Irreguljära antikroppar

När man pratar om antikroppar kan man ibland prata om alloantikroppar, irreguljära antikroppar och autoantikroppar. Vad är skillnaden mellan dessa?

Först har vi våra egna antikroppar, exempelvis har man antikroppen anti-B om man har blodgruppsantigen A. Sedan kan vi få irreguljära antikroppar. Det är sådana antikroppar som man kan få efter en blodtransfusion om man har tagit emot erytrocyter (röda blodkroppar) med fel RhD-antigen. Ett annat sätt att få irreguljära antikroppar är genom transplantation, eller graviditet. En kvinna som är RhD-negativ kan bära ett RhD-positivt barn, om fadern är RhD-positiv. Det kan leda till att moderns kropp bildar anti-D. Det kallas för graviditetsimmunisering. Både blodtransfusioner, transplantationer och graviditetsimmunisering kan leda till transfusionsreaktioner.

De irreguljära antikropparna kan i sin tur delas in i två grupper:

• Alloantikroppar är sådana antikroppar som riktar sig mot ett främmande antigen. Ett exempel är just RhD-antigenet som kommer in med en röd blodkropp i samband med en transfusion eller graviditet, till en mottagare som saknar antigenet. Då kan mottagarens kropp bilda en alloantikropp mot det främmande Rhd-antigenet.
• Autoantikroppar är sådana antikroppar som riktar sig mot egna antigen. Dem får man i samband med autoimmuna sjukdomar, när kroppens immunförsvar angriper den egna kroppen. Autoantikroppar kan fästa sig på de egna erytrocyterna.

För att hitta irreguljära antikroppar utförs ett DAT-test.

Källa: 

Håkansson, L. Antikroppsscreening och antikroppsidentifiering. Laboration. Linköpings Universitet. 2015-05-15.

Håkansson, L.  Transfusionsmedicin, blodgrupper och system. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-03-26.

Labmedicin Skåne. Direkt Antiglobulintest – bakgrund. Blodinfo. Klinisk immunologi och transfussionsmedicin (KIT). 2011. (Hämtad 2015-05-30).

Labmedicin Skåne. Klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Kompendium i transfusionsmedicin 2011. Hämtad 2015-04-16.