Hjärtflimmer/fladder

Hjärtflimmer – eller förmaksflimmer som vi har berört om den här terminen – är en form av takykardi eftersom hjärtat i samband med flimmer slår över 100 slag per minut. Det kan delas in i  två former:

  • Primärt förmaksflimmer, alltså hjärtflimmer utan annan anledning
  • Sekundärt förmaksflimmer, som har en bakomliggande orsak, exempelvis diabetes, rökning, högt blodtryck, infektioner, alkohol, KOL, fel på hjärtats klaffar eller något annat problem med hjärtat.

Flimmer och fladder har ungefär samma orsaker. Den elektriska signalen i hjärtat, den som går från sinusknutan til

l AV-kFladdernutan via hiska bunten och vidare ner till purkinjefibrerna är störd i samband med hjärtflimmer. I stället för att röra sig som den ska, går signalen i cirklar i förmaken. Förmaken drar ihop sig snabbare än normalt, och på ett orytmiskt sätt. Depolariseringen i AV-knutan sker inte längre rytmiskt utan snarare slumpmässigt. Det påverkar i sin tur kamrarna och gör så att hjärtat inte slår som det ska. Man skulle kunna säga att hjärtat bara står och rycker, utan att riktigt komma igång. Förmaken och kamrarna samarbetar helt enkelt inte med varandra. Förmaksflimmer kan utvecklas till hjärtsvikt, patienten kan få en trombos i förmaken och den kan i sin tur leda till stroke.

ANP- och BNP-markörerna kan utsöndras ur hjärtats förmak (särskilt) och kammare i samband med sjukdomen. Det leder i sin tur till en högre utsöndring av urin. Markörerna är inte specifika för just hjärtflimmer utan finns också i samband med hjärtsvikt. Därför kan det vara bra att komma ihåg att förmaksflimmer också har ett speciellt utseende på EKG:t. Sedan ska en biomedicinsk analytiker ta en del blodprover också, eftersom de kan hjälpa till med att utesluta andra orsaker. Andra symptom skulle kunna vara trötthet (hjärtat slår inte som det ska), hög eller låg puls, eller kärlkramp, men förmaksflimmer behöver inte ge några symptom över huvud taget.

Förmaksflimmer behandlas genom att man återställer hjärtats rytm från takykardi till sinusrytm. Detta kan göras med hjälp av elektricitet eller medicinering (farmakologiskt). Därefter kan man tillsätta beta-blockerare i syfte att hjälpa patienten med att behålla sin sinusrytm. Patienten kan få digoxin utskrivet tillsammans med betablockere, ett läkemedel som stimulerar vagus och förlänger tiden det tar för den elektriska signalen att passera genom AV-knutan. Resultatet blir att hjärtmuskulaturens hopdragningskraft ökar och pulsen stabiliseras.

Källa:

Ekman, I och Bjarnegård, N. EKG. Laboration. Linköpings Universitet. 2015-05-08.

Ekman, I. EKG – bakgrund och tolkning. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-04-27.

FASS. Digoxin BioPhausia. (Hämtad 2015-07-16).

Hornestam, B. Förmaksflimmer/förmaksfladder. Internetmedicin. 2014-12-03. (Hämtad 2015-07-16).

Karolinska sjukhuset/Södersjukhuset. Prehospital EKG-tolkning. Kardiologkliniken Södersjukhuset FoU.

Vad tycker du?