Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Okända prover: Övriga analyser

Det finns en del andra prover som är värda att nämna, trots att jag och min kollega inte utförde dessa under laborationen. Varje grupp fick varsitt prov från feaces, urin, nasopharynx och sår. Men alla prover kom från olika patienter, varför varje enskild grupp fick utföra lite olika prover eftersom vi hade helt olika bakterier i våra prover. Det finns alltså grupper som har gjort en del tester som inte vi fick göra, och tvärt om. Jag tänkte gå igenom de analyserna här, lite kort.

Gramnegativa stavar

XV-test

Två av de gramnegativa stavar som skulle kunna finnas i provet från nasopharynx var Haemophilus influenzae eller Haemophilus parainfluenzae. XV-testet är till för att skilja dessa två bakterier från varandra. Man har alltså odlat bakterierna och gjort en gramfärgning. I mikroskopet har man sett gramnegativa stavar. Man har gjort ett oxidastest som visat negativ, ett knufftest som visat negativt, och en resistensbestämning som visat att bakterien är känslig mot antibiotikan oleandomycin. Därför har man kunnat dra slutsatsen är det är en Haemophilus, men utan att veta vilken art.

När man sedan gör XV-testet odlar man ut bakterien på en haemophilusagarplatta. Sedan placerar man ut tre diskar på plattan. Den ena disken har en X-faktor (hemin), den andra disken har en V-faktor (NAD), och den tredje disken har en XV-faktor (både hemin och NAD). Plattan inkuberas i 37 C över natten, i koldioxidrik luft. Det finns då två möjligheter: bakterien skulle kunna vara en Haemophilus influenzae eller en Haemophilus parainfluenzae. De förstnämnda behöver både NAD och hemin för att kunna växa, därför växer den endast intill XV-faktorn och inte intill någon av de andra diskarna. Haemophilus parainfluenzae å andra sidan behöver bara NAD för att trivas, varför den växer både runt disken med V-faktorn och runt disken med XV-faktorn.

Grampositiva stavar

Alla de stavar jag och min kollega fick under den här laborationen var gramnegativa. Men om vi hade sett grampositiva stavar i mikroskopet hade vi för det första varit helt säkra på att de tillhört släktet Clostridium, eftersom detta släkte var de enda tänkbara grampositiva stavarna i den här laborationen. Clostridium skulle i så fall kunna finnas i provet från såret. Det skulle kunna vara antingen Clostridium perfringens eller Clostridium tetani. Alltså hade vi varit tvungna att göra två tester för att ta reda på vilken av dessa bakterier det är. Ett av de testerna skulle ha varit en odling i anaerobbuljong, ett så kallat TGB-rör, det andra testet ett omvänt CAMP-test.

Odling i TGB-rör

Clostridium-släktet växer bara i anaerob (syrefattig) miljö. Bakterien odlas i en buljong, ett så kallat TGB-rör. Man placerar en bakteriekoloni i röret som innehåller buljongen och inkuberar det i 37 C på samma sätt som man inkuberar agarplattor. Om det sedan finns gas i röret innebär det att bakterien är en Clostridium perfringens. Annars är det en Clostridium tetani.

Omvänt CAMP-test

Det här testet har samma syfte som TGB-rören, att skilja olika clostridier från varandra. Man odlar ut tre olika bakteriekolonier på en blodagarplatta. Först tar man en bakteriekoloni av Streptococcus agalactiae grupp B och stryker ut den tvärt över plattan. Sedan tar man en bakteriekoloni av Clostridium tertium och stryker den vinkelrätt mot det första strecket. Det ska göras utan att de två utstryken kommer i kontakt med varandra. Sist av allt tar man den tredje bakteriekolonin som är den koloni som man tror är en Clostridium perfringens. Detta utstryk ska också göras vinkelrätt mot det första utstryket, utan att de vidrör varandra.

Bild1

Tertium är en negativ kontroll i det här testet. S. agalactiae är en bakterie som skapar något som heter just CAMP-faktor. Det finns en CAMP-faktorgen i vissa bakterier, och det är den genen som ger ifrån sig faktorn. I blodagarplattan finns röda blodkroppar (erytrocyter). När dessa går sönder kallas det för att de lyserar, det är då det har skett en hemolys på plattan. CAMP-reaktionen som kan ske på plattan är en så kallad synergisk reaktion. Ordet synergi kommer från grekiskan och betyder samarbete. En eventuell hemolys på plattan är resultatet av två bakterier som tillsammans skapar en starkare reaktion – alltså en starkare hemolys – än de hade gjort var och en för sig. De två bakterierna är i det här fallet Clostridium perfringens som producerar alfatoxin, och Streprococcus agalactiae grupp B som producerar CAMP-faktorn. Om testet är positivt och den okända bakterien är en Clostridium perfringens, då sker en förstärkt hemolys på plattan, som ett resultat av reaktionen mellan de två bakterierna. Detta kommer att synas väldigt tydligt, då hemolysen blir halvmåneformad i vinkel mot de två bakterierna. Ingen hemolys betyder att den okända bakterien inte är en perfringens.

Om du vill kan du läsa mer om CAMP-testet i en vetenskaplig artikel; Identification, Cloning and Expression of the CAMP factor gene (cfa) of group A Streptococci.

Gramnegativa kocker

Jäsningsserie på platta

Vi gjorde ju en jäsningsserie i rör, men man kan också göra en jäsningsserie på platta. Detta sker då man vet att man har antingen en Neisseria- eller en Moraxellabakterie, och vill ta reda på vilken arten är. Både Neisseria och Moraxella är en gramnegativ/gramlabil diplokock. Det innebär att det kan vara svårt att avgöra vilken gramfärgning den har. Lagringsformen blir njurformad, då de två kockerna som formar diplokocken ligger på ett sådant sätt i förhållande till varandra att de bildar en njurform. Bakterierna kan finnas i prover från nasopharynx.

Jäsningsserien sker på en speciell agarplatta som bland annat innehåller någon form av socker och en pH-indikator som visar om bakterien har ändrat pH-värdet på plattan eller inte. Man använder sig av tre olika plattor, och varje platta innehåller en enda typ av socker. Det är glukos, maltos eller fruktos. Det är precis som jag skrivit i tidigare analysbeskrivningar: om en bakterie bryter ner socker och lämnar sura (lågt pH-värde) restprodukter efter sig, då sjunker pH-värdet på plattan. Plattans färg är från börjar röd, men om pH-värdet sjunker blir färgen i stället gul. Man stryker ut bakterierna på flera plattor, odlar dem över natten i ett värmeskåp med koldioxid, 37 C, och läser av resultatet dagen därpå. Till hjälp har man en liten lathund.

Den bakterie som bryter ner glukos (plattan blir gul), men inte maltos eller fruktos (plattorna är fortfarande röda) är en Neisseria gonorrhoeae. Den bakterie som bryter ner både glukos och maltos, men inte fruktos är en Neisseria meningitidis, medan den bakterie som bryter ner alla sockerarter är en Neisseria sicca.. Den bakterie som inte bryter ner någon av sockerarterna är en Moraxella catarrhalis.

Alla gramnegativa bakterier analys

Knufftest

Knufftestet görs på gramnegativa bakterier, både stavar och kocker. För de gramnegativa stavarna är villkoret för att utföra ett knufftest att de endast växer på hematinplattan. Det var ju när vi gjorde analysen av bakterierna från nasopharynx som vi odlade ut bakterierna på en hematinplatta och en blodagarplatta. Om bakterierna bara växt till sig på hematinplattan (och inte på blodagarplattan) hade vi gått vidare med bland annat ett knufftest.

När det gäller den gramnegativa kocken; Neisseria och Moraxella var grampositiva kocker som vi hade kunnat tänkas hitta i provet från nasopharynx. Dessa hade då utsatts för ett knufftest direkt efter gramfärgning.

Knufftestet är egentligen väldigt enkelt, och precis som det låter: man knuffar på bakteriekolonierna för att se om de går att knuffa på. Det finns då tre kategorier av bakterier: knuffvänliga, icke knuffvänliga och de som är mittemellan. Man tar en platinös (ett verktyg som finns i laboratoriet) och en hematinplattan (det är bara bakterierna på hematinplattan som utsätts för knufftestet) med bakteriekolonier på. Och så väler man ut en bakteriekoloni som man knuffar lite på med hjälp av platinösen. Om bakterikolonien är knuffvänlig kommer den att flytta på sig, och den kommer vara hel efter att ha flyttat på sig. De bakteriekolonier som inte är knuffvänliga smetas ut så fort man kommer åt dem med platinösen. Sedan finns också de kolonier som är lite mittemellan. När en bakteriekoloni är knuffvänlig brukar man säga att den är knuffpositiva, testet är positivt. Motsatsen blir då att de muka kolonierna som smetas ut ger ett negativt resultat.

Haemophilus är knuffnegativa, Moraxella är knuffpositiva, och Neisseria är mittemellan.

Källa:

Forslund, T. Okända prover. Laboration. Linköpings Universitet. 5-7 november 2014.

VetBact. Veterinärmedicinsk Bakteriologi: information om betydelsefulla arter. 2014. (Hämtad 2014-11-17).

3 comments on “Okända prover: Övriga analyser

  1. Pingback: DIYProject: Help Discover New Antibiotics through Citizen Science | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: Praktiskt Tentamen: Laboratorievetenskap inom endokrinologi och infektion | Biomedicinsk Analytiker

  3. Pingback: Okända prover: Urin | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 18 november, 2014 by in - Infektion, - Laborationer T3, - Mikrobiologi T3, Termin 3 and tagged , , , , , .
%d bloggare gillar detta: