Transfusionsreaktioner

I samband med att man tar emot blod från någon (efter en olycka kanske), skulle det kunna vara så att en transfusionsreaktion uppstår. Man försöker undvika dem genom att förvara allt blod på rätt sätt, genom att testa det mot olika virus, bakterier och parasiter, och genom ABO-gruppering, antikroppsscreening, BAS-test, antikroppsidentifiering och MG-test. Men ibland sker misstag. Här kommer en liten lista över några viktiga transfusionsreaktioner som kan uppstå, hur och varför.

Akut hemolytisk reaktion är den allvarligaste av alla transfusionreaktioner. Den kan du läsa om i mitt inlägg om hemolys. Transfusionsreaktionen fungerar på samma sätt som hemolysen vid normocytär anemi. Den här typen av reaktionen kan man undvika genom att se till så att patienten får rätt blodgrupp, rätt blod.

Akut immunologisk transfusionsreaktion kan uppstå om patienten

Allergisk reaktion beror i så fall på att den som tar emot blodat har IgA-antikroppar som reagerar mot någon blodkomponent (någon del) i givarens blod. Det skulle kunna vara mot något protein i blodet. Man undviker detta genom att ge patienten rent blod (tvättat), och genom att tillföra plasma från en givare som har IgA-brist.

Anafylaxi en allvarligare allergisk reaktion. Dessa patienter kan ha för få IgA eller så har de IgG som riktar sig mot IgA. Det här undviker man genom att se till så att patienten får blod som är rent (tvättat).

Cirkulationsöverblastning kan inträffa efter för snabb transfusion till småbarn eller äldre människor. Cirkulationsöverbelastning innebär att man ger patienten blodet i för snabb takt. Kroppen hinner inte med att ta emot det. Det här kan i värsta fall leda till hjärtsvikt.

Febril reaktion orsakas av mottagarens antikroppar mot leukocyter och trombocyter. Detta undviks genom filtrering av alla komponenter, då man alltså tar bort lagret som kallas för buffy coat.

Fysisk/kemisk hemolys innebär att erytrocyterna har hemolyserat under själva förvaringen. Man undviker detta genom att förvara dem på rätt sätt, och då tänka på att de ska förvaras i rätt temperatur (mellan 2-6 C eller i -80 C vid långtidsförvaring), med rätt näring (SAGMAN: salt, adenin, glukos, mannitol). Om man tillsätter glukos kommer det att tränga in i erytrocyternas cellmembran och hindra det från att frysa. Ett fryst cellmembran går lätt sönder.

Fördröjd hemolytisk reaktion innebär ju egentligen hemolys. Men det tar längre tid innan det blir hemolys, eftersom patienten har en så låg mängd av alloantikroppar i sitt blod. Dessa har uppstått på grund av att patienten har fått fel blod med fel blodgrupp.

Hypotension (bloodtrycksfall).

Posttransfusionspurpura, PTP. Här återkommer vi till alloantikropparna igen. Dessa riktas mot de antigen man fått vid en transfusion och det leder till en sen reaktion med blödning, Anledningen till blödningen är trombocytopeni, alltså ett lågt antal blodplättar. Antikropparnas som reagerar är oftast av sådan typ att man kan undvika problemet om man väljer trombocyter som är HLA-matchade med mottagarens HLA.

transreakt164
PTP

TRALI (transfusionsrelaterad akut lungskada): Patienten drabbas av lungödem. Reaktionen orsakas av antikroppar som finns i givarens plasma. Antikropparna riktar sig mot givarens leukocyter. Transfusion av endast trombocyter (blodplättar) kan också orsaka den här reaktionen. Trombocyter har nämligen också AB0-antigen på sin yta. Ett sätt att undvika den här transfusionsreaktionen – eller i alla fall minska risken för den betydligt – är att endast använda sig av plasma från manliga givare. På det viset kan man i alla fall undvika den plasma som innehåller anti-RhD från en eventuell graviditetsimmunisering.

transreakt164
TRALI. Antikropparna riktar sig mot leukocyter.

Transfusionsöverförd GvHD (graft-versus-host-deseas). GVHD är en sjukdomar som kan uppstå i samband med transplantation, om en patient får nya stamceller. Stamcellerna bildar nya vita blodkroppar som inte känner igen sig i kroppen och då kan de få för sig att attackera kroppen. I det här fallet är det inte riktigt så eftersom det inte har gjorts en transplantation, utan en transfusion. Den här reaktionen kan då uppstå hos patienter med lågt immunförsvar (exempelvis på grund av cytostatikabehandling) eller om man transfunderar T-lymfocyter (som en del av helblodet) inom släkten. Problemet kan dock undvikas om man bestrålar blodet med 25 Gy innan man ger det till patienten. Bestrålningen gör nämligen att T-lymfocyterna dör.

transreakt164
GvHD.

Överföring av sjukdom kan förhindras genom att man även här bestrålar leukocyterna. Det är ju så att de vita blodkropparna kan ta med sig tex ett virus in i blodets mottagare, men det undviker man alltså om man bestrålar de vita blodkropparna innan man donerar blodet.

Källa:

Halmin, M. et al. TRALI är en förbisedd transfusionsreaktion. Kan vara livshotande, svenska kliniker behöver mer kunskap. Läkartidningen.  2012-01-10. Nummer 1. (Hämtad 2015-05-30).

Håkansson, L. Transfusionsmedicin: blodgrupper och system. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-03-26.

Miodrag, P. Trombocyter i transfusionmedicin. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-04-13.

Labmedicin Skåne. Klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Kompendium i transfusionsmedicin 2011. Hämtad 2015-04-16.

Lassén, E. Transfusionsreaktioner. Laboratoriemedicin Västerbottens Läns Landsting. Transfusionsmedicin. (Hämtad 2015-05-30).

Vad tycker du?