Subkultivering; några få cellers överlevnad hänger på att de flesta slängs

Idag tänkte jag berätta lite om hur det är att arbeta med examensarbetet, och knyta tillbaka till ämnet cellodling som vi gick igenom redan den första terminen. Eftersom jag arbetar med celler är det också superviktigt för mig att förstå och kunna hantera subkultivering. Det är en viktig del av cellodlingen.

Under hela examensarbetets gång kommer jag ha en viss typ av celler liggande i en inkubator. (Det är ungefär som ett kylskåp men det är 37 grader varmt därinne). Med jämna mellanrum måste jag subkultivera cellerna. Att subkultivera celler innebär att jag kontrollerar antalet celler och då och då rensar bort mer än hälften av dem i syfte att få resterande eller att inte bara överleva men också att må bra så att jag har fina friska celler att arbeta med. Så… hur går subkultivering till?

Så här går subkultivering till

Med hjälp av ett ljusmikroskop kontrollerar jag om cellerna har förökat sig sedan jag tittade till dem sist. Jag placerar helt enkelt cellodlingsflaskan under mikroskopet. Om botten på flaskan är täckt av fastväxta celler är det jättebra. Då kan jag lossa på dem med hjälp av trypsin. Hela lösningen förs, tillsammans med cellerna, över i ett provrör. Cellerna tvättas så att jag blir av med trypsinet, och sedan tillför jag nytt cellodlingsmedium och blandar om. En liten andel av cellsuspensionen förs tillbaka till flaskan för att växa till sig igen, medan resten slängs. Ett alternativ är att dela upp suspensionen på flera flaskor, om du vill ha en reservflaska. Men även de flaskorna måste subkultiveras.

Det är alltså mitt ansvar att se till att cellerna överlever under hela projektets gång. Inga celler, inget projekt. Så min handledare visade mig hur jag ska subkultivera mina celler under måndagen den första veckan, och sedan dess har jag gjort det själv med jämna mellanrum.

subkultivering
Det här är en penna, en pipett, sex  matek-skålar, ett plastburk för avdall, ett ställ och pipettspetsar i en LAF-bänken. Jag arbetar i LAF-bänk hela projektet.

Det är skillnad på att plugga och att plugga…

Det är verkligen skillnad mellan att ”plugga” till biomedicinsk analytiker (som att gå på föreläsningar och laborationer) och att forska. Examensarbetet är att forska på och pyssla med ett ämne under 10. Jag labbar någon eller några timmar varje dag, och sedan finns det en massa tid över till att skriva på mitt examensarbete också.

När vi har labbat under utbildningens gång på universitetet har vi fått en instruktion att följa, och när vi gjort som det står har vi fått ett resultat som vi skulle redovisa i en laborationsrapport. Så är det inte nu. Jag har labbat varje dag hela veckan i flera olika steg som hänger ihop, och på fredag sen eftermiddag kom jag fram till att det jag gjort inte riktigt fungerar. Nästa vecka ska jag alltså börja om från början igen, men då kommer jag att ha ändrat på en del saker i metoden. Får se om det fungerar bättre.

Källa:

Wiklund, M. Respons på oveckade proteiner – kan plasmid pEGFP-XBTdeldDBD-STOP-tagRFPt användas för detektion av celler vars endoplasmatiska retikulum är stressat? Linköpings Universitet. Medicinska Fakulteten. Examensarbete, 15 hp. Biomedicinska analytikerprogrammet. Vårterminen 2016.

Vad tycker du?