VFU2 – Klinisk patologi och genetik

Den här veckan har jag varit min första vecka (av två) på patologen. Du kan läsa en intressant artikel om hur det kommer sig att biomedicinska analytiker börjat arbeta inom patologin. Artikeln, som skrevs 2012, publicerades i Vårdförbundets tidning under titeln ”Starkt intresse för specialistutbildning inom patologi.” Det finns alltså många vägar att gå som biomedicinsk analytiker…

Hur som helst, jag var på patologen måndag till torsdag, men på fredagen var jag på genetikavdelningen. På patologen kommer organ eller delar av organ in på provmottagningen. Det ligger oftast redan i formalin, annars läggs de i formalin för att bevaras. Efter ett till två dygn tas de bitar som läkaren vill titta på ut (de är jättesmå bitar som kallas för preparat), sedan dehydreras preparaten vilket innebär att vätskan dras ut med en speciell metod. Därefter bäddas preparaten in i paraffin så att de blir hårda och stabila att snitta. När de sitter i paraffin kallas det för ”kloss.” Klossen snittas så att man får en tunn, tunn bit på ca 4 my (det är så tunt att man kan se igenom det). Detta placerat på ett objektglas som avparaffineras (man tar alltså bort paraffinet), färgas och monteras. Nu har man ett histologiskt preparat. Sedan kan läkaren titta i mikroskopet och sätta diagnos. Jag hade ett totalt fotograferingsförbud inne på patologen, men Christina Carlfjord har skrivit en riktigt bra sammanfattning av arbetet på patologen, och hon visar också fotografier från alla moment. Titta gärna in på hennes sida om du vill!

På genetikavdelningen gjorde jag en analys av kromosomer för att söka efter olika avvikelser, som exempelvis Trisomi 21 Jag tycker att det är otroligt häftigt att man kan odla leukocyter i cellodling, avbryta cellodlingen precis när cellerna är i mitos, för att sedan placera dem på ett objektglas och faktiskt kunna se kromosomerna i ett mikrsoskop.

kromosomer
Preparatet är mitt, inköpt 2016, och jag har fotograferat det själv. Du ser leukocyten som är i motos längst ner på bilden, du ser till och med kromosomerna som korn utspridda i en cirkel.

Mikroskopet är kopplat till en dator, cellerna fotograferas och förstoras.. och så får man alla kromosomer liggande i ett speciellt dataprogram. Då kan man separera och sortera kromosomerna på bilden. Detta kallas för karyotypering. Bilden nedan förestället en helt normal kromosomuppsättning, jag har kopierat den i en kopiator så tyvärr är kvaliteten inte toppen men det är i alla fall ett fotografi av en uppsättning kromosomer. X-kromosomerna ser lite tilltufsade ut eftersom de legat på varandra på bilden; man har som sagt var klipps ut dem, separerat dem genom att dra med musen och sedan sorterat in dem så att de ligger på ”sin” plats.

Karyotyp

Du kan testa att göra en karyotyp så som jag gjorde genom att gå in på webbsidan Learn Genetics.

Källa:

Klinisk patologi och Klinisk Genetik. Universitetssjukhuset Linköping. 2016-03-04.

Vad tycker du?