Farmakokinetik beskriver vad kroppen gör med ett läkemedel

Farmakokinetik är en del av farmakologin. Farmakologi är läran om läkemedel och deras funktionsförändrande effekter. Men för att ett läkemedel ska kunna förändra något måste du först ta det, och kroppen måste ta upp det och bearbeta det på något sätt. Det är just det här som kallas för farmakokinetik. När vi äter ett läkemedel tar kroppen hand om det på många sätt. Därför ska vi titta lite närmare på farmakokinetiken som delas upp i följande delar: administration, absorption, distribution och elimination.

Farmakokinetik börjar med administration av läkemedel

Administration är att ge patienten läkemedlet. Detta kan ske via tarmen då man stoppar in läkemedlet via rumpan, vilket kallas enteralt. När man i stället ger patienten medicinen via munnen kallas det för peroralt. Parenteral administration sker via injektion som då kan göras subkutant (under huden), intramuskulärt (i muskelm) eller intravenöst (direkt in i blodet). Men ett läkemedel kan också tilldelas via inhalering då patienten andas in medicinen, eller sublingualt; vilket innebär att en tablett placeras under tungan.

farmakokinetik

Absorption

Läkemedlet tas sedan upp av kroppen på olika sätt. Det transport över cellmembran, det absorption till blodet, och i båda fallen kan det stöta på så kallade biologiska barriärer (hinder) som i så fall består av lipiderna i cellmembranet eller blodkärlets vägg. Läkemedlet tas dessutom upp på olika sätt, antingen genom passiv eller aktiv diffusion. Om läkemedlet är väldigt fettlösligt, tillsätts i höga koncentrationer, är opolärt och har en låg joniseringsgrad sker den passiva diffusionen lättare. Det är främst hur fettlösligt läkemedlet är, och hur stora molekylerna är, som bestämmer hur det ska tas upp i kroppen.

farmakokinetik

Distribution 

Distributionsvolym är ett mått på förhållandet mellan biotillgänglig dos av ett läkemedel och läkemedlets koncentration i plasman. Det är alltså detsamma som den fördelningen som sker när ett läkemedel transporteras från blodet till kroppens olika vävnader. Detta sker på olika sätt beroende på vilket läkemedel det är frågan om, samt skillnader mellan olika patienter.

Olika läkemedel har olika förmåga att passera membran och olika hinder i kroppen. Olika patienter har olika kroppar med mer eller mindre fett på olika ställen i kroppen, vi har mer eller mindre blodgenomströmning i våra vävnader (bättre eller sämre blodcirkulation), läkemedlet kan binda till proteiner i vårt blod eller i vår vävnad, och det går via olika transportvägar och med olika transportproteiner. Det är de sura läkemedlens som binder till plasmaproteinerna (albumin exempelvis), medan de basiska läkemedlena binder till proteiner i vävnaden. Distributionen av läkemedlet är en fördelning mellan olika rum i kroppen, där de olika rummen ska stå i jämvikt med varandra. Här kommer vi in på ämnet distributionsvolym (Vd). Ju större distributionsvolymen, desto läkemedel finns kvar i blodbanan Då finns det mer i vävnaderna.

Distributionsvolym

Distributionsvolym är den volym som läkemedlet skulle finnas i om allt läkemedel fanns i samma koncentration i hela kroppen, som det finns av i plasma. Den tänkta volym som en dos fördelar sig i är dosen efter ett distributionsjämvikt mellan blod och vävnad infunnit sig. Ett läkemedel som förekommer i låg koncentration i blodet har högt Vd, och Vd kan då övergå vad som är fysiologiskt möjligt. Mängd LM i kroppen = distributionsvolym * plasmakoncentration. Vävnadskoncentration svår mäta, därför diskuterar man oftast plasmakoncentration.

farmakokinetik

Elimination

Elimination består av två delar; (metabolism och exkretion). Det av kroppens organ som främst deltar i metaboliseringen av ett läkemedel är levern. Det sker en del saker som påverkar metaboliseringen i våra njurar, i magtarmkanalen och i slemhinnorna också, men levern är viktigast.

farmakokinetik

När ett läkemedel har tagits upp av tarmen åker det via blodet till levern (via det enterohepatiska kretsloppet) där det genast metaboliseras, vilket kallas för 1:a-passagemetabolism.

Leverns arbete med att få ett läkemedel vattenlösligt delas in i två faser
  • Fas 1. En reaktiv eller inaktiv mellanprodukt skapas genom enkla kemiska reaktioner. Levern gör läkemedlet till mer polärt. Det kan sker genom att en polär grupp läggs till eller att en annan funktionell grupp tas bort. Den stora huvudsakliga molekylen oxideras med hjälp av enzymet CYP och peroxidaser.
  • Fas 2. Läkemedlet konjugeras med en annan molekyl och blir till en vattenlöslig produkt. En bindningsreakion sker, då molekylen binds till en mer polär molekyl. Då kommerexkretionen att gå lättare.

farmakokinetik

Det är naturligtvis inte så bra för levern att få en massa läkemedel i sig, det går att undvika det genom att ge patienten läkemedel under tungan eller via tarmen. Det är då också viktigt att tänka på att doseringen kan vara lite olika beroende på hur man ger ett läkemedel.  Vattenlösliga läkemedel elimineras i njurar eller genom utandning. Njurarna bidrar till själva elimineringen av läkemedlet genom att filtrera det i glomeruli. Deffinitionen av clearence i njuren är lite annorlunda när vi pratar om läkemedel. Här är clearence i stället hur levern och njurarna fungerar tillsammans. Även elimineringen sker i olik mängd, beroende på läkemedlet.

Källa:

Anzenbacher, P. et al. Metabolism of drugs and other xenobiotics. Tyskland: John Viley & Sons. 2012.

Lindqvist Appell, M. Från farmakokinetik till klinisk farmakologi. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-10-05.

Lindqvist Appell, M. Basal farmakokinetik. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-09-16.

MedicinskOrdbok.se

Vad tycker du?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.