Centrala och perifera nervsystemet

Det centrala nervsystemet (CNS) består av hjärnan och ryggmärgen, medan det perifera nervsystemet (PNS) består av alla de nerver som går ut i kroppen. Jag tänkte gå igenom båda här. Vi börjar med hjärnan, sedan fortsätter jag med ryggmärgen och slutligen nerverna.

CNSPNS067

Hjärnan

Hjärnan är det som tänker, känner och tolkar information. Den består lite förenklat av storhjärnan och lillhjärnan. Storhjärnan kan grovt sett delas in i vänster och höger hjärnhalva, där den vänstra hjärnhalvan hjälper oss med vårt språk (att tala), räkna och att vara kreativ genom att skapa, medan den högra hjärnhalvan är mer känslosam och drar åt det nedstämda hållet. Hjärnhalvorna delas i sin tur in i lober. Du har säkert hört ord som frontallob och tinninglob. Men man kan också dela in hjärna genom att börja utifrån och gå inåt. Längst ut finns cortex. Det är ju en del av olika organ som jag nämnd vid många olika tillfällen, bland annat när jag har skrivit om njuren. Hjärnan har också ett cortex, bestående av grå substans. Ett av terminens histologiska preparat är Cortex cerebri från parietalloben. Cortex kan i sin tur delas in i den vanliga cortex, primärcortex, samt associationscortex. De olika delarna av cortex har olika funktioner.

  • Frontallobens (pannloben) cortex. Här finns det primära motorcortex som svarar för vad vi gör med våra muskler, vår vilja att röra oss.
  • Tempolarlobens (tinningloben) cortex. I det primära cortex finns vår förmåga att höra, medan associationscortex avgör vilken typ av ljud det är vi hör; är det något på väg mot oss eller från oss? Har det hänt något allvarligt eller busar de bara?
  • Occititallobens (nacklobens) cortex. Här ligger vår förmåga att se i primärcortex, medan associationscortex hjälper oss att tolka det vi ser: barn, vuxna, män, kvinnor, förare, passagerare.
  • Parietallobens (hjässlobens) cortex. Här finns flera områden som är intressanta; primärt somatosensoriskt cortex som tar emot information om att vi känner rent fysiskt, samt somatosensoriskt associationsområde som har till uppgift att tolka den smärta vi känner.

Kranialnerver

Vi har 12 kranialnerver (nerver i storhjärnan) på vardera sida av kroppen, numrerade från ett till 12. Det finns alltså en dubbel uppsättning av varje kranialnerv. Några av dessa nerver har motoriska gangliger, medan andra har sensoriska ganglier. Ett ganglion är en nervknuta. De olika nerverna har olika uppgifter, de börjar och slutar på olika ställen i hjärnan och hjälper till med att föra information om lukt, syns, rörelser (exempelvis ögonrörelser) dit det ska.

Ventriklar

Det finns också speciella hålrum i storhjärnan; laterala ventrikeln, tredje ventrikeln och fjärde ventrikeln. Den fjärde ventrikeln har jag nämnt bland annat när jag skrivit om de histologiska preparaten pons och medulla oblongata. Det är själva ventrikeln som plexus choroideus finns, där den producerar sin cerebrospinala vätska. Det blir ca 450 mL cerebrospinalvätska varje dygn, varav 150 mL är kvar i ventriklarna och de övriga 350 mL går in i blodet. Det är ganska liten skillnad mellan vätskan och vanligt serum, cerebrospinalvätskan har dock en väldigt låg halt av proteiner. Själva syftet med cerebrospinalvätskan är att transportera näringsämnen och slaggprodukter (avfall).

Andra strukturer i hjärnan

Nu har jag bara nämnt de olika loberna, cortex, kranialnerverna och ventriklarna. Det finns andra bitar i hjärnan som jag inte kommer att gå in på i det här inlägget, men som jag i alla fall kan nämna. Thalamus är en liten struktur som sitter allra längst in i hjärnan, och har förmåga att stoppa information som är på väg till hjärnan när det behövs. Ett exempel på sådan information kan vara smärta. Vår uppfattning om att vi känner smärta kommer då först långt senare, efter att en olycka har inträffat. Vidare finns också hippocampus, de basala ganglierna, hypofysen som egentligen sitter precis under storhjärnan, pons (hjärnbryggan) som sitter intill lillhjärnan och binder samman den med ryggmärg och storhjärna, medulla oblongata som sitter nedanför pons och nedanför den hjärnstammen som binder samman storhjärnan med lillhjärnan. Lillhjärnan sitter ju under storhjärnans nacklob. Det är lillhjärnan som tar emot informationen från ryggmärgen som den sedan skickar vidare till storhjärnan.

Ryggmärgen och dorsalroten

Jag har ännu inte nämnt den förlängda märgen. Det är den som binder samman hjärnan med ryggmärgen. Ryggmärgen finns beskriven sedan tidigare, som histologiskt preparat, så det tänker jag inte repetera. Informationen som går från ryggmärgen upp mot hjärnan gå via ryggmärgens afferenta axoner. Dessa bildar tillsammans dorsalroten. Ordet dorsal betyder ”bakre.” Om vi tar det från hjärnans håll sträcker sig dorsalroten från thalamus, via pons och vidare ner mot den dorsala delen av ventralhornet (alltså den bakre delen av substantia grisea). Varje ryggsegment tar emot en dorsalrot på vänster baksida, och en dorsalrot på höger baksida.

Informationen (känsel) kommer alltså in från en arm till ryggmärgen via ett afferent axon. Där har ett axon kontakt med ett annat axon, och på det viset kan informationen sprida sig via ryggmärgen. Informationen går sedan vidare via de afferenta axonerna i dorsalroten upp mot hjärnan. De motoriska nerverna (efferenta) sitter på den ventrala (främre) delen av ryggmärgen.

Nerverna

Själva beskrivningen av nervens uppbyggnad finns i mitt inlägg om den perifera nerven som histologiskt preparat. Vad jag kan tillägga här är att de olika nerverna är kopplade till ryggmärgen, och beroende på till vilket ryggsegment de hör och vart i kroppen de går. Vissa nerver är sensoriska (känsel), andra motoriska (muskelkontroll), men de flesta är en blandning av båda (känsel och muskelkontroll). Det är dessutom skillnad mellan stimulerande och inhiberande (hämmande) nerver. Det har att göra med det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. 

Källa:

Mohseni, S. Centrala nervsystemets och perifera nervsystemets anatomi. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-11-04.

Sahlgrenska Akademien vid Göteborgs Universitet. I samarbete med KK-stiftelsen. Nervsystemet.se. 2014-12-18.

Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.

Vad tycker du?