VFU2 – Klinisk immunologi och transfusion

I måndags var det heldag; annandag påsk. Då var jag ledig, så den här veckan var ytterligare en fyradagarsvecka. På tisdagen var jag på akutlabb. Det är dit alla beställningar av BAS-tester, blodgrupperingar och utlämnande av blodpåsar kommer. Arbetet sker till största delen automatiserat med maskin. Man stoppar in reagens, prov och gelkort i maskinen och så kommer resultatet ut efter en stund. Jag såg ett MG-test göras manuellt, det såg jag också göras. Jag satt en hel del vid datorn och registrerade ankomna beställningar med ”vår” streckkod, och såg till så att rätt provrör var kopplat till rätt remiss. Sedan fick jag göra blodgruppering och ett BAS-test själv, och eftersom jag är student skulle jag så klart göra det manuellt. Blodgrupperingen gjorde jag i rör, BAS-testet gjorde jag i gelkort.

IMG_2900
Blodruppering i rör. Makroskopisk bedömning. Vänster rör är positivt med agglutination, höger rör ser ut att vara negativt utan agglutination.

För att vara helt säker på att ett rör som ser ut att ha givit ett negativt resultat verkligen är negativt måste man tittat på resultatet i ett speciellt mikroskop som är till för rören.

IMG_2902
Mikroskopisk bedömning: I det här rörmikroskopet såg jag att erytrocyterna flöt omkring, det fanns inga agglutinat. Alltså var provet verkligen negativt.

Onsdag och torsdag var jag på antikropp-labbet. Där gjorde jag flera antikroppidentifieringar med olika metoder; IAT, PEG och papain. Dessutom gjorde jag också en fenotypning. Vi börjar med att gå igenom antikroppidentifieringen. Det är intressant att se att de olika metoderna kan ge så olika resultat, trots att man arbetar med samma patientprov. Här kommer bilder som visar resultatet från en identifiering med IAT och en identifiering med papain.

papain
Samma prov, två metoder. Överst IAT, nederst papain.

Nu tittar vi på ett annat patientprov där jag också gjorde en antikroppidentifiering med IAT, men den andra tekniken var istället PEG.

IAT-PEG
En jämförelse mellan IAT och PEG. Samma patientprov, olika metoder. Gelkorten med testceller T7-T11, samt brunnen med patientens egna erytrocyter saknas på bilden.

Så vad beror dessa skillnader på? Alla metoder använder som av testceller. IAT och PEG har testcellernna T1-T11, med den skillnaden att man tillsätter PEG-lösning när man utför PEG-metoden. Papainmetoden kräver också testceller, med de är redan behandlade med enzymet papain och kallas därför för testceller T1-T11 papain.

Om man gör en antikroppsidentifiering genom IAT-teknik kan man få en idé om vilka antikroppar patienten har. Men det är inte säkert att man ser allt med hjälp av IAT-teknik. Papain minskar laddningen (Z-potentialen) mellan erytrocyterna genom att bryta ner de antigen i cellmembranet som innehåller sialinsyra. Det är  alla Duffy-antigen (Fya och Fyb) eller MNSs-antigen (M, N, S och s). Samtidigt förstärks antigen inom Rh-systemet (D, C, c, E och e), samt anti-Jka som ju hör till Kidd-systemet. Teorin bakom det hela är att man vet att Duffy-antigenet är långt. Två erytrocyter som agglutineras till varandra via en anti-duffy kan hindra Rh-systemet från att binda in till ett anti-Rh eftersom sträckan mellan erytrocyterna blir för lång. Om man då tillsätter papain som förstör duffy blir sträckan mellan erytrocyterna kortare och då kan Rh-antigenet binda in till anti-Rh om det finns. Då syns det också på gelkortet man använt till papain-analysen.

PEG är en vattenlöslig polymer som tränger undan molekyler som finns i närheten av erytrocyten, tex vatten. På det viset förstärker metoden reaktionen mellan antigen och antikropp, eftersom erytrocyterna får komma ännu närmare varandra. Om man får en väldigt svag reaktion med IAT-tekniken kan man alltså göra om testet och få en starkare reaktion med PEG så att man är helt säker på om ett viss antikropp finns eller inte.

Nu till det där med fenotypning. Om man hittar en antikropp under en antikroppidentifiering måste man göra en fenotypning. Genom fenotypning kan man få reda på om patienten har alloantikroppar eller autoantikroppar. Patienten kan ju ha fått en bloddonation, ha blivit immuniserad genom graviditet eller ha en autoimmun sjukdom. Antikroppidentifieringen visar om patienten har en antikropp, men fenotypningen visar om det också finns ett antigen mot antikroppen. När man gör en fenotypning blandar man alltså patientens tvättade erytrocyter med ett reagens som innehåller den typ av antikroppar som man hittade i patientens plasma under antikroppidentifieringen. Om fenotypningen är negativ (det saknas agglutinat), då saknar patienten antigenet på erytrocyterna och det måste betyda att antikropparna i patientens plasma är patientens egna, alltså autoantikroppar. Om fenotypningen är positiv (det bildas agglutinat) måste det betyda att patienten har antigenet på sina erytrocyter och antikropparna är främmande och är alltså alloantikroppar.

På fredagens förmiddag gjorde ett praktiskt prov. Först en blodgruppering i rör, den gjordes tillsammans med min klasskamrat då vi samarbetade. Då gjorde vi också en antikropps-screening i gelkort. Sedan gjorde jag en antikroppidentifiering själv, i gelkort. Utifrån resultatet skulle jag sedan själv bestämma vilken teknik jag skulle gå vidare med; papain eller PEG. Eftersom jag hittat Kell som inte bryts ner av papain valde jag att gå vidare med PEG. Sedan hade jag muntlig redovisning för min handledare då jag förklarade hur jag hade gjort och varför, hur jag tänkt. Eftermiddagen tillbringade jag på akutlabbet, där man tar emot beställningar på olika tester (BAS-tester exempelvis), beställningar på blodpåsar som man också lämnar ut. Här hände det saker hela tiden; telefonen ringde, datorn pingade till och det ringde på ringklockan när sjukvårdspersonal kom för att hämta beställda blodpåsar.

Så nu är sista veckan på min 15 veckor långa praktikperiod gjord, då jag har övat på att vara biomedicinsk analytiker. Nu är det helg, och på måndag börjar jag med mitt examensarbete 🙂

Källa:

Daniels, G. & Bromilow, I. Blodgruppsserologi. Malmö: Studentlitteratur. 2008.

Klinisk immunologi och transfusion. Universitetssjukhuset Linköping. 2016-03-28 till 2016-04-01.

Vad tycker du?