IAT och DAT

IAT-tekniken beskrev jag i inlägget om antikroppscreening. IAT tår ju för indirekt antiglobulintest. När vi använder oss av den tekniken letar vi efter antikroppar i patientens plasma. Om ett anti-A binder till ett A-antigen kallas det sensibilisering och då kommer ju en agglutination ske efter det, och det vill vi inte.

När vi istället använder oss av DAT-tekniken letar vi efter antikroppar som redan sitter på erytrocyten. Det har alltså redan skett en sensibilisering inne i patienten i stället för i gelkortet. Det skulle exempelvis kunna bero på att patienten har en autoimmun sjukdom där det egna immunförsvaret angriper de egna erytrocyterna.

DAT-IAT129
Överst: IAT. Nederst: DAT.

DAT står för direkt antiglobulintest. Man pipetterar ner patientens erytrocyter i gelkortets brunn, där det blandas med AHG. Men det finns alltså inga antikroppar i brunnen som det gör när man använder sig av IAT-testet. I det här fallet sitter ju antikropparna redan på patientens erytrocyter – om det finns några antikrppar. Om DAT-testet är positivt (det finns antikroppar på erytrocyterna) kommer en agglutination att ske precis som vid IAT-testet.

Vi går tillbaka till antikroppscreeningen och tänker på den. När det gäller just blodtransfusioner använder man sig av DAT framförallt om man fått ett falskt positivt testresultat i samband med antikroppscreeningen. Falskt positiv är när den negativa kontrollen (som ska vara negativ) visar positivt. Kontrollen saknar antikroppar, så vad är det i så fall som agglutnierar och gör den negativa kontrollen positiv? Det kan ju vara patientens egna antikroppar som i så fall sitter sig på erytrocyterna och agglutnierar när de kommer i kontakt med AHG. För AHG, det används i både IAT och DAT.

Källa:

Daniels, G. & Bromilow, I. Blodgruppsserologi. Malmö: Studentlitteratur. 2008.

Håkansson, L. Antikroppsscreening och antikroppsidentifiering. Laboration. Linköpings Universitet. 2015-05-15.

 

Vad tycker du?