Bäddning är ett avancerat handarbete som är avgörande för diagnosen

bäddning
Bäddning. Foto. Ed Uthman, patolog i Houston, Texas, USA. Licens: Attribution-ShareAlike https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/

Histologi är läran om studier av biologisk vävnad genom mikroskop. Om du är intresserad av histologi vill du förmodligen arbeta på ett laboratorium för klinisk patologi. En av alla de viktiga arbetsuppgifter du kommer att utföra på ett sådant laboratorium är bäddning. Tack vare ditt arbete med bland annat bäddning kommer laboratoriets patolog kunna mikroskopera vävnaden, och ställa en eventuell diagnos.

Du som biomedicinsk analytiker har många detaljer att ta hänsyn till när du bäddar, och detaljerna skiljer sig åt beroende på vilket preparat du bäddar.

bäddning
Det finns många olika gjutformar att bädda i.

Syftet med bäddning

Syftet med bäddning är att vävnaden ska bli så hård och stabil att den går att snitta. Bäddning sker vid en så kallad bäddningsstation. Du börjar med att öppna klossen som vävnaden ligger i. Sedan ska du flytta över preparatet från klossen till mitten av en gjutform så att det blir fullständigt platt mot gjutformens botten. Därefter fyller du gjutformen med flytande paraffin och placerar den numrerade delen av klossen på gjutformen. Placera gjutformen på bäddningsstationens kylplatta och låt den stelna. När klossen stelnat helt kan du lyfta upp den ut gjutformen och kontrollera sitt arbete. 

Den del av vävnaden som du inte lagt alldeles platt mot gjutformens botten kommer att vara täckt av paraffin. När du sedan snittar klossen kommer den delen som är täckt av paraffin inte med på objektglaset. Patologen som mikroskoperar kommer därför  inte kunna göra någon bedömning eller att ställa någon diagnos.

Några grundregler vid bäddning

  • Du ska alltid bädda ett preparat i en så liten gjutform som möjligt, men se till så att det finns utrymme mellan preparatet och gjutformens kanter. Om du lägger ett litet preparat i en stor gjutform får du en alldeles för stil paraffinytan runt preparatet, vilket kommer att leda till att det blir svårare för dig att snitta klossen. Om du lägger ett för stort preparat i en för liten kloss får du ett annat problem. Ett sådant preparat kan vika sig och tryckas ihop på ett sådant sätt att du inte får med hela preparatet när du snittar. 
  • Du bör titta på remissen och kontrollera hur många bitar preparatet ska bestå av. Kontrollera att detta stämmer. Vissa bitar kan ha storleken av ett sandkorn och försvinner lätt om du inte är observant. Ibland kan två eller fler bitar klibba ihop och se ut som en.
  • Du måste också kontrollera om det finns några särskilda instruktioner för hur preparatet ska bäddas, och följa dem. Detta står i så fall på remissen. Det kan vara sådana instruktioner som att ett preparat ska bäddas på kant.
  • Om bäddningen inte blir bra måste du bädda om preparatet. Lägg klossen i inkubatorn och låt paraffinet smälta ner igen. Det är viktigt att det blir korrekt bäddat. Ett preparat som är felbäddat kommer att bli felsnittat och inte synas helt på objektglaset. Då kan läkaren inte göra en korrekt bedömning.

Olika preparat bäddas på olika sätt, men…

Vissa preparat ska du bädda på kant, andra ska du bädda med en viss yta mot en viss kant av klossen. En del preparat består av flera bitar. Dem ska du lägga på rad, medan andra preparat är hårda eller mjuka vilket också påverkar bäddningstekniken. Trots detta har alla preparat en sak gemensamt. Du ska alltid bädda alla preparat med snittytan neråt. 

bäddning
Snittytan ska alltid vara neråt. Här ligger preparatet i en gjutform med smält paraffin. Paraffinet har en temperatur på ca 60 C, och hålls därför ner med en pincett. Gjutformen för över till kylplattan stelnar allt snabbt.

…snittytan ska alltid vara neråt

Snittytan ska alltid läggas neråt vid bäddning. Men preparatet är ofta skuret på flera sidor, ibland finns alla ytor på preparatet en snittyta.  Så hur vet du vilken av dem som ska ligga neråt? Jo, när läkaren skurit preparatet har han tittat på det och bestämt sig för vilken sida som är viktig att titta närmare på i mikroskopet. Han placerar den sidan neråt i kassetten i samband med utskärningen där du som biomedicinsk analytiker assisterar. Och det är den ytan som läkaren har bestämt ska ligga neråt som du också måste placera neråt när du bäddar. För det är nämligen den ytan som sedan kommer att snittas och hamna på objektglaset.

Bäddning på kant

Exempel på preparat som du ska bädda ”på kant” är hud och tarm. Läs gärna mitt inlägg om Huden är ett organ som består av mycket mer än du tror där jag beskriver uppbyggnaden av huden; vävnaderna och deras olika lager, så blir det enklare för dig att förstå varför preparatet ska bäddas på kant.

Hud

Om du lägger preparatet med överhuden, alltså epidermis, neråt kommer det att snittas bort i mikrotomen. När läkaren sedan mikroskoperar preparatet kommer epidermis att vara borta. Dessutom kommer det som syns i mikroskopet bara vara dermis. Ovanifrån. Om du å andra sidan placerar preparatet med hypodermis neråt kommer detta hudlager att snittas bort. I mikroskopet kommer läkaren då att se endast dermis och dessutom underifrån.

bäddning

Att bädda preparatet på kant betyder att du lägger eller ställer preparatet på sidan i gjutformen. Du har alltså epidermis mot ena kanten av klossen, och dermis mot den andra kanten. Resultatet av det blir att för varje snitt du tar får du med hudens alla lager, vävnader och celler. Det ger läkaren en helhetsbild av preparatet. På bilden till vänster har jag använt mig av en aubergin som exempel. Skalet på auberginen symboliserar epidermis, det översta hudlagret. 

Tarmbiopsier

tarmTill skillnad från hud är en tarmbiopsi väldigt, väldigt liten. Den kan vara så tunn som en millimeter samtidigt som den är relativt hög. Trots det ska du bädda den på kant, vilket kan vara väldigt svårt. Du ska alltså ställa tarmbiopsin på ett sådant sätt att den del av tarmen som normal sätt finns i lumen är riktad mot ena sidan av klossen, och tarmens utsida mot den andra sidan. På det viset får du med tarmens alla vävnader och celler när du snittar och läkaren får en helhetsbild.

Skulle du lägga tarmens lumen neråt kommer den att snittas bort. Då försvinner alla villi vilket gör det omöjligt för läkaren att bedöma om en patient exempelvis har eller saknar villi i sin tarm. Glutenintoleranta som fortfarande äter gluten kan sakna villi, så för att ställa en korrekt diagnos är det alltså viktigt att läkaren ser ytan där villi ska växa.

Om du istället lägger tarmens utsidan neråt kan läkaren inte heller se villi. Då kommer tarmens utsida att snittar bort, och det läkaren ser i mikroskopet kommer att vara ett snitt av antingen hypodermis eller – om du har snittat djupt ner – ett snitt av dermis. Epidermis kommer att finns längst in i klossen.

bäddning
Liten bit bäddas i liten gjutforml.

Du lägger alltså vävnadsbiten på samma sätt huden; på kant. Men du bäddar den lilla, lilla biten i en mycket mindre gjutform. På bilden ser du ett exempel på hur en liten bit kan bäddas i en liten gjutform.

En del preparat läggs på rad

En tarmbiopsi kommer från den typ av läkarundersökning som kallas för gastroskopi. Oftast tar patientens inte bara en bit i samband med gastroskopin, utan kanske tre till sju bitar. De är oftast av typen px som betyder provexcision. Detta  är sådana preparat som ska läggas på rad i gjutformen. 

Hårda och mjuka preparat

bäddning
När gjutformen med det smälta paraffinet och vävnaden flyttats till kylplattan trycks vävnaden ner mot botten på gjutformen. Syftet är att få vävnaden att ligga helt platt mot botten när klossen frusit.

En del preparat, så exempelvis hud, är mjuka. Andra, så som prostata, är hårda. Detta påverkar hur du gör när du bäddar dem. De mjuka preparaten kan du sätta ett litet tryck på med hjälp av pincetten för att de ska ligga tätt mot ytan. Du kan också att pressa ner dem med hjälp av en ”klamp” men i så fall måste detta göras väldigt försiktigt så att du inte pressar sönder vävnaden.

En prostata är ett väldigt hårt preparat. Den behöver du pressa ner betydligt hårdare för att biten ska ligga jämt mot ytan. Om du bara använder pincetten här kommer du att få bädda om preparatet.

bäddning

Prostatan är dessutom också ett preparat som ofta bäddas som storsnitt, alltså i de största gjutformarna. Då behövs också ett större verktyg för att trycka ner vävnaden.

Kärl och andra rör

histologi
Blodkärl från djur

Om du får kärl eller andra typer av rör i en kassett ska du ställa dessa på kant, alltså på ett sådant sätt att röret ligger som en rund ring mot gjutformens botten.

Om du har läst mitt inlägg om Aorta och vena cava så vet du att kärl också är uppbyggda av flera olika vävnadstyper som ligger i lager. För att få en korrekt bild av hur dessa lager ser ut är det alltså viktigt att kärl placeras stående.

När du tittar ner på ett rör i en gjutform ska du se röret ovanifrån, så att du ser både kärlets lumen och kärlväggarna.

 

Storsnitt

Storsnitt är stora bitar. Därför ska du lägga dem i de största gjutformarna och fylla dem med en stor mängd paraffin som tar lång tid på sig att stelna. Bäddningen av dem gör du oftast ganska enkelt. Oftast hittar du inga särskilda instruktioner om hur de ska bäddas. Du ska helt enkelt se till att snittytan ligger neråt.bäddning

Däremot kan storleken på storsnitten göra det lite besvärligare för dig. Storleken på ett storsnitt kan göra det svårt för dig att hinna få ner alla delar av snittytan jämnt mot gjutformens innan den frusit.

Du hittar mer intressant information och möjlighet till utbildning om du går in på webbsidan som tillhör Svenska Föreningen för Patologi.

 

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.