Autoimmun hemolys kan delas in i två undergrupper: intravasal och extravasal. Den intravasala hemolysen kallas också för ickeimmun, medan den extravasala kan kallas för immun. Båda beror på kroppens egna antikroppar.
Intravasal, även kallad ickeimmun hemolys, då nedbrytningen sker i blodet.
Extravasal, även kallad immun hemolys, då nedbrytningen av erytrocyterna sker i antingen levern eller mjälten. Var de bryts ner beror på vilken typ av antikropp de är täckta med. Erytrocyterna är täckta av immunoglobuliner om patienten lider av en autoimmun sjukdomar. Ett sätt att ta reda på om detta är fallet är att utföra ett DAT-test.
IgG-täckte erytrocyter fagocyteras och hemolyserar i mjälten.
Det kan vara bra att komma ihåg att nedbrytningen av erytrocyter är normal. Den ska ske som en naturlig del av kretsloppet. Den normala nerdbrytningen av erytrocyter kallas för eryptos. Men om alldeles för många erytrocyter bryts ner, det är då vi blir sjuka och får anemi.
När en biomedicinsk analytiker gör DAT-testet är det också bra att komma ihåg att antikropparnas affinitet (hur starkt de binder in i erytrocyten) är beroende av temperaturen. IgG binder in bättre vid kroppstemperatur, därför kan man säga att IgG-medierad hemolys kan kallas för varm hemolys. IgM binder i stället hårdare till erytrocyten vid lite svalare temperaturer. Därför kan IgM-medierad hemolys kallas för kall hemolys. Men detta är inte absolut, det förekommer olika blandningar.
Gahrton G, Juliusson G (red.) Blodets sjukdomar. 1:a upplagan. Studentlitteratur: Lund, 2012.
Nilsson-Ehle, H. Internetmedicin. Anemi, hemolytisk. 2015. (Hämtad 2015-05-26).
Vorkapic, E. Röd blodbild, järnomsättning, anemier. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-03-13.
Winiarski, J. (Karolinska Institutet). Autoimmun hemolytisk anemi. VPHs vårdprogram 2008. Kompendium.