Hook-effekten

Det finns något som kallas för Hook-effekten som är viktigt att känna till och förstå när man tolkar resultat från serologiska metoder. Hook-effekten innebär att man har fått ett falskt negativt resultat. Anledningen till att detta uppstår är att det ibland finnas väldigt höga koncentrationer av antigen i ett prov.

Det går till så här: du gör en ELISA-analys. Du har alltså dina brunnar med antikroppar och pipetterar över patientprovet. Nu råkar det bara vara så att provet innehåller extremt höga nivåer av antigen. Alla antikroppar binder till anigenens epitoper (bindningsställen). När det har skett finns det dock kvar väldigt höga mängder av antigen i brunnarna.

hook057

Om du tänkte göra en Sandwich ELISA kan det också vara så att antigenen binder till  den sekundära antikroppen och faktiskt hindrar bildandet av ”smörgås-komplexet.” De extremt många antigenen som finns i provet, utan att kunna binda till en antikropp, tvättas bort (tillsammans med eventuella sekundära antikroppar) som ett steg i själva analysens utförande. När man sedan läser av resultatet i spektrofotometern kommer resultatet att visa ett mycket lägre värde av antigen än vad som är sant. Det fanns ju en massa antigen som inte kunde binda till någon antikropp, dessa tvättades bort och räknas därför inte med av spektrofotometern. Ändå pass de ju där, i patientprovet. Alltså blir resultatet falskt negativt (lägre än det egentligen ska vara). Det kan vara så att resultatet visar ett värde inom referensintervallet (de värden som ska finnas hos en frisk person), trots att patienten är sjuk. Det kan också vara så att värdet blir något förhöjt, trots att det borde vara extremt förhöjt.

Om man känner till detta problem kan man upptäcka det och åtgärda det. Det är nämligen så att kurvan som spektrofotometern presenterar efter avläsning ser ut på ett visst sätt om en Hook-effekt har uppstått. Det blir liksom en liten ”kulle” på kurvan då den kommer upp och sedan vänder och går neråt igen.

hookgraf058

Ett sätt att åtgärda Hook-effekten är att späda provet som innehåller det alldeles för höga antigentalet. Därefter göra man samma analys två gånger; en gång med det utspädda provet, en annan gång med ett helt annat prov med en annan koncentration av antigen. Resultatet av de båda analyserna ska matcha varandra, efter att man tagit hänsyn till skillnaderna i spädningsfaktorn.

Källa:

Advnt. Biotechnologies. Hook effect. (Hämtad 2015-06-21).

Aardal-Eriksson, E. Binjuren – hormoner, sjukdomar och laboratoriediagnostik. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-10-20.

Omran, A S. Immunoassay. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-10-14.

Vad tycker du?