Förvaring av blodceller

Nu har jag skrivit mycket om hur man avgör en blodgrupp, RhD-gruppering, antikroppscreening, antikroppsidentifireing och MG-test. Alla mina inlägg har handlar om tekniken eller reaktionerna hos patienten. Men det är också viktigt att tänka på hur man hantera blodet under den tid det befinner sig mellan givaren och mottagaren, alltså hur man hanterar och förvarar det.

Man brukar oftast separera blodets olika delar. Man förvarar alltså trombocyter på ett ställe, erytrocyter på ett annat och så vidare. Anledningarna till detta är att det på det viset blir lättare att ge patienten en bra behandling. Patienten kanske bara behöver röda blodkroppar, då kan man ge det utan att komplicera det genom att blanda in andra blodkroppar som kan skapa komplikationer. Dessutom kan man förvara blodets alla olika delar på det sätt som fungerar bäst. De olika blodcellerna ställer olika krav på förvaring, och om man håller sig till de kraven förbättrar man kvaliteten på de olika blodcellerna.

Man separerar blodcellerna i ett slutet system med flera påsar och slangar. I en påse finns helblodet, det pressas genom ett filter, och i de andra påsarna hamnar erytrocyter, trombocyter och plasma. Leukocyterna vill man inte ha, eftersom de kan skapa så mycket problem.

Erytrocyter

Om erytrocyterna (de röda blodkropparna) ska överleva behöver de näring. Deras näring är en så kallad SAGMAN-lösning, där SAGMAN är en fiffig förkortning för salt, adenin, glukos och mannitol. Då kan man förvara de röda blodkropparna i upp till 6 veckor i en låg temperatur på mellan 2 och 6 C. Men om man vill förvara dem en längre tid måste man dessutom också blanda ner glycerol i lösningen. Det är en alkohol. Vad glycerolet gör är att det tränger in i erytrocyternas cellmembran och hindrar det från att frysa. De håller sig mjuka då, och får svårare att gå sönder, trots att de förvarar i -80 C.

förvaring171

Erytrocyterna blir alltså instängda i den där påsen, för förvaring. Eftersom de då inte har det syre de brukar ha kommer de att gå över till anaerob metabolism. De bryter ner glukosen, och utifrån det bildas det ATP och 2,3-DPG. Dessa två ämnen hjälper erytrocyten att få syre. Men när glukosen tar slut, då kommer mängden ATP och 2,3-DPG också att minska (och syre minskar), vilket leder till att erytrocyten börjar producerar laktat (mjölksyra) istället. Detta sänker pH-värdet.

Trombocyter

Trombocyter får man från så kallad buffy coat. Eftersom trombocyter aktiveras om de kommer i kontakt med olika saker, kan de naturligtvis också aktiveras när man arbetar med dem eller förvarar dem. Därför måste man vara försiktig med dem, men man ska alltid vara försiktig med alla blodkroppar.  Just trombocyter ska tappas på mindre än 10 minuter. Förvaringstemperaturen ligger runt 22 C, alltså rumstemperatur, och – trots att jag nu skrev att man ska vara försiktig – ska trombocyterna hela tiden röras om. Det sker maskinellt, och väldigt försiktigt.

De här blodkropparna förvarar man i en lösning som heter PAS. Den innehåller lite plasma som bidrar med glukos att använda som näring, samt natriumklorid, natriumcitrar för att trombocyterna inte ska bilda fibrin, natriumacetat som ger dem energi och därmed hindrar bildningen av laktat (mjölksyra).

förvaring171

Trombocyternas metabolism fungerar på ungefär samma sätt som erytrocyternas. De föredrar syre, men om det saknas syre börjar det bildas laktat och vätejoner, det sänker pH-värdet. När pH-värdet alltför mycket sjunker uppstår en skada på trombocyterna. Det bästa pH-värdet ligger mellan 6,6 och 7.3. Normal hållbarhet är upp till en vecka. Innan man lämnar ut påsen med trombocyter ska man dessutom kontrollera om det finns någon swirling (ett ljusbrytningsfenomen som beror på trombocyternas form; det ser ut som om små trådar eller svansar som dansar efter trombocyterna vilket i så fall är ett gott tecken på att trombocyterna lever), och göra en bakterieodling.

Trombocyter och aferes

Men det finns faktiskt ett bättre sätt att få tag på trombocyter, än genom separering från helblod på det här viset. Det finns något som heter aferes, som betyder ”borttagande.” Då tappar man en givare på blod, men blodet går genom en maskin som tar hand om bara trombocyterna. Resten av blodet går direkt tillbaka till givaren. På det viset kan man få ut mer trombocyter från en enda givare, det blir mindre risk för transfusionsreaktioner, och man kan till och med beställa en viss typ av trombocyter som har samma HLA-typ som mottagare. I Tobiasregistret finns registrerade givare, vars HLA har kontrollerats. Genom registret kan man alltså matcha en givare med en mottagare.

förvaring171

Leukocyter

Leukocyter är ju de som har så kallad HLA, eller MHC. Det är ett antigen och kan därför skapa reaktioner hos mottagaren. Dessutom, eftersom HLA riktar sig mot virus också, kan virus som gömmer sig inne i leukocyter komma med i samband med transfusionen. För att undvika det tar man bort så mycket som möjligt av leukocyterna. Det kommer dock alltid med några, därför bestrålar man blodkomponenter med 25 Gy.

varanmm166
Leukocyter kan dra med sig virus in i kroppen i samband med transfusion.

Plasma

När man hanterar plasma är det viktigt att tänka på koagulationsfaktorerna. De förstörs ganska snabbt, därför är det viktigt att ta hand om plasman så snabbt som möjligt. Man förvarar plasman i minst -30 C, eller om man vill korttidsförvara den kan man göra det i 2-6 C i upp till två veckor. Förutom att det är viktigt att frysa plasman snabbt är det också viktigt att använda den snabbt efter upptining just eftersom den är så känslig. Efter ett dygn är den inte längre ”färsk.”

Källa:

Eliasson L. Transfusion av blodkomponenter. Vårdhandboken. 2015-02-16. (Hämtad 2015-05-31).

Håkansson, L. Transfusionsmedicin. Studiebesök. Linköpings Universitet.  2015-04-17.

Labmedicin Skåne. Klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Kompendium i transfusionsmedicin 2011. Hämtad 2015-05-31.

MedicinskOrdbok.se

Miodrag, P. Trombocyter i transfusionmedicin. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-04-13.

Tobiasregistret

One comment

Vad tycker du?