AB0-gruppering

Vi har gjort en laboration där vi fått göra en AB0-gruppering på oss själva, som en del av utbildningen till biomedicinsk analytiker.

Vad är en AB0-gruppering?

En AB0-gruppering är en metod som används för att bestämma vilken blodgrupp en person har. Men för att förstå hur metoden fungerar måste du först förstå vad en blodgrupp är och hur AB0-systemets antigen och antikropparna fungerar. ABO-grupperingen består nämligen av två delat; antigengruppering och antikroppgruppering.

Vad är en blodgrupp?

AB0 kan du uttala det med antingen siffran noll eller bokstaven o, som du själv vill. Vet du vad du har för blodgrupp? En blodgrupp är en molekyl – ett antigen – som sitter på erytrocytens yta, det är antingen ett protein eller en kolhydrat. Själva stommen på den här molekylen ser exakt likadan ut inom AB0-systemet, oavsett vilket blodgrupp man har, det är den stommen som gör att man har blodgrupp 0. Sedan tillkommer olika delar, beroende på om man har blodgrupp A eller B. Antigenet har alltid sin motsats i en antikropp i plasman. Antigen A på erytrocyten har en B-antikropp i plasma osv…

En beskrivning av metoden

Z-potentialen: en elektrisk laddning runt erytrocyten

Runt erytrocyten finns något som heter Z-potential. Det finns en starkt negativ elektrisk laddning som sträcker sig från ytan på erytrocytens cellmembran och en bit ut från erytrocyten – tills laddningen upphör. Detta kallas för jonmoln och mäts i millivolt (mV). Skillnaden i laddningen mellan dessa två punkter – jonmolnets inre och yttre punkter – är Z-potentialen. Man kan påverka Z-potentialen genom att öka eller sänka mängden joner i lösningen erytrocyterna ligger i. En låg saltkoncentration ökar Z-potentialen. Då blir det lättare för erytrocytens antigen (blodgrupp) att binda till en antikropp. Det här måste du veta om du ska göra en AB0-gruppering, eftersom metoden fungerar tack vare att vi kan påverka Z-potentialen med hjälp av LISS.

Low Ionic Strength Solution (LISS)

När du arbetar med AB0-gruppering arbetar man ofta med gelkort som innehåller LISS. Det är till för att öka Z-potentialen. Det ökar känsligheten för antikroppar med låg affinitet, så att dessa får en starkare bindning till erytrocytens antigen. LISS innehåller också glycin och antingen propylenglykol eller bovint serum albuminlösning (BSA). Dessa ämnen finns där för att erytrocyten inte ska lysera.

Sensibilisering 

Sensibilisering är när en antikropp binder till ett antigen. Man vill ha så hög affinitet som möjligt mellan en antikropp och ett antigen. Man kan påverka sensibiliseringen på flera olika sätt:

  • Jonstyrka (ökar Z-potentialen genom att tillsätta LISS).
  • Koncentrationen av antigen och antikroppar (ska vara hög)
  • Tid – vissa antikroppar behöver mycket tid på sig för att binda in, andra behöver lite mindre tid. Därför måste man också veta vilka antikroppar man arbetar med.
  • Temperatur. Det här beror på om antigenet är en kolhydrat eller ett protein. En kolhydrat binder starkare om temperaturen är lägre.
  • pH-värde. Antikroppar är svagt positivt laddade, medan Z-potentialen på erytrocyten är starkt negativ. Om man sänker pH-värdet lite kommer den positiva laddningen på antikroppen av förstärkas. Men om man sänker pH-värdet alldeles för mycket kommer Z-potentialen bli mindre negativt laddad. Därför är det viktigt att hålla ett bra pH-värde (pH 6,7).

Agglutination

Agglutination är när flera antikroppar – som redan har bundit till varsitt antigen – binder till varandra eller till flera erytrocyter så att det bildas en större klump av erytrocyter med antigen sammanbundna av antikroppar. Det här påverkas av:

  • Z-potentialens styrka gör så att bindningen mellan antigenet och antikroppen förstärks. Ju högre styrka Z-potentialen har, desto starkare binder antikroppen och antigenet till varandra.
  • Antigenets uttryck och placering. Vissa antigen uttrycks svagt.
  • Antikropparnas affinitet.
  • Antikropparnas Ig-typ. IgM kan binda till två erytrocyter, medan IgG saknar den förmågan. IgG kan alltså inte agglutinera erytrocyter.

Antigen och antikropp bestämmer blodgruppen

På våra erytrocyter (röda blodkroppar) sitter olika antigen. I plasman finns antikroppar som är ”motsatta” till antigenet på erytrocyterna. Här kommer en förklaring.

Blodgrupp A

En person som har blodgrupp A har erytrocyter med antigen A. I den här personens plasma finns det anti-B-antikroppar. Om en anti-B-antikropp kommer i kontakt med en erytrocyt med B-antigen kommer antikroppen att binda in till antigenet. Detta kallas för sensibilisering. Sedan kommer anti-B-antikropper dessutom göra så att flera erytrocyter agglutinerar (klumpar ihop sig). Det är inte alls bra för patienten, därför är det viktigt att patienten får rätt blod vid en bloddonation.

abo125
De röda blodkropparna (erytrocyterna) har A-antigen. I plasman finns det anti-B-antilkroppar. En AB0-gruppering av detta blod visar att personen har blodgrupp A.

Blodgrupp B

En person med blodgrupp B har erytrocyter med antigen B. I den här personens plasma finns det anti-A-antikroppar. Här fungerar det på samma sätt med anti-A-antikroppen som ovan: den kan binda in till erytrocyter med A-antigenet (sensibilisering) och sedan agglutination.

abo125
De röda blodkropparna erytrocyterna) har B-antigen. I plasman finns det anti-A-antikoppar.En AB0-gruppering av detta blod visar att personen har blodgrupp B.

Blodgrupp AB

En person som har blodgrupp AB har erytrocyter med både antigen A och antigen B. I den här personens plasma saknas det både anti-A-antikroppar och anti-B-antikroppar.

abo125
De röda blodkropparna har både antigen A och antigen B. I plasman finns det inga antikroppar som riktar sig mot erytrocyternas antigen.En AB0-gruppering av detta blod visar att personen har blodgrupp AB.

Blodgrupp 0

En person som har blodgrupp O har erytrocyter med 0-antigen. I den personens plasma finns antikroppar mot både antigen A och antigen B.

abo125
På de röda blodkropparna finns 0-antigen. I plasman finns både anti-A-antigen och anti-B-antigen.En AB0-gruppering av detta blod visar att personen har blodgrupp 0.

Om vi vet om allt det här kan vi använda oss av kunskapen för att ta reda på vilken blodgrupp en patient har. Det gör vi genom att göra så kallade serologiska analyser. Vi tar fram två plattort med stora brunnar (mycket större än på en mikrotiterplatta). Den första plattan använder vi till att bestämma vilket antigen patienten har på sina röda blodkroppar (erytrocyterna). Det kallas för antigengruppering.

Antigengruppering

AB0-gruppering består av två delar; antigengruppering och antikroppgruppering. Vi börjar med att gå igenom antigengrupperingen. Vi arbetade på en platta. Plattan har tre rader och fyra kolumner. I den första radens brunnar (brunn 1, 2, 3 och 4) droppar vi  två droppar av ett reagens som innehåller anti-A i varje brunn. Vi hoppar över den andra raden just nu, strunta i den. I den tredje radens brunnar (brunn 9, 10, 11 och 12) droppar vi två droppar av ett reagens som innehåller anti-B i varje brunn. Sedan droppar vi två droppar av en erytrocytsuspension (en blandning av patientens röda blodkroppar och PBS) i samma brunnar som vi har droppat anti-A-reagenset och anti-B-reagenset (brunn 1, 2, 3, 4, 9, 10, 11 och 12). Plattan rörs om i en speciell maskin, och vi väntar lite.

IMG_2575
Här ställer vi plattorna för AB0-gruppering på de svarta fälten, mellan ”pinnarna”. Sedan sätter vi på maskinen som rör om alltihop för oss, lite försiktigt. Och så lämnar vi det så att allt får röras om ordentligt.

Agglutination är ett positivt resultat

Tillslut kommer vi se att i vissa brunnar har det agglutinerat, alltså klumpat ihop sig. Anledningen till detta är att ett anti-A har hittat en A-antigen, bundit in och klumpat ihop flera röda blodkroppar. Eller så är det ett anti-B som har hittat en B-antigen och bundit in till den, för att sedan klumpa ihop flera röda blodkroppar. I varje brunn där det har skett en agglutination (en hopklumpning) är resultatet positivt.

AB0-gruppering
Antigengruppering är en del av metoden för AB0-gruppering. Det sker på en platta där anti-A-reagens och anti-B-reagens blandas med patientens erytrocyter.

Vi går igenom det bit för bit, tillsammans. På den här bilden har jag använt mig av fyra blodprover från fyra patienter, och de råkar ha olika blodgrupper; A, B, AB och O. Det är för att jag ska kunna visa hur det ser ut på plattan när de olika blodgrupperna är positiva. Man läser av plattan i kolumner, uppifrån och ner.

Blodgrupp A

Vi börjar med den första kolumnen, enligt bilden nedan. Alltså: i brunn 1 finns anti-A-reagens och erytrocytsuspension gjord på patientens röda blodkroppar. I brunn 9 finns i stället anti-B-reagens och samma erytrocytsuspension gjord på samma patients erytrocyter. Resultatet visar positivt (+) i brunn 1. Provet har alltså agglutinerat i brunn 1. Det betyder att anti-A har hittat A-antigen att binda in till på de röda blodkropparna. Alltså kan patienten ha blodgrupp A. Men för säkerhets skull tittar vi också i brunn 9. Där har ingen reaktion skett, provet är negativt (neg). Anti-B har alltså inte hittat något B-antigen att binda in till. Det betyder att patientens röda blodkroppar verkar sakna B-antigen, och förmodligen är blodgruppen A.

Bild1
Vad kommer denna AB0-gruppering att visa för resultat? Kanske har personen blodgrupp A? Eller?

Blodgrupp B

Nu hoppar vi en kolumn till höger (kolumn två) och tittar i brunn 2 och 10. I brunn 2 har vi droppar anti-A-reagens tillsammans med en annan patients erytrocyter. Den patientens erytrocyter finns också i brunn 10, tillsammans med anti-B-reagens. Resultatet visar negativt (neg) i brunn 2 och det saknas klumpar, vilket betyder att anti-A inte har hittat något A-antigen på erytrocyterna. Det kan betyda att patienten har blodgrupp B eller 0. Vi tittar också i brunn 10. Där är resultatet positivt (+), erytrocyterna har klumpat ihop sig, vilket innebär att anti-B har hittat ett B-antigen att binda in till på erytrocyterna. Alltså har den här patienten troligen blodgrupp B.

Bild1
Den här AB0-grupperingens antigengruppering visar att personen har B-antigen också. Kan det vara blodgrupp AB?

Blodgrupp AB

Vi hoppar över till kolumn tre och brunnarna 3 och 11. I båda brunnarna finns patientens erytrocyter; i brunn 3 med anti-A-reagens och i brunn 11 med anti-B-reagens. Resultatet visar positivt (+) i brunn 3, det har klumpat ihop sig i den här brunnen. Det betyder att anti-A-reagenset har hittat A-antigen att binda in till på erytrocyten och vi kan tänka oss att blodgruppen är A. För säkerhets skull tittat vi också i brunn 11. Den är också positiv (+), blodet är hopklumpat här också. Det betyder att anti-B har hittat B-antigen att binda in till. När resultatet är positivt i båda brunnarna med anti-A och anti-B betyder det att blodgruppen kan vara AB.

Gör en kontroll

Men för att vara helt säkra på att det verkligen är blodgrupp AB och inte något som är fel på testet måste vi göra ytterligare ett test. Det är nu vi tittar på rad två, brunn nummer 7. I den här brunnen droppar vi två droppar av ett reagens som saknar både anti-A och anti-B. Sedan droppar vi ner två droppar av erytrocytsuspentionen som innehåller röda blodkroppar från patienten vars blod finns i brunn 3 och 11. Resultatet visar negativt (neg) i brunn 7. Det saknas klumpar. Om det hade funnits klumpar i den här brunnen trots att det saknas både anti-A och anti-B i brunnen, då hade något varit fel. Men nu när både brunn 3 och 11 är positiva, medan brunn 7 är negativ, kan vi dra slutsatsen att patienten förmodligen har blodgrupp AB.

Bild1

Nu hoppar vi vidare till den sista kolumnen och gör på samma sätt som tidigare, men en ny patients erytrocyter. I brunn 4 finns anti-A-reagens tillsammans med patientens erytrocyter, och i brunn 12 finns anti-B-reagens tillsammans med samma patients erytrocyter. Resultatet visar negativt (neg), det saknas klumpar i båda brunnarna vilket innebär att varken anti-A eller anti-B har hittat några antigen. Troligen har denna patient blodgrupp 0.

Bild1

Nu har vi arbetat med patientens röda blodkroppar och gjort en antigengruppering för att ta reda på vilka antigen som sitter på patientens erytrocyter. Men jag har hela tiden skrivit att patienten troligen har blodgruppen… Troligen. För att vara helt säkra måste vi göra ytterligare ett test, en så kallad antikroppgruppering.

Antikroppgruppering – en viktig del av AB0-gruppering

Nu arbetar vi med patientens plasma/serum i stället för med de röda blodkropparna. Som jag skrev har en människa som har A-antigen på sina röda blodkroppar anti-B-antikoppar i sin plasma. Därför fungerar antikroppgrupperingen tvärt om jämfört med antigengrupperingen. Vad jag menar med det kommer du förstå lite senare. Vi tar fram den andra plattan med två rader och fyra kolumner.

aboplatta126

Blodgrupp A

Nu använder vi oss av samma patienter som i antigengrupperingen. Vi börjar med att kontrollera om patienten som vi trooor har blodgrupp A verkligen har det. I brunn 1 placerar vi därför plasma/serum från patienten som vi tror har A-antigen på sina röda blodkroppar. Om det stämmer måste det alltså finnas anti-B i plasman. Därför droppar vi också ner två droppar A-erytrocyter i brunnen. De här erytrocyterna kommer inte från patienten. Detta är erytrocyter som tagits fram från andra människor (ofta blodgivare), man har tagit reda på att det är erytrocyter som har A-antigen. Erytrocyterna kallas för testerytrocyter. I brunn 5 droppar vi ner två droppar av samma plasma, men den här gången droppar vi ner testerytrocyter som vi vet har B-antigen.

Patienten har erytrocyter A och plasma anti-B.

Resultatet visar negativt (neg) i brunn 1. Det betyder att patientens plasma saknar anti-A som skulle kunna binda in till testerytrocyternas A-antigen. Patienten har alltså inte blodgrupp B, för det är ju de patienter som har blodgrupp B som har det där anti-A i sitt blod, eller hur? Troligen har patienten ett anti-B i sin plasma, som inte binder in till testerytrocytens A-antigen. Men för säkerhets skull tittar vi också i brunn 5. Här är resultatet positivt (+), det har klumpat ihop sig, vilket innebär att patientens plasma innehåller anti-B som bundit in till testerytrocyternas B-antigen. Troligen har patienten blodgrupp A.

Bild1

Blodgrupp B

Vi gör samma sak i kolumn två, brunn 2 och 6. Men här testar vi blodet från patienten som vi trodde har blodgrupp B. Om det stämmer ska patientens plasma innehåller anti-A som binder in i A-antigen men inte binder in till det egna B-antigenet. Eller hur? I brunn 2 droppar vi två droppar av patientens plasma tillsammans med två droppar testerytrocyter med antigen A. I brunn 6 droppar vi samma plasma, men testerytrocyterna har antigen B. Resultatet visar positivt (+) i brunn 2 där det finns klumpar. Det betyder att patientens plasma har anti-A som bundit in till testerytrocyternas A-antigen. Vi tittar också i brunn 6 där resultatet är negativt (neg). Det betyder att patientens plasma saknar anti-B som kunnat binda in till testerytrocyterna B-antigen. Patienten har troligen blodgrupp B, alltså ett B-antigen på erytrocyten och anti-A i sin plasma.

Bild1

Blodgrupp AB

Vi gör samma sak i kolumn tre, brunn 3 och 7. Vi tror att den här patienten har blodgrupp AB efter att ha gjort antigengrupperingen. I brunn 2 har vi patientens plasma som, om det verkligen är så att patienten har blodgrupp AB, i så fall saknar antikroppar helt och hållet. I samma brunn har vi också testerytrocyter med antigen A. I brunn 7 har vi i stället testerytrocyter med antigen B tillsammans med patientens plasma. Resultatet visar att både brunn 3 och 7 är negativa (neg). Det betyder att det saknas antikroppar i plasman. VI antar att personen har blodgrupp AB.

Om det hade funnits en anti-A hade den bundit in till testerytrocyterna med A-antigen i brunn 3, och om det hade funnits några anti-B i plasman hade de bundit in till B-antigenet på erytrocyterna i brunn 7. Men det saknas klumpar (agglutinat) i båda brunnarna. Därför kan vi anta att patienten har blodgrupp AB (A- och B-antigen på erytrocyten och en plasma helt utan antikroppar som riktar mot antigenen).

Bild1

Blodgrupp 0

Nu till sista kolumnen, med brunnarna 4 och 8. Vi tror att patienten har blodgrupp 0, efter att ha testet patientens erytrocyter i antigengrupperingen. Nu tar vi patientens plasma och droppar två droppar i brunn 4 som också innehåller testerytrocyter med A-antigen, och två droppar i brunn 8 som innehåller testerytrocyter med B-antigen. Resultatet visar att båda brunnarna är positiva (+), det finns agglutinat i både brunn 4 och brunn 8. Det beror på att i både anti-A och anti-B finns i patientens plasma, och anti-A har bundit in till testerytrocyternas A-antigen i brunn 4, medan anti-B har bundit in till testerytrocyternas B-antigen i brunn 8. Patienten har därför troligen blodgrupp O.

Bild1

Jämför resultaten från antigen- och antikroppgrupperingarna

Jag skriver fortfarande att patienten troligen har blodgrupp… Det beror på att vi nu måste jämföra resultaten från antigen- och antikroppgrupperingen. Som jag skrev ska de vara motsatta för att en AB0-gruppering ska anses vara korrekt och tillförlitlig. Du förstår vad jag menar med ”motsatta” om du tittar på bilderna nedan. När vi gjorde antigengrupperingen blev resultatet positivt där uppe och negativt där nere. På antikroppgrupperingen är det tvärt om. Alltså: resultatet är positivt på anti-A-reagens och erytrocyter, men negativt på plasma och testerytrocyter med A-antigen. Och så vidare…

Bild1

Vi gjorde den här laborationen manuellt, vilket betyder att vi blandade allt på plattor. När det här görs inom sjukvården görs det maskinellt. Så här ser det ut om det görs på ett gelkort:

IMG_2581
Här kommer en lite quiz. Läs mina andra inlägg som handlar om D-gruppering, Antikroppsscreenng, och BAS-test. Där förklarar jag gelkorten. Kom sedan tillbaka hit, till det här inlägget. Gissa vilken blodgrupp patienten har? Är det A, B eller 0? Är patienten RhD+ eller RhD- ? Motivera!

Källa: 

Håkansson, L. ABO-gruppering. Laboration. Linköpings Universitet. 2015-04-01.

Labmedicin Skåne. Klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Kompendium i transfusionsmedicin 2011. Hämtad 2015-04-16.

Påhlsson, P. Kolhydrater som blodgruppsantigen och receptor samt agglutinationsanalys. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2015-03-12.

10 comments

  1. Hej!
    Under ”AB0-gruppering” står det att personer AB-blodgrupp har både antiA-ak och antiB-ak i plasman…. (inte under bilden utan i själva texten)

    1. Det står även tvärt om för de med blodgrupp 0… dvs att de saknar ak i plasman.
      Borde det inte vara tvärt om?

      1. Hej Matilda,
        Tack för påpekandet och roligt att du läser min blogg. Och visst har du helt rätt! I båda fallen. Jag har rättat detta på båda ställena i inlägget nu. Bilderna var rätt, men inte texten. Jag tycks ha rört ihop det när det skrevs… Tack än en gång, och hör gärna av dig igenom om det skulle vara något. Läser du biomedicinsk analys?

      2. Hej!
        Jag är leg Biomedicinsk analytiker och jobbar på Nyköpings lasarett. Är för tillfället iaf serologiansvarig där med. Kollade på din fina blogg med bra bilder och dylikt inför upplärning av ny personal.
        Tack själv för fina bilder och förklaringar.
        Vad gör du själv?

      3. Upplärning av ny personal? Oj vad kul att höra att min blogg håller DET måttet. Tack snälla 🙂 Själv har jag precis börjat jobba på transfusionsmedicin (med blodtappning). Har med andra ord själv precis gått i intensiv lära.

      4. Ja det va så fina bilder 😅.
        Transfusionsmedicin är riktigt spännande. Jo vi söker med lykta efter BMA film labbet i Nyköping. 😉😉😉

      5. Hej igen Matilda,
        Har du sett mina e-kurser som jag publicerar i bloggen? Det finns också filmer på YouTube-kanalen och snart kommer det material på temat transfusionsmedicin också. Håll utkik!

  2. ”En låg saltkoncentration ökar Z-potentialen. Då blir det lättare för erytrocytens antigen (blodgrupp) att binda till en antikropp”. Hur händer detta?
    Jag har endast hört om att sänkning av Z-potentialet kan vara till nyta då kommer erytrocyter liksom närmare varandra vilken underlättar agglutinationen.
    Mvh Aleksandra

    1. Hej Aleksandra,
      Du skriver samma sak som jag skriver, men jag kanske förklarade lite otydligt. Först sker sensibilisering vilket är när antikroppen binder till antigenet. Då har det fortfarande inte blivit någon klump (agglutination). Men den låga salthalten gör att erytrocyterna kommer närmare varandra än normalt sätt. Då kan de sensibiliserade erytrocyterna klumpas ihop (agglutinera) eftersom antikropparna som sitter på en erytrocyt då kan binda till en annan erytrocyt också. Det sitter många antikroppar på en erytrocyt, och om varje antikropp binder till en annan erytrocyts antigen blir det en stor klump = agglutination.

Vad tycker du?