Minnet

Här kommer en ganska grov indelning av hjärnan och dess funktioner, knutna till vårt minne. Detta ger en biomedicinsk analytiker grundläggande förståelse för hjärnans funktion.

• Limbiska associationsarean består av hippocampus, gyrus cinguli och amygdala. Här finns vårt minne och våra känslor. Hippocampus är viktigt för våra spatiala minnen, alltså hur vi uppfattar tid och rum.

• Posteriora associationscortex består av parietal- och temporalloben. Här finns vår visuspatiala förmåga, alltså vår uppmärksamhet, tanke och vårt språk.

Skador i posteriora parietalcortex (framförallt höger av hjärnan som påverkar vänster sida an kroppen) leder till:

• Problem med att förstå helheten i ett komplext visuellt intryck, alltså när vi ser mycket på en gång.
• Kan ge upphov till neglect
  • Personlig neglect; man ”tappar” sin vänster sida, tycker inte den existerar. Man kan slänga ut sin egen arm ur sängen, eftersom man inte tycker den tillhör en.
  • Spatial neglect; patienten ritar av något men ignorerar helt och håller vänstra sidan av det som ritas av.
  • Representationsneglect

• Anteriora associationsbanan består av prefrontalcortex, och här har vi vår planering, vårt tal, omdöme och aggressioner. Området är också viktigt för vår initiativförmåga, vår personlighet och moral.

• Temporala associationsarean. Här skapas inlärning och blir till minnen. Djur är förprogrammerad till vissa beteenden, därför behöver de inte lära sig något. Vi människor är däremot inte förprogrammerade. Vi behöver minnet för att kunna vara flexibla. Men vissa saker tycks ändå ligga förprogrammerade i oss. Vissa saker, så som spindlar, kan väcka känslor hos oss människor utan att det är inlärt. Vi kan vara rädda för spindlar, det är en typ av minne som är medfött på grund av tidigare evolution. Att vi är försiktiga med spisen är inlärt.

Kort- och långtidsminne

Långtidsminne

Deklarativa minnen är sådant som fakta, händelser, de kan förmedlas och återberättas. Dessa minnen är har en semantisk innebörd för oss, det talar om vad olika saker innebär för oss. Det är också spatialt, vilket innebär att det hjälper oss att orientera oss i tid och rum, att hitta i en stad som vi gått i förut exempelvis. Dessutom är det episodiskt. Här är hippocampus viktigt.

Icke deklarativa minnen innehåller sådant som är motoriskt, som att cykla. Det är svårt att förklara eller förmedla, man måste lära sig dessa saker själv. Till de icke deklarativa minnena hör också priming och associativa minnen. Priming är att komma ihåg ord som man hört tidigare alldeles nyss, än andra ord som man hört längre tillbaka. Associativa minnen är att associera, som att komma ihåg att något inte smakar gott, alltså emotionella saker.

Hippocampus

Hippocampus är alltså viktigt eftersom det fungerar som en kopplingsstation. Det finns olika celler i hippocampus som kommunicerar med varandra, och banorna mellan dem kan förstärkas vid högre stimulering. Hippocampus är en del av associationsminnet. Denna del av hjärnan ligger på insidan av tinningloben, i mittendelen av hjärnan. Ordet hippocampus betyder sjöhäst, och den här delen av hjärnan ser ut just som en sjöhäst om du tittar noga. Här sker en omlagring av deklarativa minnen från korttidsminnet till långtidsminnet. Systemet saknar back-up, om det här systemet förstörs eller skadas på något sätt och är borta går det inte att lagra in långtidsminnen. Området aktiveras mycket när man ska lära sig saker, tex när man studerar.

Både de spatiala minnena (lokalsinnet) och arbetsminnet (korttidsminnet) är också beroende av hippocampus. Informationen går från arbetsminnet, som sitter långt fram i hjärnan i det frontala associationsområdet till hippocampus som bränner in minnet på nya ställen i hjärnan. Minnena lagras utspridda i hjärnbarken. Det finns en viss specificitet där minnen lagras, men det finns inget sätt att veta var i hjärnan ett minne kommer att lagras.

Vad som styr minnet

Sammanhang: Det är lättare att komma ihåg det som är arrangerat, det är svårare att komma ihåg det som är slumpmässigt.

Motivation: Det är lättare att komma ihåg något om man vet vad det leder till. Ett exempel på detta är att det fungerar att ge människor belöningar och hot; vi studerar extra mycket om vi kan få ett bättre betyg och kanske är rädda för att misslyckas och inte få gå kvar på universitetet.

Glömska och rekonsolidering, alltså att kunna glömma det som hänt, är viktigt. Tack vare att vi gör det kan saker bli bättre i framtiden. Tänk om vi kommit ihåg allt som vi varit med om, jag tror inte det hade hjälpt oss att fungera i framtiden. Det är alltså viktigt att kunna glömma information. Varje gång vi tar fram ett minne och tänker på det finns det en chans att det förändras på något sätt, det är detta som kallas för rekonsolidering. Ett exempel på detta är att vi inte kommer ihåg precis allts om en föreläsare har sagt under en föreläsning. Men förhoppningsvis kommer vi ihåg det vi tyckte var viktigt, så att vi klarar tentan.

Källa:

Engblom, D. Minnesfunktioner. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-12-08.

Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.

Medicinsk Ordbok.