VFU2 – Klinisk immunologi och Transfusion

I det här inlägget finns det några fel.

Numrena på pås-seten är fel. WB- och NPT-setet är sammansatt på ett annat sätt än på mina bilder.

Jag korrigerar det när jag får tid.

Den här veckan var bara fyra dagar lång, eftersom det är påsk! Måndag och tisdag ägnade jag mig åt blodtransfusioner. Under måndagen började jag riktigt tidigt; 07.00. Vi i personalen åkte ut med en beställd taxi, en massa blodpåsar och annan utrustning, till en lokal där vi tog emot blodgivare.

IMG_2889
Lokalen. Här får blodgivarna halvligga medan de donerar blod.

Under tisdagen var jag inne i stan på Blodtappen som mottagningen heter. Båda dagarna fick jag lära mig att förbereda inför blodgivning, att utföra en blodtappning och att avsluta korrekt.

Blodgivning

Jag var med på samtal med blodgivare inför blodgivningen då man intervjuar och informerar om vilka kraven är för att få ge blod. På blodtappningen använder man två olika typer av påsar – en som kallas för NPT-kit, och ett annat som kallas för WB-kit. Det här är viktigt sedan, när man tar hand om påsarna på sjukhuset. Jag valde rätt påse till rätt blodgivare, och satte etiketter på alla påsarna i ett och samma kit; det är fyra påsar och ett filter i WB-påsen och 5 påsar och två filter i NPT-påsen, och allt sitter ihop med hjälp av slangar. Det är ett slutet system som är helt sterilt.

IMG_2885
Så här ser ett oöppnat kit för blodgivning ut. Det innehåller fyra påsar, slangar och filter.

Sedan kontrollerade jag blodgivarens ID och registrerade påsarna på blodvaggan med streckkoderna på etiketterna jag satte på förut. Blodvaggan är inställd med rätt datum och klockslag, samt 450 mL eftersom det är så mycket blod man tappar från varje givare.

IMG_2887
Till vänster syns svetsen. Den svetsar av slangar på kitet med påsarna på ett sådant sätt att innehållet alltid är sterilt. Till höger står blodvaggan som vaggar blodpåsen när givaren donerar blodet.

Påsarna placerades på blodvaggan i rätt ordning; påse nummer fyra som är en uppsamlingspåse placerades längst ner, sedan påse nummer tre som är en plasmapåse, påse nummer två som innehåller SAGMAN-lösning, och överst placerar blodpåsen som innehåller CPD-lösning (citrat som ju binder kalcium i blodet och då hindrar blodet från att koagulera, samt fosfat och dextros som är bra för erytrocyternas metabolism) där allt blod hamnar först. De andra påsarna används i ett senare skede när man delar upp blodet på sjukhuset. När jag var klar med alla förberedelser letade jag reda på en bra ven att sticka i och så satte jag nålen på givarens ena arm och tog blodprover ur provtagningspåsen som är en liten påse (för blodgruppering och smittester) i två EDTA-rör. Efter ca 10 minuter var blodtappningen klar och jag tog bort nålen och placerade påsen i en box med halvsmält is som var till för att hålla blodet rumstempererat, innan jag analyserade blodets hemoglobinvärde ur ett av EDTA-rören.

WB-kit och NPT-kit

Nu till det där med olika kit. På WB finns endast ett filter som filtrerar bort både leukocyter och trombocyter. WB-påsen använder man sig av när blodgivarens trombocyter inte kan doneras till en patient. Anledningen till detta kan vara att patienten äter mediciner som skadar trombocyterna, kvinnors plasma används aldrig till patienter eftersom de kan innehålla antikroppar från en graviditet och så vidare. På NPT-påsen finns två filter. Den används när man vill använda patientens trombocyter. Det ena filtret filtrerar bort leukocyter och proteiner från plasman, det andra filtret filtrerar bort leukocyter från erytrocyter, enligt nedan.

Resten av veckan var jag tillbaka på sjukhuset där jag var med om komponentuppdelning och trombocyttillverkning. Komponentuppdelning innebär att man delar upp blodet i olika komponenter (erytrocyter, plasma och trombocyter). Det finns en liten lapp på den tomma plasmapåsen, på den lappen finns tiden för när blodet tappades angiven. Det ska ha gått två timmar efter blodtappningen innan man gör något med påsen. Man börjar alltid med att låta blodpåsen vila i minst två timmar. Under tiden kommer de olika leukocyterna (vita blodkropparna) att opsonisera och fagocytera bakterier och virus om det skulle finnas något sådant i påsen.

Komponentberedning

WB-påsarna hängs upp i speciella ställ; blodpåsen, SAGMAN-påsen och plasmapåsen hängs upp, medan en uppsamlingspåse hänger ner.

Separation
Blodpåse WB (1), SAGMAN-påse (2), plasmapåse (3) och uppsamlingspåse (4)

Så här kan det se ut på foto:

blood-bags-91170

Sedan knäcker man ett brytstift intill blodpåsen, och blodet börjar rinna ner genom slangen och genom ett filter som filtrerar bort de flesta av leukocyterna och trombocyterna. Leukocyterna har ju tagit hand om eventuella virus och bakterier, så dem vill man inte ha in i patientens kropp när man ger blodet. Dessutom kan leukocyterna orsaka HLA-immunicering. När filtreringen är klar har man en blodpåse som innehåller blod nästan helt utan leukocyter. SAGMAN-lösningen är kvar i sin påse, plasmapåsen är fortfarande tom. Nu svetsar man bort blodpåsen (1) med hjälp av en speciell maskin.

Nu ska det här kitet – som alltså består av SAGMAN-påse (2), en tom plasmapåse (3) och uppsamlingspåsen (4) – centrifugeras. På det viset separerar man de olika lagren av blodet som finns i uppsamlingspåsen. Normalt sätt – om man tänker sig ett provrör med blod – har man erytrocyter längst ner, sedan buffy coat som består av leukocyter och trombocyter, och sedan plasma överst. Men nu har vi ju filtrerat bort leukocyterna pch trombocyterna, så i påsen har vi alltså inte någon buffy coat. 

centrifug

Nu placerar man hela kitet i en maskin som kallas för press. En biomedicinsk analytiker knäcker brytstiften till uppsamlingspåsen och SAGMAN-påsen och trycker på start. Pressen pressar uppsamlingspåsen på ett sådant sätt att plasman trycks upp i plasmapåsen (3), sedan sugs SAGMAN-lösningen (2) ner i uppsamlingspåsen (4) och blandas där med erytrocyterna.

Komponentberedning2
Blodpåsen slängs, uppsamlingspåsen pressas så att plasman rinner upp till plasmapåsen medan SAGMAN-lösningen sugs ner till uppsamlingspåsen sist av allt.

När det är klart slänger man den tomma SAGMAN-påsen (2). Både plasma- och erytrocytpåsen hamnar i karantän i ett stort kylrum tills blodgruppering och smittester är klara.

Komponentberedning1
Den nu tomma SAGMAN-påsen slängs. Både plasma-påsen och uppsamlingspåsen som nu innehåller erytrocyter och SAGMAN-lösning placeras i karantän.

Ibland kan en del av plasman att skickas till ett läkemedelsföretag för tillverkning av olika mediciner som ges till patienter som exempelvis har hemofili (det är sådan plasma där blodgivaren kanske har ätit vissa mediciner som gör att plasman inte kan användas till patienter eller plasma som innehåller allogena antikroppar), annars doneras plasman och påsen med erytrocyter till någon som behöver blod i samband med någon olycka exempelvis. Ett så kallat traumakit som man ger till en skadad patient består av fyra påsar erytrocyter, en påse plasma och en påse trombocyter. Så var kommer påsen med trombocyterna ifrån?

Trombocyttillverkning

Vid trombocyttillverkning använder man den så kallade NPT-påsen, på den påsen finns två filter; ett stort och ett litet. Att tillverka trombocyter (blodplättar) är något jag sett göras under ett några timmar långt studiebesök tidigare under utbildningen. Nu var jag med hela dagen och fick göra ett set trombocyter själv, vilket var himla roligt 🙂 Ordet trombocyttillverkning stämmer egentligen inte riktigt. Man tillverkar inte trombocyter, det vet forskningen inte hur man gör. Än. Trombocyter ”tillverkas” ur lättcellsskiktet på blodpåsen (1). Hela kitet centrifugeras, vilket gör att man får en uppdelning där erytrocyterna är längst ner, buffy coaten i mitten och plasman längst upp. Man stoppar hela setet i pressen precis som med WB-setet. Plasman trycks in i extrapåsen, erytrocyterna trycks in i uppsamlingspåsen.

npt system
Sä här ser NPT-systemet ut, med en extrapåse och två filter.

Sedan svetsar man av blodpåsen (1) precis intill extrapåsen och påse nummer uppsamlingspåsen (4) . Då får man två olika kit kan man säga. Nu hänger man upp dessa så att erytrocyterna rinner ner genom det stora filtret där de flesta leukocyterna filtreras bort om det skulle finnas några där, sedan fortsätter erytrocyterna ner i påsen med SAGMAN-lösning. När det runnit klart vänder man på kitet igen så att SAGMAN-erytrocyt-blandningen rinner tillbaka till sin uppsamlingpåse (4).

blod x 2

Man gör likadant med plasman, man hänger upp påsen och låter plasman rinna genom det lilla filtret. Då filtrerar man bort de flesta leukocyterna och proteinerna. Koagulationsfaktorerna finns kvar. Plasman hamnar i PAS-lösning.

rätt plasma

Man slänger påse nummer 2 och extrapåsen. Men man slänger inte påse nummer 1, eftersom i den finns buffycoat. Det är sådana påsar man använder för att göra trombocyter. Fem sådana påsar, från fem olika blodgivare med samma blodgrupp används. Påsarna svetsas ihop med en annan påse som innehåller PAS-lösning. Den får rinna ner i de fem påsarna.

pas-lättcell

Sedan poolar man ihop innehåller i de fem påsarna, man hänger alltså upp dem och låter innehåller i dem rinna ner i en och samma påse.

pas-lättcell2

Nu svetsar man av de fem påsarna som är tomma, och så svetsar man ihop hop-poolningspåsen med en buffy coat-påse som också har ett leukocytfilter som tar bort de flesta leukocyterna.

bf

Nu stoppar man det här i en speciell centrifug. När centrifugen är klar kommer det hoppoolade lättcellskoncentratet som är blandat med PAS-lösning av ha passerat filtret och vi kommer att ha en buffy coat i buffy coat-påsen, med en väldigt hög koncentration av trombocyter och en låg mängd leukocyter även om de finns där i liten mängd. Den tomma hoppoolningspåsen slängs, medan boffy coat-påsen får vila en timma.

bf1

Den ska vila en timma och sedan strålas i 25 Gy så att eventuellt kvarvarande lymfocyter inte kan profilera.

Tack till Inga-Lill Sparr, legitimerad Biomedicinsk Analytiker för den fina bilden på centrifugen. Inga-Lill är anställd vid Klinisk Kemi och Transfusionmedicin vid Ludvika Lasarett, Laboratoriemedicin i Dalarna.

Källa: 

Klinisk Immunologi och Transfusion. Linköpings Universitetssjukhus. 2016-03-21 – 2016-03-24.

Vad tycker du?