Bäddning är ett avancerat handarbete som är avgörande för diagnosen

Histologi är läran om studier av biologisk vävnad genom mikroskop, som du kanske vet. En av många viktiga uppgifter som måste utföras för att du eller en läkare till slut ska kunna titta på ett preparat genom mikroskopet är bäddning. Bäddning, som utförs som en del av histopatologiskt arbetet kan låta enkelt. ”Man tar vävnadsbiten som legat i kassetten och bäddar ner den i paraffin och så har man en kloss.” Men riktigt så enkelt är det inte. Det finns många detaljer att tänka på när du bäddar och detaljerna skiljer sig åt beroende på vilket preparat det är du ska bädda.

bäddning
Det finns många olika gjutformar att bädda i.

Syftet med bäddning

Syftet med bäddning är att bädda in ett preparat i flytande paraffin som sedan stelnar tillsammans med preparatet så att det blir hårt och går att snitta. Preparatet ska ligga fullständigt platt mot klossens yta när den stelnat. Den del av vävnaden som inte ligger platt mot ytan kommer ”grävas ner” under paraffin. När klossen sedan snittas kommer den delen som göms bakom paraffinet inte med. Då kommer denna bit att saknas på objektgaset som läkaren mikroskoperar, och det kommer inte gå att göra någon bedömning eller att ställa diagnos.

Några grundregler vid bäddning

  • Bädda alltid preparatet i en så liten gjutform som möjligt, men se till så att det finns lite utrymme mellan preparatet och skålens kanter. En för stor paraffinyta runt preparatet leder till att snittet kan bli svårt att hantera vid snittningen. Det kanske inte ens får plats på objektglaset. En för liten paraffinyta runt preparatet kan göra så att hela preparatet inte kommer med vid snittningen. Preparatet kan helt enkelt ha vikt sig och delvis ha hamnat på kortsidan av klossen för att alls få plats.
  • Titta på pappersremissen eller i datorn och kontrollera hur många bitar preparatet ska bestå av. Kontrollera att detta stämmer. Vissa bitar kan ha storleken av ett sandkorn och försvinner lätt om du inte är observant. Ibland kan två eller fler bitar klibba ihop och se ut som en.
  • Kontrollera om det finns några särskilda instruktioner för hur preparatet ska bäddas, och följ dem. Detta står i så fall i datorn eller på remissen. Det kan vara sådana instruktioner som att ett preparat ska bäddas på kant.
  • Om bäddningen inte blir bra – bädda om preparatet. Lägg klossen i inkubatorn och låt paraffinet smälta ner igen. Det är viktigt att det blir korrekt bäddat. Ett preparat som är felbäddat kommer att bli felsnittat och inte synas helt på objektglaset. Då kan läkaren inte göra en korrekt bedömning.

Olika preparat bäddas på olika sätt, men…

Vissa preparat ska bäddas på kant, andra ska bäddas med en viss yta mot en viss kant av klossen. En del preparat består av flera bitar och ska läggas på rad, medan andra preparat är hårda eller mjuka vilket också påverkar bäddningstekniken. Trots detta har alla preparat en sak gemensamt. De ska alltid bäddas med snittytan neråt. 

bäddning
Snittytan ska alltid vara neråt. Här ligger preparatet i en gjutform med smält paraffin. Paraffinet har en temperatur på ca 60 C, och hålls därför ner med en pincett. Gjutformen för över till kylplattan stelnar allt snabbt.

…snittytan ska alltid vara neråt

Snittytan ska alltid läggas neråt vid bäddning. Men preparatet är ofta skuret på flera sidor, ibland finns en snittyta på alla sidor om det. Så hur vet du vilken av dem som ska ligga neråt? Jo, när läkaren skurit preparatet har han tittat på det och bestämt sig för vilken sida som är viktig att titta närmare på i mikroskopet. Han placerar den sidan neråt i kasetten i samband med den assisterade utskärningen. Och det är den ytan som läkaren har bestämt ska ligga neråt som du också måste placera neråt när du bäddar. För det är nämligen den ytan som sedan kommer att snittas och hamna på objektglaset.

Bäddning på kant

Exempel på preparat som ska bäddas ”på kant” är hud och tarm. Läs gärna mitt inlägg om Huden är ett organ som består av mycket mer än du tror där jag beskriver uppbyggnaden av huden; vävnaderna och deras olika lager, så blir det enklare att förstå varför preparatet ska bäddas på kant.

Hud

Om du lägger preparatet med överhuden, alltså epidermis, neråt kommer det att snittas bort i mikrotomen. När läkaren sedan mikroskoperar preparatet kommer epidermis att vara borta. Dessutom kommer det som syns i mikroskopet bara vara dermis. Ovanifrån. Om du å andra sidan placerar preparatet med hypodermis neråt kommer detta hudlager att snittas bort. I mikroskopet kommer läkaren då att se endast dermis och dessutom underifrån.

bäddning

Att bädda preparatet på kant betyder att du lägger eller ståller preparatet på sidan i gjutformen. Du har alltså epidermis mot ena kanten av klossen, och dermis mot den andra kanten. Resultatet av det blir att för varje snitt du tar får du med hudens alla lager, vävnader och celler. Det ger läkaren en helhetsbild av preparatet. På bilden till vänster har jag använt mig av en aubergin som exempel. Skalet på auberginen symboliserar epidermis, den översta huden. 

Tarmbiopsier

tarmTill skillnad från hud är en tarmbiopsi väldigt, väldigt liten. Den kan vara så tunn som en millimeter samtidigt som den är relativt hög. Trots det ska den också bäddas på kant, vilket kan vara väldigt svårt. Du ska alltså ställe tarmbiopsin på ett sådant sätt att den del av tarmen som normal sätt finns i lumen är riktad mot ena sidan av klossen, och tarmens utsida mot den andra sidan. På det viset får du med tarmens alla vävnader och celler när du snittar och läkaren får en helhetsbild.

Skulle du lägga tarmens lumen neråt kommer den att snittas bort. Då försvinner alla villi vilket gör det omöjligt för läkaren att bedöma om en patient exempelvis har eller saknar villi i sin tarm. Glutenintoleranta som fortfarande äter gluten kan sakna villi, så för att göra ställa en korrekt diagnos är det alltså viktigt att se ytan där villi ska växa.

Om du istället lägger tarmens utsidan neråt kan läkaren inte heller se villi. Då kommer tarmens utsida att snittar bort, och det läkaren ser i mikroskopet kommer att vara ett snitt av antingen hypodermis eller – om du har snittat djupt ner – ett snitt av dermis. Epidermis kommer att finns längst in i klossen.

bäddning
Liten bit bäddas i lien skål.

Du lägger alltså vävnadsbiten på samma sätt huden; på kant. Men du bäddar den lilla, lilla biten i en mycket mindre gjutform. På bilden ser du ett exempel på hur en liten bit kan bäddas i en liten gjutform.

En del preparat läggs på rad

Tarmbiopsier från gastroskopier är sådana preparat som ska läggas på rad. Oftast tar man inte bara en bit i samband med en biopsi, utan kanske tre till sju stycken. Dessa ska alla placeras i samma kloss. De ska ligga när varandra.

Hårda och mjuka preparat

bäddning
När gjutformen med det smälta paraffinet och vävnaden flyttats till kylplattan trycks vävnaden ner mot botten på gjutformen. Syftet är att få vävnaden att ligga helt platt mot botten när klossen frusit.

En del preparat, så exempelvis hud, är mjuka. Andra, så som prostata, är hårda. Detta påverkar hur du gör när du bäddar dem. De mjuka preparaten kan man sätta ett litet tryck på med hjälp av pincetten för att de ska ligga tätt mot ytan. Det går också att pressa ner dem med hjälp av en ”klamp” men i så fall måste detta göras väldigt försiktigt så att du inte pressar sönder vävnaden.

En prostata är ett väldigt hårt preparat. Den behöver man pressa ner betydligt hårdare för att det ska ligga jämt mot ytan. Om du bara använder pincetten här kommer du att få bädda om preparatet.

bäddning

Dessutom är prostata också ett preparat som ofta bäddas som storsnitt, alltså i de största gjutformarna. Då behövs också ett större verktyg för att trycka ner vävnaden.

Kärl och andra rör

histologi
Blodkärl från djur

Kärl och andra rör ska ställas på ett sådant sätt att hel kärlet i slutändan syns som en rund ring på snittet. Om du har läst mitt inlägg om Aorta och vena cava så vet du att kärl också är uppbyggda av flera olika vävnadstyper som ligger i lager. För att få en bild av hur dessa lager ser ut är det alltså viktigt att kärl placeras stående.

 

I samband med bäddning av rörformad vävnad ska det därför vara som om du tittade ner på ett sugrör ovanifrån. Du ska se tomheten som kallas för lumen i mitten, och väggarna runt om. 

 

Storsnitt

Storsnitt är lite speciella, de med. De är stora och läggs därför i speciella skålar som fylls med en stor mängd paraffin som tar lång tid på sig att stelna helt och hållet. Bäddningen av dem är oftast ganska enkel. Det brukar sällan finnas särskilda instruktioner om hur de ska bäddas. Snittytan ska vara neråt helt enkelt.

bäddning

Däremot kan storleken på preparaten göra det lite besvärligare. Eftersom preparaten är så stora kan det vara svårt att hinna pressa ner alla delar av snittytan så att den ligger jämnt mot botten av skålen innan botten frusit.

 

Du hittar mer intressant information och möjlighet till utbildning om du går in på webbsidan som tillhör Svenska Föreningen för Patologi.

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.