Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Autonoma nervsystemet – emotioner

I det här inlägget kommer jag att gå in på vårt nervsystem och hur det påverkas av det vi upplever, hur det tolkar våra upplevelser och hur det får oss att reagera; det vills säga känna och bete oss. Det här kan ju vara viktigt för dig som vill arbeta som biomedicinsk analytiker eftersom det påverkar hela kroppen på så många sätt. Nervsystemet ger ifrån sig hormoner,  neurotransmittorer som ju har att göra med cellsignalering, alltså kommunikationen mellan celler i hela kroppen. Ett avvikande analyssvar behöver inte bero på ett organ, den primära anledningen kan vara nervsystemet.

Nervsystemet är uppbyggt så här; det centrala nervsystemet (CNS) består av hjärnan och ryggmärgen. Det perifera nervsystemet består av nerverna som går ut i resten av kroppen. Det delas i sin tur upp i en motorisk och en sensorisk del. Den sensoriska delen delas in sin tur upp i två andra delar; somatisk och autonom. Och den autonoma delen delas in i det parasympatiska, sympatiska och enteriska nervsystemet.

Det centrala nervsystemet

Hypothalamus 

Hypothalamus sitter djupt in hjärnan. Den fungerar bland annat som en del av väggen mot den tredje ventrikeln och sitter ihop med hypofysen via något som heter infundibulum. Dessutom sitter hypothalamus också ihop med hjärnstammen som ju hör till den kraniala delen av parasympatikus. Eftersom hypothalamus sitter så centralt som det gör är det lätt att förstå att den sätter ihop våra upplevelser och är med om att bestämma hur vi ska reagera på något.

Hur vill hypothalamus att kroppen reagerar på olika upplevelser då? Jo, kroppen kan reagera endokrint (då hormoner skickas ut i kroppen), motoriskt (då kroppen rör sig) eller visceralt (alltså med våra inre organ).

Insula

Insula är en annan del av hjärnan. Den sitter i den yttre delen vid tinningloben. Den här delen av vår hjärna hjälper oss att förstå olika signaler som kommer från våra inre organ. Ett exempel på detta är att om vi har ont så är det insula som hjälper oss att bli medvetna om det.

 Det limbiska systemet

Det limbiska systemet består av amygdala och limbiska cortex. Det här är delar som sitter allra längst in i hjärnan. Vi går igenom de enskilda delarna och hur de fungerar till att börja med.

Amygdala (ordet betyder mandelkärna) är den delen av hjärnan som får oss att reagera med rädsla, ångest och liknande. Det kan ju låta lite jobbigt, men är faktiskt bra förr oss. Exempelvis, om vi äter något och plötsligt mår dåligt är det amygdala som talar om för oss att nu ska du inte ha mer av den här maten. Det händer när man äter något som man inte brukar äta.

Det här med rädsla är alltså ganska viktigt för oss människor, som en överlevnadsmekanism. Ibland när man är rädd kan det kännas som att man inte har någon kontroll över det, men rädslan går faktiskt en bestämd väg inom oss. Och här måste vi blanda in en annan del av hjärnan som jag inte nämnt ännu; thalamus. (Thalamus och hypothalamus är två skilda delar av hjärnan). Det är thalamus får en upplevelse, kanske att vi ser en arg hund. Informationen om den arga hunden skickas till amygdala som bestämmer om den arga hunden är farlig eller inte. Den gör också så att vi tänker snabbt, det är som att släppa på bromsen. Vi kan inte längre tänka långsamt. Informationen skickas vidare till cortex och vi reagerar på den arga hunden.

Frontala Cortex och Emotioner

Ja, amygdala skickar informationen vidare till cortex. Frontala cortex (alltså de ytliga delarna av främre hjärnan) hämmar vårt limbiska system. Då lägger sig rädslan lägger sig igen. Frontala cortex är nämligen det som hjälper oss att tänka framåt och planera hur vi ska göra något utifrån våra motiv och känslor.

Sammanfattningsvis om hjärnan

När du upplever saker kommer det limbiska systemet antingen startas eller stängas av. Hjärnan tolkar det du har upplevt. Hypothalamus som kopplar ihop information från cortex och det limbiska systemet och skickar informationen vidare (det är här våra impulser styrs). Amygdala sätter igång när vi känner rädsla, frontala cortex bromsar oss.

Autonoma nervsystemet

Ordet autonom betyder självständig. Det autonoma nervsystemet saknar vi kontroll över, men det hjälper det oss med att reglera sådana saker som blodtryck, kroppstemperatur, vilka ämnen som finns i blodet och så vidare.

Det sympatiska nervsystemet börjar ungefär i mitten av ryggmärgen och sträcker sig från kota T1 och ner till L2 som alltså är vid svanskotan. Det hör alltså också till CNS. Systemet hjälper oss med fight-and-flight-mekanismerna vilka involverar många av kroppens organ. Det är sådant som inte är självstyrt som händer i kroppen; våra pupiller blir större, vi blir torra i munnen, andas lättare eftersom luftrören får ett större omfång. Vi börjar kanske att svettas, pulsen kan öka och då också blodtrycket. Skelletmusklerrna får också mer blod till sig. Däremot minskar blodtillförseln till tarmen och  peristaltiken minskar också (alltså rörelsen bland de muskler som finns i vår tarm). Inte heller musklerna kring urinblåsan drar ihop sig. Sånt har vi inte tid med om vi ska fly eller slåss. Men för att vi ska få ordentligt med energi till de muskler som arbetar bryter levern ner glykogen till glukos.

Binjuremärgen är en endokrin version av det sympatiska ganglionet. Binjuren sitter ovan njuren, en på vardera sidan, och består av cortex och medulla. Nu pratar vi om märgen, alltså barken. Ett sympatikuspåslag är en aktivering av cellerna i ryggmärgen och det leder till frisättning av bland annat noradrenalin i binjuremärgen.

Det parasympatiska nervsystemet består av en kranial och en sakral del. Den kraniala delen finns precis som det låter i kraniet (alltså hjärnan och för att vara mer exakt i hjärnstammen). Den sakrala delen går ner i ryggmärgen. Om du läser mitt inlägg om ryggmärgen ser du att det finns en del av den som kallas just för sacrum på latin. Den sakrala delen sträcker sig från kota S2 till S4. Parasimpatiukus styr rest-and-digestsystemet, vilket ju blir precis tvärt emot var det sympatiska nervsystemet gör; pupillerna blir mindre, det bildas mer saliv i munnen och så vidare. Blodet riktas om från att en så stor del går till skelettmusklerna till att låta den större delen i stället gå ut till våra inre organ och vår hud.

Det enteriska nervsystemet innefattar mag-tarmkanalens nervsystemet och innehåller mellan 80 och 100 miljoner neuron (ungefär samma antal som finns i hela ryggmärgen). Att det finns många neuron behöver inte betyda något, det är inte antalet som är viktigt. De styr glatt muskulatur i tarmväggen (Auerbach´s plexus) och sekretion av mukosan (Meissner´s plexus). Det enteriska nervsystemet är ganska självständigt från parasympatikus och sympatikus.

Autonom reflex

Som du kanske vet finns det inga särskilda symptom på högt blodtryck. I alla fall inte i ett tidigt skede. Men även om du inte känner att du har ett högt blodtryck, så känner kroppen faktiskt av det i alla fall. Blodkärlens väggar blir nämligen lite mer spända. Det gör att det går en signal till hjärnstammen (alltså den kraniala delen av det parasympatiska nervsystemet). Därifrån skickas informationen om att kärlväggarna är spända vidare till andra delar av hjärnan och till slut kommer informationen till den sympatiska gränssträngen (en massa sympatiska gangliger längs med ryggraden) och vidare till hjärtat. Då minskar hjärtrytmen. Om blodtrycket i stället sjunker drar sympatikus igång (medan parasympatikus låter bli att lägga sig i). Det gör att hjärtat ökar takten.

Neurotransmittorer

Det finns tre viktiga neurotransmittorer som det flesta känner till; serotonin, dopamin och noradrenalin. Vi går igenom dem.

Serotonin är det man oftast tänker på som kroppens positiva drog. Ämnet kommer från något som kallas för raphekärnor som finnsi  hjärnstammen. Det styr vil ilska, ångest, hur vi sover och hur vi mår. Om vi blir deprimenrade kan det ha att göra med nivåerna av serotonin i kroppen. Vi kan känna ångest, och det påverkar dessutom vårt minne.

Dopamin är det ämnen som är med om att få oss känna en häftig glädjekänsla. Ämnet är alltså en del av vårt belöningssystem. Det går till så att om vi gör något roligt så frisätts dopaminet som får oss att må bra. Vi njuter, rör på oss, och dessutom påverkas också minnet. Dopaminnivån sjunker exempelvis i samband med depression eller sjukdomen parkinson (ämnet påverkar vår rörelse).

Noradrenalin kallas också för norepinefrin.  Det kommer från ett ställe i hjärnan som heter locus coeruleus, eller helt enkelt noradrenalinkärnan. Kärnan sitter på insidan av botten till den fjärde ventrikeln. Där finns en cellgrupp som heter A6 som alltså ger ifrån sig noradrenalinet. Norepinefrin är med om att bilda stresshormoner vilket bidrar till vår ”fight and flight”-reaktion.

Källa:

Marnell, H. Autonoma nervsystemet. Uppsala Universitet.PowerPoint online daterad 2011-08-19.

Sahlgrenska Akademien vid Göteborgs Universitet. I samarbete med KK-stiftelsen. Nervsystemet.se. 2014-12-18.

Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.

Thorsell, A. Emotioner. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-11-02.

3 comments on “Autonoma nervsystemet – emotioner

  1. Pingback: Centrala och perifera nervsystemet | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: Borttagna lösenord! | Biomedicinsk Analytiker

  3. Pingback: Blodsystemets reglering | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 28 december, 2014 by in Termin 3 and tagged .
%d bloggare gillar detta: