B12, järn och folat; erytropoesens pusselbitar

Under den andra terminen gick jag igenom B12- och folsyracykeln. Den här terminen har jag också gått igenom järnomsättningen, och nu ska vi knyta ihop det här. B12, folsyra och järn är alla tre viktiga ämnen för att erytropoesen ska fungera, och det är viktigt att kunna om man ska bli biomedicinsk analytiker.

B12 och folat bidrar till vFladder 3år DNA-syntes, samt till de omogna erytrocyternas celldelning och mognad i vår benmärg. På DNA-nivå samarbetar folsyra och B12 med varandra genom att folsyran ger bort en metylgrupp (-CH3) till B12. Den metylgruppen överlämnas sedan vidare till homocystein som blir till metionin. Båda vitaminerna är alltså beroende av varandra för att kunna bilda metionin som är en aminosyra i vårt DNA och behövs för att kroppen ska kunna bilda protein.

Fladder 2Vitaminerna B12 och folat behövs också för att erytrocyterna (de röda blodkropparna) ska mogna. Vid brist på B12 och folat förblir de alltså blaster (omogna celler). Det resulterar i att pronormoblastens kärna blir kvar i cellcykelns S-fas inne i blodcellen. På en blod-diff kan man se att detta är en makrocytär anemi.

Järn är en del av hemoglobinet och är den molekyl som binder till sig syre, så att de röda blodkropparna kan bära syret genom blodbanan. Men järn bidrar också till att DNA replikeras, och till att olika stadier av erytroblaster (omogna erytrocyter) ska kunna dela sig i benmärgen, och bli till erytrocyter. Järnet reducerar och oxiderar olika ämnen som är viktiga för kemiska reaktioner i våra celler. En järnbristanemi är en mikrocytär anemi (med undantag för talassemi).

Källa:

Birgegård, G. et al. Anemier. Läkemedelsboken. 2015. (Hämtad 2015-07-21).

Nilsson-Ehle P, et al. Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. 9:e upplagan. Studentlitteratur: Lund. 2012.

Vad tycker du?