Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Renografi

Nu berör vi ämnet nuklearmedicin litegrann. Vi som utbildar oss till biomedicinsk analytiker fick en föreläsning på det ämnet, men i just det här inlägget kommer jag bara att ta upp en liten del av nuklearmedicinen. Ämnet renografi bearbetade vi i samband med en basgrupp. Renografi (som också är en form av scintigrafi) är ett sätt att ta reda på om patientens båda njurar arbetar lika bra eller om någon njurarna har sämre funktion än den andra, om det finns något som blockerar njuren (så som njursten). Man kan också hitta någon förträngning i något av de kärl som går till/från någon av njurarna. Scintigrafi går ut på att man sprutar in ett radioaktivt ämne (det radioaktiva ämnet används som markör) i kroppen via en ven. Ämnet syns i en så kallad gammakamera. Därefter låter man kameran ta bilder, och på bilderna kan man se hur det radioaktiva ämnet rör sig genom kärlen och passerar njurarnas parenkym. Eftersom man kan följa hur det radioaktiva ämnet passerar kärlen och njuren ”live” säger man att man gör en dynamisk undersökning, Man tittar alltså på hur snabbt markören passerar njurens parenkym innan man kissar ut den.

Markören som används är Teknecium (Tc), i en av två olika former. Den ena formen används i samband med mätning av absolut njurfunktion, den andra när man mäter relativ njurfunktion.

  • Absolut njurfunktion; separat njurfunktion – en njures funktion. Detta bestämmer man genom att med hjälp av kombinationen av renografi (då man också använder sig av en så kallad slopemetod) och absolut GFR.
  • Relativ njurfunktion; fördelningen av funktionen mellan njurarna. Detta anges i procent av totalfunktionen. Den normala fördelningen ska 50 % på varje njure.
  • Total njurfunktion; båda njurarnas funktion.

Resultatet av renografin visas i ett så kallat renogram. Det består av kurvor i ett koordinatsystem. På Y-kurvan finns kamerans räknehastighet, på X-kurvan finns tiden. Kurvorna delas in i vaskulär fas då markören befinner sig i blodbanan innan den nått njuren, en upptagningsfas då markören tas upp i njurparenkymet och sedan kommer man till toppen på kurvan som är Tmax. Hur snabbt det går att kissa ut ämnet påverkar naturligtvis Tmax. Därefter följer avflödesfasen, då urinen (och därmed också markören) lämnar njuren.

Trombocytopeni 20

Utifrån renogramet kan man beräkna njurens upptag av markören, men hjälp av formeln:

clearence x plasmakoncentration = upptag

Man ska alltid räkna på plasmaclearence. Vad är anledningen till att man räkna på plasmakoncentrationen här? Det finns en princip som kallas för Ficks princip.

Enligt Ficks princip kommer den mängd av ett spårämne som finns i plasman, och som försvinner ur plasman när den passerar genom ett organ, att tas upp av organet.

Det går också att skilja de olika njurarna åt på kurvan, eftersom förkortningen DX används för höger, medan SIN används för vänster. Utifrån renogramet ska man kunna bestämma den tid det tar för ämnet att passera hela njuren och parenkymet (det kallas för transittid), och hur snabbt vätskan lämnar njuren (utflödesfunktion).

Provokationstest

Njurens RAASystem ökar blodtrycket i samband med njurstenos.

Njurens RAASystem ökar blodtrycket i samband med njurstenos.

Nu ska vi gå över till hur man gör ett provokationstst i syfte att hitta stenoser i njuren. I samband med ett provokationstestet används ett läkemedel som heter Captopril. Men för att förstå hur detta fungerar måste vi först förstå hur njuren fungerar i samband med stenos. Proppen täpper till ett kärl i njuren. På andra sidan om proppen kommer trycket i kärlet att vara sänkt. Den sänkningen gör att njuren uppfattar det som om blodtrycket i kroppen är för lågt. Då går RAAS-systemet in och justerar detta så att blodtrycket höjs.

Captopril är en ACE-hämmare. Det kommer alltså att öka på symptomen man får i samband med en stenos i njuren – trycket sjunker ännu mer, och RAAS-systemet arbetar ännu hårdare, blodtrycket i kroppen ökar ännu mer. Det i sin tur leder till att den radioaktiva markören blir kvar längre i njuren. Det ser man i så fall i samband på renogramet då man läser av den relativa njurfunktionen.

Källa:

Bendz, H. et al. Metoder för njurfunktionsbestämning – vad har vi att erbjuda idag? Läkartidningen. Nr 39. Volym 99. År 2002.

Carlsson, S. Nuklearmedicin. Dokument. 2007-10-31. (Hämtad 2015-05-04).

Fass.se. Captopril Actavis. 2015. (Hämtad 2015-07-25).

Gagne, L.  Renografi före-efter tillägg av ACE-hämmare. GagnRegion Skåne. 2012-10-10. (Hämtad 2015-05-04).

Gustafsson, A. Metodologiska aspekter vid renogram. Universitetssjukhuset Linköping. Landstingen i Östergötland. (Hämtad 2015-05-04).

Universitetssjukhuset vid SLU. Scintigrafi. 2013-11-05. (Hämtad 2015-07-25).

2 comments on “Renografi

  1. Pingback: Nuklerarmedicin | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: Myokardscintigrafi | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 25 juli, 2015 by in - Klinisk fysiologi, Termin 4 and tagged .
%d bloggare gillar detta: