Här kommer en ganska grov indelning av hjärnan och dess funktioner, knutna till vårt minne. Detta ger en biomedicinsk analytiker grundläggande förståelse för hjärnans funktion.
Skador i posteriora parietalcortex (framförallt höger av hjärnan som påverkar vänster sida an kroppen) leder till:
Kort- och långtidsminne
Långtidsminne
Deklarativa minnen är sådant som fakta, händelser, de kan förmedlas och återberättas. Dessa minnen är har en semantisk innebörd för oss, det talar om vad olika saker innebär för oss. Det är också spatialt, vilket innebär att det hjälper oss att orientera oss i tid och rum, att hitta i en stad som vi gått i förut exempelvis. Dessutom är det episodiskt. Här är hippocampus viktigt.
Icke deklarativa minnen innehåller sådant som är motoriskt, som att cykla. Det är svårt att förklara eller förmedla, man måste lära sig dessa saker själv. Till de icke deklarativa minnena hör också priming och associativa minnen. Priming är att komma ihåg ord som man hört tidigare alldeles nyss, än andra ord som man hört längre tillbaka. Associativa minnen är att associera, som att komma ihåg att något inte smakar gott, alltså emotionella saker.
Hippocampus
Hippocampus är alltså viktigt eftersom det fungerar som en kopplingsstation. Det finns olika celler i hippocampus som kommunicerar med varandra, och banorna mellan dem kan förstärkas vid högre stimulering. Hippocampus är en del av associationsminnet. Denna del av hjärnan ligger på insidan av tinningloben, i mittendelen av hjärnan. Ordet hippocampus betyder sjöhäst, och den här delen av hjärnan ser ut just som en sjöhäst om du tittar noga. Här sker en omlagring av deklarativa minnen från korttidsminnet till långtidsminnet. Systemet saknar back-up, om det här systemet förstörs eller skadas på något sätt och är borta går det inte att lagra in långtidsminnen. Området aktiveras mycket när man ska lära sig saker, tex när man studerar.
Både de spatiala minnena (lokalsinnet) och arbetsminnet (korttidsminnet) är också beroende av hippocampus. Informationen går från arbetsminnet, som sitter långt fram i hjärnan i det frontala associationsområdet till hippocampus som bränner in minnet på nya ställen i hjärnan. Minnena lagras utspridda i hjärnbarken. Det finns en viss specificitet där minnen lagras, men det finns inget sätt att veta var i hjärnan ett minne kommer att lagras.
Vad som styr minnet
Sammanhang: Det är lättare att komma ihåg det som är arrangerat, det är svårare att komma ihåg det som är slumpmässigt.
Motivation: Det är lättare att komma ihåg något om man vet vad det leder till. Ett exempel på detta är att det fungerar att ge människor belöningar och hot; vi studerar extra mycket om vi kan få ett bättre betyg och kanske är rädda för att misslyckas och inte få gå kvar på universitetet.
Glömska och rekonsolidering, alltså att kunna glömma det som hänt, är viktigt. Tack vare att vi gör det kan saker bli bättre i framtiden. Tänk om vi kommit ihåg allt som vi varit med om, jag tror inte det hade hjälpt oss att fungera i framtiden. Det är alltså viktigt att kunna glömma information. Varje gång vi tar fram ett minne och tänker på det finns det en chans att det förändras på något sätt, det är detta som kallas för rekonsolidering. Ett exempel på detta är att vi inte kommer ihåg precis allts om en föreläsare har sagt under en föreläsning. Men förhoppningsvis kommer vi ihåg det vi tyckte var viktigt, så att vi klarar tentan.
Engblom, D. Minnesfunktioner. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-12-08.
Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.