Antikroppidentifiering

Nu har jag alltså sagt att ett positivt BAS-test eller en positiv antikroppscreening, det är de två testerna som är anledningen till att man går vidare med att göra en antikroppidentifiering. Antingen har vi upptäckt att patienten har antikroppar i sin plasma när vi gjorde antikroppscreeningen, eller så har vi upptäckt att patienten utvecklat nya antikroppar efter antikroppscreeningen när vi gjorde BAS-testet.

När vi nu gör antikroppidentifieringen ska vi ta reda vilka antikroppar patienten utvecklat, och vi använder oss av testerytrocyter igen. Den här gången är det många, hela 11 olika sorter. Varje testerytrocyt har en uppsättning av flera olika antigen som reagerar med olika antikroppar. Dessutom använder vi också patientens egna erytrocyter som negativ kontroll. Även antikroppidentifieringen gör vi i gelkort, det går alltså åt två gelkort eftersom varje gelkort har sex brunnar.

Vi pipetter ner de olika testerytrocyterna i varsin brunn på gelkortet. Brunnarna märks T1, T2 och så vidare ända till T11. Patientens egna erytrocyter pipetter vi över till den tolvte brunnen, en brunn som är märkt E som i ”egna.” Sedan pipetterar vi över patientens plasma i alla brunnarna. Brunn E är en negativ kontroll där patientens egna erytrocyter och egen plasma finns, därför ska den brunnen vara negativ, utan reaktion. Om den varit positiv hade något varit fel och det hade inte gått att lita på testresultatet.

Efter inkubering (väntan) och centrifugering läser vi av resultatet mot en väl upplyst bakgrund. Vissa brunnan visar ett negativt resultat, då blodet lagt sig i botten på brunnarna. Andra brunnar visar ett positivt resultat då blodet klumpat ihop sig (agglutinerat) och lagt sig ovanpå brunnens gelé.

De brunnar som visar ett positivt resultat ska kontrolleras mot en antigram, samma typ av lista som när vi gjorde antikroppscreeningen. Men detta är en lista över alla testerytrocyter T1 – T11 och alla de olika antigenen som finns på varje testerytrocyt. Ett antigen kan finnas på en eller flera testerytrocyter. För att man ska räkna antigenet måste det visa på positivt på minst fyra testerytrocyter, alltså fyra brunnar. Titta på bilden nedan.

Bild1

Om brunnarna märkta T2, T6, T11 och T12 visar positivt och de andra brunnarna visar negativt, då har patientens plasma reagerat med testerytrocyternas K-antigen. Det betyder att patienten har anti-K i sin plasma. Men – om det bara är positivt i tre brunnar, tex T2, T6 och T11, då räknar det som negativt. På det här viset går man igenom alla de olika antigenen för att hitta vilka antikroppar som finns i patientens plasma.

När vi nu vet patientens blodgrupp (ABO-grupperingen), RhD-grupp (D-grupperingen), och exakt vilka antikroppar som finns i plasman (antikroppscreening och antikroppgidentifiering), då tar vi fram en blodpåse som vi kan ge patienten. Och så gör vi ett mottagar-givar-test (MG-test), eftersom det finns antikroppar att ta hänsyn till.

Källa:

Håkansson, L. Antikroppscreening och antikroppidentifiering. Laboration. Linköpings Universitet. 2015-05.15.

7 comments

Vad tycker du?