Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Transplantation och bortstötning

I en av terminens laborationer har vi ägnat oss åt HLA-typning. Det innebär att vi har bestämt vilken typ av HLA som funnits i en cell, och detta är celler som man skulle kunna transplantera till någon sedan. Då är det viktigt att det är rätt HLA-typ, så att man minskar risken för bortstötning. Men vi tar det i rätt ordning. Vi börjar med förberedelserna inför en sådan transplantation.

Provtagning

Donatorn, den som ger stamceller, ska genomgå följande tester:

  • blodprov; man letar efter infektioner, gör en förenlighetsprövning. Efter förenlighetsprövningen skriver man ner hur väl donatorn och mottagaren passar varandra. En perfekt matchning ger matchgraden 0/0.
  • urinprov
  • benmärgsprov
  • EKG
  • röntgen av lungor
  • tandläkarundersökning; man letar efter infektioner

Konditionering

Patientens stamceller dödas helt, med hjälp av cellgifter. Anledningen till att man vill ta död på patientens hela immunförsvar på det här viset är att när man sedan tillför nya stamceller från en donatorn kan patienten inte försvara sig mot de nya stamcellerna. Och det är ju bra, eftersom de är till för att hjälpa patienten. Sedan kan man behöva vänta ett par dagar, för att cellgifterna ska försvinna ut ur patientens kropp. Man vill ju inte att det finns några cellgifter kvar som kan ta död på de nya stamcellerna som patienten får genom transplantationen.

Stamcellerna ges på samma sätt som vid en blodtransfusion, via nål och in i blodet. Därifrån kommer cellerna inom några veckor att alldeles själva söka sig till benmärgen där de påbörjar en ny hematopoes.  Under de veckorna måste man hjälpa patientens immunförsvar att fungera, med hjälp av farmaka och isolering från andra människor.

Teorin bakom analysen

För att förstå teorin bakom detta kan det vara bra att påminna sig själv lite om det där med antigenpresentation och alloantikroppar, som ju är en del av vårt immunförsvars funktion. På samma sätt som det finns alloantikroppar finns det också alloantigen. Det är alltså främmande antigen, till skillnad från vårt eget antigen. Det här främmande antigenet kan komma in i vår kropp genom en transplantation av ett organ. Om vår kropp reagerar på det, kan det ske på två olika sätt. Det sker genom direkt eller indirekt igenkänning. I båda fallen presenteras det främmande antigenet, alloantigenet, för en T-cell. Det är precis som vid den antigenpresentation jag gick igenom under termin 3 – med vissa skillnader.

Det finns två typer av transplantationer; autologa och allogena. Den autologa transplantationen innebär att patienten får sina egna stamceller. Man har alltså tagit stamcellerna från den sjuka patienten vid något tillfälle då sjukdomen varit inne i ett lugnt skede. Sedan behandlar man patienten med cellgifter och/eller strålning, innan man ger tillbaka de egna stamcellerna till samma patient. Samma behandling kan göras med stamceller från en donator. Det kallas då för en allogen transplantation. Det är bara då, när man gör en allogen transplantation, som man gör en HLA-typning.

Typning av HLA

Det går att analysera HLA genom att plocka ut en människas DNA ur cellerna och sedan göra utföra amplifiering, PCR och elektrofores. På det viset kan man hitta specifika alleler för exempelvis HLA-typen DQB1.

Typning av HLA-antikroppar

Man kan också analysera antikropparna mot HLA. Detta kan man göra med hjälp av olika metoder: bland annat genom Complement Dependent Cytotoxicity (CDC), flödescytometri och luminexteknik. CDC var den teknik vi använde oss av under laborationen. Luminextekniken stötte jag på i samband med terminens litteraturuppgift, men utan att presentera den vidare i min blogg. Jag kanske gör det någon gång i framtiden? Luminextekniken är hur som helst den känsligaste tekniken som används för att screena efter antikroppar mot HLA, eller den typ av HLA-antikropp som man är speciellt intresserad av.

Genom att använda oss av CDC-tekniken fick vi fram ett procenttal som beskrev antalet antikroppar som reagerat i provet med HLA-antikroppar. Det procenttalet talar hur stor del av alla HLA som det finns antikroppar mot i provet.

Graft versus host deseas

Genom att analysera HLA och HLA-antikroppar kan man alltså förebygga att patienten drabbas av bortstötningsreaktioner efter transplantationen. Ett annat namn för bortstötning är rejektion. Rejektion innebär att patientens immunförsvar försöker störa bort organet (eller cellerna) det har fått, och det kan ske via patientens/mottagarens vita blodkropparna eller via hans/hennes antikroppar. Ett annat alternativ är att det transplanterade organet (en ny njure exempelvis) försöker att stöta bort mottagarens hela kropp. Denna typ av reaktion kallas för Graft Versus Host Desease (GVHD) och är en sjukdom. Det här kan vara en reaktion som är akut (den uppstår inom tre månader efter transplantation) eller kroniskt (den uppstår senare än tre månader efter transplantation).

Nu tillbaka till det här som jag skrev om i början av inlägget; alloantigen och antigenpresentation. Beroende på om det är mottagarens kropp som reagerar på det donerade organet, eller om det är det donerade organet som reagerar på mottagarens kropp kallas det för direkt eller indirekt igenkänning av alloantigen.

Direkt igenkänning av alloantigen

  1. Den direkta alloantigen-presentationen sker endogent. Alltså inne i cellen. När ett främmande organ har transplanterats in i en människa aktiveras donatorns HLA-molekyler av mottagarens C-protein (samma protein C som deltar i hemostasen).
  2. Därefter kommer donatorns HLA-molekyl som finns i det donerade organets antigenpresenterande celler att behandla mottagarens C-protein som något farligt som ska stötas bort. Därför presenterar donatorns HLA-molekyl mottagarens C-protein för sina egna (donatorns) T-celler och T-hjälparceller (HLA1 binder till CD8+ och HLAII binder till CD4+) som också finns i det donerade organet. Receptorerna binder in till peptiden och HLA.
  3. T-hjälparcellen aktiveras (CD4+). Den börjar utsöndra cytokiner, den påverkar makrofager som skapar hyperkänslighet, B-celler  som börjar producera antikroppar och den påverkar också (via cytokinerna) de andra T-cellerna som också hade bundit in till peptiden. T-cellerna aktiveras i mottagarens lymfoida organ och blir till cytotoxiska T-celler (CD8+).
  4. Det mottagna organen stöts bort i en akut reaktion. Reaktionen är cellulär om den sker genom T-cellerna, men den är antikroppmedierad om den sker genom B-cellerna. Makrofagerna bidrar i stället till bortstötningen som sker i den indirekta vägen.

Indirekt igenkänning av alloantigen 

  1. Den indirekta igenkänningen av alloantigen sker exogent, alltså utanför cellen. Här är det mottagarens egna antigenpresenterande celler som aktiveras av donatorns C-protein. (Men även donatorns HLA-molekyl kan bli ett antigen). Det är C-proteinet som är alloantigen och peptid, mellan mottagarens antigenpresenterande cell och den egna (mottagarens) T-hjälparcell. Nu aktiveras T-hjälparceller (CD4+) och den börjar, på precis samma sätt som CD4+ cellen gjorde den direkta vägen, att utsöndra cytokiner. Effekten blir exakt den samma.
  2. Makrofagern som aktiverades den direkt vägen kan också aktiveras den indirekt vägen. Den aktiverade makrofagern gör så att kärlen i det donerade organet förkalkas.

Läkemedel vid transplantationer

Man kan förhindra sådana här avstötningsreaktioner genom att medicinera, då man hämmar immunförsvaret lite. Läkemedlen bidrar i så fall till att hämma IL-2 (som annars skulle utveckla T-celler), blockera DNA-syntesen av T-celler samt döda celler och/eller blockera deras receptorer.

Laborationen

Men allra helst ska man ju hindra den här typen av reaktioner genom att se till att donatorns HLA-molekyler stämmer överens med mottagarens. Då undviker man reaktioner. På laborationen fick vi färga in celler som fanns utplacerade på en liten, liten platta med en flourescensfärg. Cellerna lyserade sedan, med hjälp av antikropp och komplement. I mikroskopet kunde vi se två färger på cellerna, och utifrån färgen kunde vi avgöra om resultatet var positivt eller negativt för varje brunn – om cellerna var levande eller döda. Utifrån det kunde vi sedan, med hjälp av en tabell, avgöra vilken typ av HLA det var.

  • HLAI finns på alla celler med kärnor. De kan vara av typerna HLA-A, HLA-B eller HLA-C.
  • HLAII finns på B-celler, dendriter eller makrofager. De kan vara HLA-DR, HLA-DQ eller HLA-DP.

IMG_2587

Källa:

Bucin, D. et al. Transplantationsimmunologi och organtransplantationer. Läkemedelsboken. (Hämtas 2015-05-23).

Cancerfonden. Stamcellstransplantation. 2015. (Hämtad 2015-07-23).

Chemagen. HLA Class I and HLA Class II PCR-SSP/SBT Using Genomic DNA Isolated with the chemagic Magnetic Separation Module I. 2015. (Hämtad 2015-07-23).

Fass.se

Fauci, A. et al. Harrison´s principles of internal medicine. 19:de upplagan. McGraw-Hill Education: USA. 2015.

Lichtman, L A. et al. Williams Hematology. USA: The McGraw-Hill Companies. 2010.

Nyström, S. Klinisk immunologi. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-04-08.

Petersson, M. HLA-typning. Laboration. Linköpings Universitet. Maj 2015.

Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götalandsregionen. Vävnadstypningslaboratoriet. 2014-10-27. (Hämtad 2015-07-23).

5 comments on “Transplantation och bortstötning

  1. Pingback: Förvaring av blodceller | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: VFU2 – Klinisk immunologi och Transfusion | Biomedicinsk Analytiker

  3. Pingback: VFU2 – Klinisk immunologi och Transfussion | Biomedicinsk Analytiker

  4. Pingback: Transfusionsreaktioner | Biomedicinsk Analytiker

  5. Pingback: Graviditetsimmunisering | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 2 juni, 2015 by in - Laborationer T4, Termin 4 and tagged .
%d bloggare gillar detta: