T-celler

T-cellerna hör till leukocyterna (de vita blodkropparna) och kommer från benmärgen, genom den process som kallas för differentiering. Men bokstaven T i ordet T-cell står för” thymus”. På svenska kallas thymus för brässen, det är en körtel som finns i vår bröstkorg och som har en viktig roll i vårt immunsystem, och särskilt i vårt adaptiva immunförsvar.  Våra T-celler utvecklas i körteln. Där delas de in i en av två huvudgrupper, cytotoxiska T-celler eller T-hjälparceller. Alla T-celler uttrycker CD3.

CD3 består av tre kedjor: den ena är  en positivt laddad domän i membranet, den andra är en negativt laddad domän som sträcker sig neråt. TÄTA-kedjan har något som kallas för ITAM (immunotyrosine activated motive). En aminosyra är thyrosin. Tyrosin kan fosforyleras. det är den som hjälper till att få något att hända inne i cellen. Allt startas av ITAM.

  • T-hjälpar-cellerna är de celler som egentligen styr vad som sker i kroppen, på flera olika sätt. De kan aktivera cytotoxiska T-celler, samt hjälpa både de cytotoxiska T-cellerna och makrofagerna att bli bättre på att fagocytera eller för att få dem att utsöndrar cytokiner som exempelvis IL-12 som är viktig för celldelningens skull. T-cellerna utsöndrar också interferon gamma (IFNy) som gör att MHC uttrycks starkare, och det gör det svårare för mikroorganismer att överleva i vår kropp. En annan blodcell, B-cellen, kan konsten att ändra på en immunoglobulin-typ från en sort till en annan, men för att klara av det måste den ha hjälp av T-hjälparcellen. På samma sätt kan B-cellen få hjälp att aktivera komplement och med sin opsonierande förmåga, något jag kommer att fördjupa mig i i inlägget om B-celler. Dessutom kan den här blodcellen också stoppa reaktioner. Dessa uttrycker CD4.
    • T-hjälparcell 1 hjälper kroppen i samband med intracellulära angrepp. De bildas när makrofager utsöndrar IL-12. Då kommer T-hjälparcellen att dela på sig, och det skapas en T-hjälparcell 1 som producerar olika cytokiner som hjälper makrofager att bli bättre på att fagocytera. Intracellulära bakterier finns i cellens cytosol eller gömda i en vesikel. Mycobacterium avium är en bakterie som finns intracellulärt.
    • T-hjälparcell 2 hjälper kroppen i samband med extracellulära angrepp genom att producera olika cytokiner. Om det finns några parasiter i kroppen (så som mask) kommer cellen att aktivera eosinofilerna. B-cellerna aktiveras och börjar producera immunoglobuliner. Ett exempel på en extracellulär bakterie är Streptococcus som håller sig på epitelet. Extracellulärt hjälper ju också neutrofilerna till.
    • Minnes-T-hjälparcell är en undergrupp till T-hjälparcellerna. Dessa är en del av det adaptiva immunförsvaret, då kroppen en gång blivit infekterad av något och utvecklat en ”minne” som gör det enklare att försvara sig mot samma angripare om det skulle ske igen.
  • Regulatoriska T-hjälparceller stoppar immunförsvarets reaktion. Man skulle kunna kalla dem för T-stoppcell. De kan hämma andra T-hälparceller, cytotoxiska T-celler, B-celler, NKT-celler och kan dessutom döda antigenpresenterande celler. De regulatoriska T-hjälparcellerna kallas också för TH17.
  • Cytotoxiska T-celler har förmåga att döda andra celler som infekterats med något, det kallas för fagocytos. Dessa uttrycker CD8.

Central tolerans

När T-cellerna har tagit sig till thymus uttrycker de både CD4 (T-hjälparceller) och CD8 (cytotoxiska T-celler). Därför sker det en en slags sortering (differentiering) i thymus, där T-cellerna får behålla antingen CD4 eller CD8. Det andra cluster of differentiation plockas bort innan T-cellen tar sig vidare ut i kroppen, där de vandra mellan lymfan och blodet. Det är olika cytokiner som gör så att T-cellerna differentieras.

Differentieringen som sker i thymus kallas för central tolerans, och är både positiv och negativ. Syftet med differentieringen är att kroppen vill ha bra T-celler som klarar av att attackera antigen som kommer från främmande mikroorganismer, utan att attackera det kroppsegna antigenet. Samtidigt måste T-cellen än kunna binda in till vårt eget Major Histocompability Complex (MHC). Den centrala toleransen går till så här:

  1. T-cellen utsätts för kroppsegna antigen (MHC). Om cellen binder in till MHC får den fortsätta finnas, annars måste den självdö. Detta kallas för positiv sortering.
  2. T-cellen får binda in till MHC en gång till, den här gången binder den till både MHC1 och MHC2. Först fick den inte binda för dåligt, nu får den inte binda för bra. Om den binder alldeles för bra måste den T-cellen också självdö. Detta kallas för negativ sortering. Anledningen till att den måste självdö om den binder in för bra till vårt eget MHC är att om den är så bra på att binda till vårt eget MHC kommer den också att kunna attackera det. Om en T-cell attackerar vårt eget antigen leder till till autoimmun sjukdom.
  3. Det är bara de celler som binder in lagom starkt/svagt sm klarar sig, och de är inte många. Det är nu det avgörs om T-cellen ska bli en T-hjälparcell (CD4 ) eller en cytotoxisk T-cell (CD8). Allt beror på till vilket MHC den binder lagom. Om den binder lagom till MHC1 blir den cytotoxisk, och om den binder lagom till MHC2 blir den en T-hjälparcell.

För att den centrala toleransen ska fungera finns det något som heter AutoImmune Regulator (AIRE) som är ett protein. Detta protein bidrar med att se till så att det finn mycket antigen som uttrycks i thymus. På det viset får T-cellerna något att reagera på. När processen är klar i själva thymus fortsätter andra processen som bidrar till att T-cellerna får rätt tolerans i andra delar av kroppen. De tar sig ut i lymfvägarna och fram till lymfnoderna. Där sker antigenpresentation.

Generation Of Diversity (GOD)

Det finns väldigt många olika rganismer som inte är bra för oss, bakterie har olika gifter, de påverkar oss på olika sätt. Men föds inte med tillräckligt många olika sorters receptorer för alla olika sorters PAMP som kommer från de olika mikroorganismerna. Det skulle bli alldeles för många olika receptorer, de skulle ta för mycket plats. Trots det har vi receptorer som klarar av de flesta av de PAMPs kroppen drabbas av.

Anledningen till detta är att receptorerna på T-cellerna har så kallade kedjor (precis som kedjorna på immunoglobulinerna). På T-cellen finns en afla-kedja och en beta-kedja. De innehåller så kallade V-, J- och G-regioner. Kort och gott är detta olika olika DNA, om man förenklar det lite. Dessa kan byggas samman på olika sätt, kombineras och kombineras om på många sätt. Tack vare det har vi receptorer som skiljer sig åt.

PAMP072

Källa:

Jernmalm, M. T-celler & APC. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-10-22.

Ross, M. & Wojchiech, P. (2011) Histology: A Text and Atlas, with Correlated Cell and Molecular Biology. 6:te upplagan. USA: LWW.

2 comments

  1. ”Cytotoxiska T-celler har förmåga att döda andra celler som infekterats med något, det kallas för fagocytos.” tycker den här biten är lite vagt förklarad. Fagocytos är när en fagocyt omsluter en patogen och kan via bildad fagolysosom bryta ner patogenet med lysosomala enzym eller ROS.

    1. Hej Lisa, och tack för din kommentar. Det är nog som du säger att det är lite luddigt. Men bloggen är skriven bit för bit under min utbildning, utifrån vad jag har förstått just när jag läst. Så på vissa områden är det säkert lite luddigt, och på andra områden kanske det är felaktig fakta till och med. Sådant som är helt fel kan jag ändra, men det som är lite luddigt får gärna vara luddigt just eftersom det speglar vad jag förstod just när jag läste det. Bloggen är skriven mest för mig 🙂 Kul att den gör nytta för andra ändå. Läs gärna inlägget om det medfödda immunförsvaret där jag går in på fagocytos lite djupare. Och hör gärna av dig igen1 Mvh Magdalena på biomedicinskanalytiker.org

Vad tycker du?