin verksamhetsförlagda utbildning. De fyra inlärningsstilarna som Kolbs menar finns är idégivaren, förklararen, sammanställaren och prövaren.

  • Idégivaren ställer sig ofta frågan varför. Varför är det på det här viset? Varför ska jag lära mig det här? Bra inlärningsmetoder för idégivaren är både att observera och att diskutera.
  • Förklararen brukar i stället fokusera på frågan vad. Vad är det som händer? Vad är viktigt? En förklarare behöver framförallt läsa och förstå.
  • Sammanställaren ställer sig frågan hur och tar reda på svaret genom att kombinera teori och praktik. Förs läser och reflekterar sammanställaren, sedan används den i exempelvis en praktisk laboration.
  • Prövaren, som är den fjärde och sista inlärningsstilen i Kolbs modell ställer sig frågan om. Vad händer om jag gör så här? Här är det lite ´trial and error. ´Attläsa och lyssna på föreläsningar är inte riktigt grejen, utan mer att testa, göra om och testa igen för att se vad det är så får det att funka.

Vi har allihop lite av varje inlärningsstil, men brukar föredra en av dem. Vi fick faktiskt göra varsitt självtest under kursdagen för att se vad vi själva har för inlärningsstil, och det var både riktigt kul och intressant. För att vara en bra handledare krävs det dessutom god självkännedom. Hur är jag som person? Hur lär jag mig bäst? Kan jag förstå att andra kanske lär sig på ett annat sätt än på mitt sätt?

Kommunikation

Och är vi nu har nämnt självkännedom kommer vi också in på ämnet kommunikation. Hur pratar du med dina kollegor, din chef och dina studenter? Att sitta på ett café med bästa vännen är en sak, men att samtala med någon under handledning kräver – åter igen – både struktur och process. Då kan du använda dig av speciell struktur för handledande samtal där du använder dig av en utforskande stil.

Utforskande samtal

Modellen för utforskande samtal består av fyra delar som sitter ihop i ett ”hjul.” Det ena leder till det andra så att säga. Du börjar med att göra en observation, på det viset samlar du uppgifter. Sedan tänker du och gör en tolkning. Det uppstår en känsla, någon form av upplevelse. Och det i sin tur leder till någon form av önskan att utföra en handling. I handledning skulle det här modellen kunna användas på det här sättet:

Handledaren: Du analyserade blodstatus idag. Hur tycker du att det gick det för dig? (observation/uppgiftsinsamling)

Studenten: Jo, det gick bra ända tills jag fick ett provsvar som var väldigt konstigt och avvikande.

Handledaren: Vad tänkte du om det provet då? (tanke/tolkning)

Studenten: Först tänkte jag att jag gjort något fel. Sen började jag fundera på olika felkällor.

Handledaren: Vad bra att du funderade på olika felkällor! Hur gjorde du för att ta reda på om provsvaret var korrekt eller om det var någon felkälla? (utförande av handling)

På det här viset får studenten hjälp att utveckla sig yrkesmässigt genom att reflektera över sitt eget lärande: vad händer, vad tänkte jag, hur gjorde jag? Och just det här med reflektion är också en viktig del av Kolbs inlärningsspiral.

Reflektion

Funderar över sitt eget lärande är något man gör för sig själv i lugn och ro. Det är bra om studenten har en avsatt tid för att göra detta. Och inte bara studenten, utan varje yrkesutövande biomedicinsk analytiker. Min egen tid för reflektion har jag hemma när jag bloggar. När reflekterar du över ditt yrkesmässiga lärande?

  • Vad har jag gjort idag, hur har det gått?
  • Hur kändes det att göra detta; bra och mindre bra?
  • Vad kan jag göra annorlunda nästa gång? Vad har jag lärt mig idag, som jag kan ta med mig och ha nytt av i framtiden?

Men reflektion är inte bara en enskild tankeövning. Det är också en förberedelse för fortsatta samtal där det finns möjlighet för feedback.

Feedback

Feedback ska vara en chans till utveckling och förändring. Handledarens roll är att ge konstruktiv feedback, medan studentens/kollegans roll är att be om feedback och att ta emot den. Men att ta emot feedback är inte detsamma som att förändra något. Du kan tycka att mina skor är fula, men jag tänker fortsätta ha dem ändå.

Förinta, förneka, försvara, förklara

Med att förinta den feedback man får menas den där reaktionen vi kan få ibland när någon säger något till oss som vi absolut inte vill acceptera. ”Du är galen som säger så om mina skor!” Att förneka är också detsamma som att inte acceptera feedbacken, men på ett kanske lite mjukare sätt. Du har helt enkelt fel som inte gillar mina skor. Ibland hamnar vi också i det som kallas försvar. Det var inte jag som köpte skorna, så det är faktiskt inte mitt fel att de ser ut som de gör.

Om vi inte förintar, förnekar eller försvarar som reaktionen på feedbacken vi får så kan vi ibland också hamna i en förklarande attityd. Skorna är faktiskt 100 år gamla, och de är att arv efter min döda gammelmormor.

Att förstå ger möjlighet till förändring

De fyra ovanstående sätten att ta emot feedback är sådana sätt som inte leder till någon förändring. Den som får feedbacken vill helt enkelt inte lyssna, inte förändras, inte ta emot. Det leder inte till någon utveckling. Men det kan de två sista stegen på feedbacktrappan göra.

När vi förstår vad vi skulle kunna förändra till det bättre, och varför, finns det också en chans att vi faktiskt gör en förändring. Och det är ju det handledning är till för – att ge studenten eller kollegan en möjlighet att utvecklas (förändras) i sin yrkesroll.

Källa:

Skoglund, P. Norlin & Partners. Handledning. 2019-05-22. Region Västmanland.

Handledning är en balans mellan process och struktur
Märkt på:    

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: