Interprofessionellt synsätt förenar de olika fälten, enligt master biolog Elisabeth

Här kommer sommarens första gästbloggare. Det är en kollega till mig som heter Elisabeth som skriver. Hon skriver om hur allt hänger ihop; både i ett prov, i provflödet på labbet och i ett interprofessionellt arbetssätt.

Jag heter Elisabeth, är 36 år och master biolog som jobbar som laboratorieassistent på Västmanlands sjukhus patologiklinik. I mitt dagliga arbete utför jag samma arbetsuppgifter som en Biomedicinsk analytiker. Men eftersom jag inte har legitimation är min titel laboratorieassistent. 

 

Elisabeth älskar varje dag på jobbet

Labbintresset har alltid funnits hos mig. När jag var barn lekte jag att min barbie var en framgångsrik forskare. Jag gjorde en egen liten labbjournal till henne som hon hade i händerna medan hon blickade upp emot stjärnorna med en fantiserad rynka mellan ögonen. Den vita labbrocken fantiserade jag också ihop eftersom dåtidens barbie kom i en liten snäv kort-kort. Men i min värld var hon inget annat än en supersmart nobelpristagare.

Med min bakgrund har universitetsstudier dock inte varit en självklarhet. Så det tog en stund innan jag kunde kommunicera vad exakt det var jag ville jobba med… Och att våga ta steget. Det har därför tagit några kringelkrokar att komma dit jag är idag. Och det har bidragit till att jag är väldigt lycklig där jag är nu eftersom min dröm blivit verklighet till sist. Älskar varje dag på jobbet!

 

Jag har alltid fascinerats av det mikroskopiskt lilla och av fenomenen som döljer sig bakom det uppenbart synliga. Före barbie-tiden när jag var med min pappa och farbror på deras fisketurer ville jag alltid pilla ut ögonen på gäddorna för att få reda på vad som fanns bakom. När de fileade fisken ville jag veta vad alla olika organ var för några. Fick aldrig nog av att studera naturen.

 

Kartläggandet av i vilka ”klockneuroner” en specifik signalsubstans finns

När det till sist blev dags för universitetsstudier bar det av till Stockholms universitet och huvudämnet biologi. Där fastnade jag extra för zoologi-labbet med sina dissektionstråg och mikroskop. Minns det som igår hur labbassistenten Ryan förklarade de histologiska preparatens olika vävnader och celler för oss och hur vi fick rita av dem makroskopiskt. Fascinerande! Det var även på det labbet jag sedermera gjorde mitt projekt för kandidatexamen där forskarteamet studerade bananflugans biologiska klocka. Genom att fryssnitta flughjärnor i en så kallad Cryostat och sedan färga in nervceller av intresse med hjälp av antikroppar kunde vi slutligen studera dessa i ett fluorescerande mikroskop.

Med studien ville vi kartlägga i vilka ”klockneuroner” en specifik signalsubstans fanns för att kunna utröna funktionen hos den. Vi knockade även ut vissa gener, alltså släckte ned specifika cellers funktion, för att se vilka gener som var involverade i organismens dygnsrytm och mätte flugans aktivitet därefter. Det var här jag övade upp snittningshantverket och lade grunden för förståelsen kring hur celler och vävnader kan vara rumsligt orienterade i en organism. Värdefulla kunskaper jag har all användning av på patologlabbet idag.

 

Patientsäkert arbete

Att förstå naturen hos en vävnad och dess specifika celler underlättar mycket i snittningssteget då du kan analysera varför vissa saker händer med preparatet och felsöka problem. Det är också viktigt att förstå vad det är du snittar, var en förändring oftast sitter så att du kan snitta på ett patientsäkert sätt och inte förlora viktig vävnad. Vad är nekrotisk vävnad, hur beter sig döda förkalkade celler? Varför är de förkalkade? Alla är de viktiga frågor att bära med sig vid snittningssteget och som jag dammar av från mina biologistudier med jämna mellanrum.

 

Provflödet gav insikten om att allt hänger ihop; från gen till beteende

Genom att även ha haft kontroll över alla steg i ett ”provflöde”; från den genetiska korsningen av flugor, via dissektion och infärgning av nervsystem, till slutlig analys under mikroskop och av bananflugans beteende, växte förmågan att kunna se helheten i biologiska system. Att allt hänger ihop – från gen till beteende. Det här hjälper mig också varje dag i mitt dagliga arbete med humana prover.

 

Provflödet på vårt labb skiljer sig inte nämnvärt ifrån flödet på ett zoologiskt labb mer än att det är uppskalat otroligt många gånger vilket förstås bidrar till en större komplexitet. Men att ha en övergripande förståelse för flödet är en bra grund att stå på då det bidrar till ett mer kvalitativt arbete. Man inser vikten av noggrannhet vid varje station. Att ingen station är mindre viktig än den andra och att alla steg hänger ihop och påverkar slutresultatet. De måste alla utföras med stor precision för att utkomsten ska bli den bästa möjliga; i fallet med bananflugorna gäller det korrekta forskningsresultat, när det handlar om mänskliga prover är korrekt diagnosticering och patientsäkerhet i fokus.

 

Emiliania huxleyi, en så kallad coccolotifor

Efter kandidatexamen jobbade jag som forskningsbiträde med bananflugorna under ett år, sedan bar det vidare till Göteborg för marinbiologiska studier. Havets biologi hade börjat fascinera mig genom en sommarkurs på det som idag kallas Lovéncentret, på Tjärnö. Här tog den vackra mångfalden av mikroplankton mig med storm så mitt masterprogram utgjordes nästan helt av att studera växtplanktons cellbiologi, artidentifiering och ekologi. Från cell till ekosystem. Superintressant! Här fick jag en favorit i planktonarten Emiliania huxleyi, en så kallad coccolotifor som bildar vackra kalkplattor utanpå sin cellkropp. När detta plankton bildar blomningar är de synliga som vackra turkosa och mjölkvita sjok utifrån rymden. Då utsöndrar de även rikligt av ett ämne som har betydelse för molnbildningen i atmosfären och är därför viktiga att studera i klimatforskningen.

Även om den gemensamma nämnaren mellan marinbiologi och humanbiologi, biomedicin och patologi kan tyckas långsökt har jag ändå insett att sättet att se på biologiska system förenar de olika fälten och är en mycket användbar kugge i det dagliga arbetet på ett kliniskt patologlabb. Det är ett interprofessionellt förhållningssätt.

Interprofessionellt synsätt: Förmågan att förstå biologiska system är det som förenar oss

Jag har stött på fler biologer och även kemister och ingenjörer inom de två patologlabben jag hittills varit på. Och jag tror bara det är berikande med olika bakgrunder, tankegångar och perspektiv för att få till en bra enhet och givande diskussioner. Att, som sagt, förstå biologiska system är det som förenar oss interprofessionellt. Och mycket av det mer specifika (biomedicin, patologi, hantverket mm.) kan man lära sig på plats alternativt gå en kortare utbildning som lägger till det som fattas för att bli legitimerad.

Det är viktigt att veta att den här karriärmöjligheten finns, tycker jag, för som jag läste i min facktidning för ett par månader sedan ligger biologer fortfarande i topp av de naturvetare som inte jobbar med det de är utbildade till. Det råder också arbetslöshet bland många biologer och detta innebär ett stort bortfall av viktig kompetens för samhället. Samtidigt som bristen på BMA är påtaglig.

Jag själv har erfarenhet av att gå arbetslös och min biljett tillbaka var genom en praktikplats på histopatologen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, där jag fick chans att öva upp mina färdigheter igen och återfå kompetenser inom mitt område. Hade jag vetat om att den här karriärmöjligheten funnits hade jag garanterat tagit chansen mycket tidigare.

 

Ta steget och läs till BMA

Slutligen skulle jag vilja råda dem med en analytisk ådra som står vid ett vägskäl i karriärslivet att ta steget och läsa till Biomedicinsk analytiker. Jag har under min korta kontakt med yrket hört från en del kollegor att de varit ..ja, överallt! Alltifrån rättsmedicin, där man varit en del i arbetet med att fastställa dödsorsak på brottsoffer till Nationellt forensiskt centrum, NFC, där man jobbat med DNA-analyser för att istället fastställa bevis ifrån en brottsplats, till exempel. Däremellan har man varit på vårdcentral och arbetat med blodprovstagning eller EKG; jobbat patientnära ett tag, helt enkelt.

Är man anställd inom laboratoriemedicin, som jag är nu, finns möjlighet att rotera mellan klinisk kemi, mikrobiologi, transfusionsmedicin och patologi om man vill lära sig hela kedjan från molekylär- till systemnivå hos en människa. Man har att göra ett tag!

 

Patologen är en skattgömma av kunskap, tack vare ett interprofessionellt arbetssätt

På patologen blir man aldrig fullärd. Det är en skattgömma av kunskap att gräva ur. Och det mycket tack vare att man jobbar sida vid sida med läkarspecialister. Man får också växla mellan den ena roliga uppgiften efter den andra; assistera vid utskärning av preparat från organ; att beskriva preparat makroskopiskt och rita av dem; bädda in preparat i paraffin (superbra för att träna logiken. Det är lite som att lägga pussel. Och icke minst så får belöningscentrat sitt godis av att se resultatet sedan). Och gillar man maskiner och känslan av att skapa något med händerna så är snittningen superkul!

När de mer än lövtunna paraffinsnitten kommer som i ett pärlband och lägger sig över kniven och du tar dem varsamt med en pincett och en pensel och för dem mot vattenbadet för att de ska stretchas ut lite – nervkittlande! Och när man sedan fångar upp snittet snyggt och prydligt på objektglaset… Och ser hur det liksom expanderar till en utslätad jämn och fin formation… Man blir supernöjd, helt enkelt! Hjärnan får stimulans och man känner sig nöjd efter arbetsdagens slut. På patologen erbjuds även möjlighet att delta på obduktioner där man ges en unik chans till en djupare inblick i människans anatomi och funktion. Är man dessutom andligt intresserad, vilket jag är, finns det mycket existentiellt att fundera kring efter en obduktion.  

 

Interprofessionellt arbete: Intressanta samarbeten över yrkesgränserna

Sist men icke minst har jag lagt märke till hur många intressanta människor det finns inom BMA-yrket. Många har specialintressen och öppna sinnen som tillsammans resulterar i djuplodande och otroligt givande samtal runt lunch- och fikabordet. Jag har haft ynnesten att lära känna en av dem, Magdalena Wiklund, som ju driver den här bloggen. Och som jag nu fått möjligheten att gästblogga hos. Hon har bidragit med stor inspiration till hur jag kan ta mitt biologi-intresse vidare hemmavid genom sin egen passion för labbarbetet. Framöver väntar även några mycket intressanta samarbeten!

 

Det råder stor brist på BMA

Som BMA har du, kort sagt, otroligt intressanta miljöer som väntar dig under ett helt yrkesliv. Biljetten in till där allt livets autentiska händer; Polisen, sjukhusen, forskningslabben – bara att välja och vraka för det kommer att råda stor brist på BMA i framtiden. Värt tre års studier för det? Ja, tveka inte på det!

 

Tack för uppmärksamheten.

Elisabeth © 2018

Om du är nyfiken på att läsa mer om interprofessionellt arbete ska du läsa inlägget om VFU2 – Klinisk undervisningsavdelning. Ett interprofessionellt tankesätt ingår i att arbeta inom vården.

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.