Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Nervceller, gliaceller och kommunikation

Det finns två typer av viktiga celler i nervsystemet; nervceller och gliaceller. Nervcellerna är den typ av cell som tar emot information, behandlar den och sedan skickar den vidare dit den ska. De delas upp utifrån hur de ser ut och hur de fungerar. Jag har redan nämnt sensoriska och motoriska neuron. De sensoriska neuronen är afferenta, de leder signaler till det centrala nervsystemet (CNS). De motoriska neuronen är efferenta och leder informationen ut från CNS. Sedan finns det också neuron som kallas för interneuron. Dessa leder bara information inom CNS.

Gliacellen å sin sida har fler uppgifter; den transporterar näringsämnen från blodet till neuronen, rensar bort olika slaggprodukter (avfall), ser till att miljön runt neuronen är bra genom att se till att laddningar av olika molekyler justeras som det ska, myeliniserar axon. Anledningen till att cellerna kan göra så mycket olika saker är att de delas upp i olika undergrupper. Dessa undergrupper kan i sin tur ibland delas in i ännu fler undergrupper.

Nervceller (neuron)

  • Unipolär nervcell. Den här cellen finns i det autonoma nervsystemet, och känns igen därför att den bara har ett enda utskott. Uni = en. Ett exempel på en unipolär nervcell är den unipolära borstcellen som finns i lillhjärnans lamina granularis.

PAMP074

  • Bipolär nervcell hittar du i vårt luktsystem och i näthinnan. Den har precis som det låter två utskott (bi), där det ena utskottet är axonet som skickar information medan det andra utskottet är dendriten som tar emot information.

PAMP074

  • Multipolär nervcell. Ordet multi betyder många. Cellen är efferent och skickar information från hjärnan till musklerna, den har flera utskott. Exempel på multipolära nervceller är purkinjecellerna i lillhjärnan och pyramidala celler i både hypocampus och cortex cerebri i parietalloben.

PAMP074

  • Pseudounipolär nervcell. Detta är en somatisk cell, den överför alltså information som har att göra med känsel, den finnsbland annat i sensoriska ganglier (nervknutor). Cellen har, precis som den bipolär, två utskott varav den ena är ett axon och det andra en dendrit. Den utseendemässiga skillnaden mellan de två cellerna är att den pseudounipolära neuronen ser ut som en T-korsning, medan den bipolära mer är en cellkropp med två raka streck rakt ut.

PAMP074

Gliaceller

  • Astrocyter. Dessa i hela hjärnan och ryggmärgen.
  • Oligodendrocyter. Dessa finns exempelvis i den optiska nerven, där de bildar myelin.
  • Mikroglia. Dessa kan också kallas för hjärnmakrofager. Cellen kan nämligen fagocytera små bitar av celler, om det skulle uppstå en inflammation. Den kan också presentera antigen och syntetisera cytokiner.
  • Ependymceller. Dessa hittar vi i ryggmärgens centralkanal och ventriklar, det vill säga i de histologiska preparaten pons, medulla oblongata och plexus choroideus. Cellerna är kubiska.
  • Radial glia. Detta är neuroner som flyttar på sig medan fostret ännu utvecklas i sin mammas mage.
  • Schwannceller finns runt axonerna i det perifera nervsstemet, de producerar också myelin, precis som oligodendrocyterna gör.
  • Satelitceller finns runt cellerna i det sympatiska ganglionet, runt cellerna.

Cellernas kommunikation

Membranpotential och Aktionspotentialen

Neuron skickar information hela tiden, och de olika nervcellerna hänger samman med andra nervceller. Därför blir det oftast så att väldigt mycket motsägande information går fram genom kroppen på en och samma gång. Ett neuron stimulerar genom att skicka positivt laddade natriumjoner, medan ett annat neuron hämmar samma reaktion som det första neuronet stimulerar. Trots det blir det aldrig kortslutning. Anledningen till det kan förklaras med lite matematik.

Över en nervcells plasmamembran finns det något som heter membranpotential. Det finns ju joner både innanför och utanför cellen, en del joner har en positiv laddning (natriumjonen), medan andra celler har en negativ laddning (kloridjonen). Summan av den totala laddningen i cellens inre skiljer sig från summan av den totala laddningen i cellens yttre. Det är den här skillnaden som kallas för membranpotential.

När skillnaden är – 70 mV befinner sig cellen i ett viloläge. Det betyder att det finns fler minus på insidan av cellen än på dess utsida, alltså fler negativt laddade joner. När en signal kommer till cellen sker en förändring i den,förändringen kallas för aktionspotential, vilken förändringen är beror på vilken signal det är som kommer.  Om det är en hämmande signal kommer fler negativt laddade joner att strömma i i cellen. Då blir den ännu mer negativt laddad på insidan. Den elektriska spänningen över cellmembranet ökar ännu mer, jämfört med cellens viloläge. Detta kallas för polarisering, vilket betyder ”ökning.” Om signalen i stället är stimulerande kommer fler positivt laddade joner in i cellen. Då kommer cellen blir mer positivt laddad på insidan, vilket gör att den elektriska spänningen som ligger över cellmembranet minskar, jämfört med hur det är i cellen viloläge. Detta kallas för depolarisering. Ordet depolarisering betyder ”minskning.” Det är den här skillnaden i laddning, som beror på vilken signal som kommer till cellen, som kallas för aktionspotential.

Om det då kommer både positivt och negativt laddade joner till cellen från flera olika neuron på en och samma gång.. då kan summan av jonernas laddningar räknas samman. Det är summan av alla plus och minus på påverkar aktionspotentialen åt antingen polarisation eller depolarisation.

Vid membranpotential -55 mV öppnas natriumkanalerna, det är nu aktionspotentialen sker. Det gör att mer natrium kommer in, och cellens insida blir ännu mer positivt laddad. Om laddningen skulle öka ända upp till +45 mV kommer natriumkanalerna att stängas. I stället kommer cellen att öppna sina kaliumkanaler och börjar spotta ut kalium, eftersom den vill ha sin vilopotential. Men kaliumkanalerna är långsammare än natriumkanalerna, de stängs långsammare. Därför kommer det att fortsätta läcka ut kaliumjoner i en cell som befinner sig i vilopotential (-70 mV). Då blir det obalans igen, och och så är hela rörelsen igång igen.

PAMP073

De selektiva natrium- och kaliumpumparna är avgörande för att membranpotentialen ska fungera. Det är genom dem joner kommer in och ut, och därmed kan påverkar membranpotentialen.

Kemisk överföring via synapser

Detta var en beskrivning av elektrisk överföring, genom aktionspotentialen. Men det finns också kemisk överföring. Både den elektriska och kemiska överföringen sker vid så kallade synapser, men det finns flest av de kemiska varianterna. Där sker överföringen av signaler med hjälp av neurotransmittorer (ligander), vilka precis som de elektriska signalerna kan vara antingen stimulerande eller hämmande. Neurotransmittorn tar sig till en receptor i en gliacell, och påverkar den cellen på samma sätt som en elektrisk signal – både natriumkanaler och kloridkanaler kan öppnas. Vilken av kanalerna som öppnas beror helt på vilken typ av neurotransmittor det är fråga om. Om natriumkanalen öppnas sker stimulering, medan kloridkanalerna leder till hämning. Sedan sker en nedbrytningsprocess där neurotransmittorn bryts ner med hjälp av enzymer.

Neurotransmittorer

Jag har redan varit inne på det här med neurotransmittorer, litegrann. Glutamat är korncellens neurotransmittor i cortex cerebri, acetylkolin binder till muskelcellerna. Dessa är, tillsammans med domapin och noradrenalin stimulerande neuritransmittorer. GABA är korgcellernas transmittor i cortex cerebri. Den är, tillsammans med glycin, en hämmande neurotransmittor. Vad dessa har gemensamt är att de är aminer och aminosyror, de är således små molekyler. En annan neurotransmittor kan vara peptider. De är stora molekyler.

Källa:

Mohseni, S. Nervceller och gliaceller. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-11-03.

Sahlgrenska Akademien vid Göteborgs Universitet. I samarbete med KK-stiftelsen. Nervsystemet.se. 2014-12-18.

Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.

5 comments on “Nervceller, gliaceller och kommunikation

  1. Pingback: Borttagna lösenord! | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: Det medfödda immunförsvaret | Biomedicinsk Analytiker

  3. Pingback: Blodtrycksmätning | Biomedicinsk Analytiker

  4. Pingback: Lillhjärna (Corpus Cerebellum) | Biomedicinsk Analytiker

  5. Pingback: Känsel, syn, smak, lukt, hörsel och balans | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 16 december, 2014 by in Termin 3 and tagged .
%d bloggare gillar detta: