Receptorerna och våra sinnen
Ja, receptorerna är en viktig del av terminens kunskap. Jag återkommer till olika receptorer hela tiden i mina inlägg. Alla våra sinnen påverkas och fungerar tack vare receptorer. I det här inlägget går jag igenom hur våra receptorer arbetar, ack vare receptorerna och cellsignaleringen. Vi börjar med känseln.
Känsel
I huden finns det också olika receptorer som har att göra med vår känsel.
- När Vater-Pacini Corpusceln vidrörs påverkas axonet som skickar information vidare, och natriumkanaler öppnas.
- Ruffinins känselkropp och Meissner känselkropp är två andra känsel-receptorer som har en liknande uppbyggnad som vate pacini, med axonerna finns inne i en kapsel, och den del som finns inne i kapseln saknar myelin. De reagerar om man trycker eller ”skrapar” på ett ställe på huden.
- Merkels ändplatta reagerar också på denna typ av beröring. Den saknar kapsel, ligger under huden och har kontakt med epitelcellerna som ligger strax ovanför sitt basalmembran. Du hittar Merkels ändplatta på exempelvis fingertoppar och tår.
- Nociceptorer. Detta är en fri nervände som fungerar som receptorer för just smärta. Den är helt enkelt specialiserad just för att upptäcka smärta och ger oss den första smärtupplevelsen. Nerven reagerar dock inte bara på smärta, utan också på annan beröring, kyla, värme och hetta. Fibrerna är saknar myelin. Det leder till att smärta de skapar är molande istället för vass. Du hittar dessa i det hudlager som kallas för epidermis.
- Termoreceptorer. Det är precis som det låter, en receptor som uppfattar förändringar i temperaturen.
- Mekanoreceptorer och proprireceproter. Mekanoreceptorer reagerar på mekaniska förändringar, så som tryck exempelvis. Merkels ändplatta är en mekanoreceptor.
Syn
- Fotoreceptorer. Det finns två typer av fotoreceptorer: stavar och tappar. Dessa reagerar på det vi ser (eller ljuset), de finns alltså i ögat. När vi befinner oss i mörker är cellerna depolariserade, men om vi ser ljus och det kommer in fotoner i ögat stängs natriumkanalerna i cellerna, de polariseras. Stavarna innehåller mer pigment än tappar gör, de är känsligare och ansvarar därför för vårt nattseende. Tack vare tapparna kan vi se färger på det vi tittar på.
Smak och lukt
- Kemoreceptorer som påverkas av kemiska ämnen eller pH-värdet.
Smaken påverkar våra receptorer genom att låta natrium/kaliumjonkanaler öppnas och stängas. När vi får i oss något salt är ju det natrium, då stängs natriumjonkanalerna till slut och receptorpotentialen ändras. Det innebär att olika transmittorer utsöndras; bland annat serotonin, ATP och GABA. Om vi äter något surt innehåller det vätejoner, och det leder till att kaliumjonkanalerna till slut stängs. Även socker och en del proteiner stänger kanalerna. Den beska smaken i exempelvis ett citronskal har att göra med kväve och magnesium som också stänger kaliumjonkanalerna, men det går via den G-proteinkopplade receptorn.
Sedan finns det ytterligare en smak som man inte talar om så ofta: umani. Det är glutamat, en smakförstärkare. Denna öppnar både våra natriumjon- och kaliumjonkanaler. Men i denna smak finns det inte bara kemi och biologi inblandat, utan också en del psykologi. Vi bestämmer oss nämligen för vad som är gott utifrån tidigare erfarenheter av vad vi har ätit.
Lukt
Vi har faktiskt ett luktepitel. Det är känsliga celler som har en yta på ungefär 120 cm2. Dessa har kontakt med biopolära axoner utan myelin. Signalen går via ett G-protein som öppnar natrium- och kaliumkanaler så att jonerna kan strömma in, medan kloridjoner strömmar ut ur kloridkanalerna. Neuroner depolariseras.
Hörsel
Hörselsnäckan, som sitter i innerörat, består (utifrån och in) bland annat av Scala vestibuli, Scala media och Scala tympani. Detta är olika ”hål” som uppfattar ljudet. Det sker med hjälp av natrium- och kaliumjoner. I Scala vestibuli och Scala tympani är kaliumjonerna låga, medan natriumjonerna är höga. I Scala media, som ligger mellan de andra två, är det precis tvärt om. Det finns ett basalmembran i snäckan. När detta går upp åker kaliumjonerna in i cellen och den depolariseras, och tvärt om när basalmembranet går ner.
Källa:
Eriksson, A C. Sensoriska system: känsel och smärta. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-11-24.
Mohseni, S. Nervceller och gliaceller. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-11-03.
Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.
En kommentar