Differentiering av blodceller
Läs gärna mitt inlägg om Blodet, från termin 1 för att få lite kött på benen innan du läser det här. I det här inlägget kommer jag att skriva lite om hur blodcellerna kommer till.
Stamcellen och de olika blodcellernas föregångare
En stamcell är en cell som är multipotent, den kan alltså utvecklas till vilken annan blodcell som helst. Stamcellerna bildas i benmärgen. Där utvecklas de vidare. Det finns många olika stamceller som befinner sig i olika faser. Men alla kommer det från en enda typ av stamcellen, blodcellernas ”urmoder.” Den kallas för hematopoietisk stamcell, och förkortas HSC. Den utvecklas vidare till två föregångare till de celler de ska bli. Dessa föregångare är lymfoid föregångare och myeloid föregångare.
Den lymfoida föregångaren utvecklas vidare till två olika blodceller som båda är i förstadiet till det som de sedan ska bli antingen en T-lymfoid eller en B-lymfoid.
Den myeloida föregångaren utvecklas till granulocyt/monocyt-föregångare och/eller megakaryocyt/erytrocyt föregångare.
Den granulacyta/monocyta föregångaren utvecklas vidare till en neutrofil föregångare som sedan vidareutvecklas till en neutrofil föregångare, en basofil/mastcellsföregångare, en eosinofil föregångare, eller en monocyt föregångare.
Megakaryot/erytrocytföregångaren utvecklas vidare till en megakaryot föregångare som utvecklas till en megakayroblast. Megakaryoblasten utvecklas sedan vidare till en megakaryocyt.
Alla dessa utvecklingsstadier sker i benmärgen. Men de blodceller som utvecklas sedan, det är de som finns ute i blodbanan. Det finns egentligen ingen tydlig gräns mellan benmärgen och blodet, ingen hinna eller liknande. I stället hålls stamcellerna kvar inne i benmärgen tack vare sin begränsade plasticitet. Det betyder att blodcellerna har svårt att anpassa sig till sin omgivning. Det finns en så kallad ”diffusionsbarriär” mellan benmärgen och blodet. Stamcellerna har svårt för att diffundera ut genom barriären, de måste ha uppnått en viss mognadsnivå för att kunna diffundera ut i blodet.
Ute i blodet sker följande: Blodcellerna som är förstadiet till B- eller T-celler utvecklas vidare till mogna T- och B-celler. Den neutrofila föregångaren utvecklas till en neutrofil, den basofila föregångaren utvecklas till en basofil, den eosinofila föregångaren utvecklas till en eosinofil, och den monocyta föregångaren utvecklas vidare till en monocyt. Megakaryocyten utvecklas till en trombocyt.
Om man sätter ihop alla de här små stegen av blodcellernas utvecklingsstadier kommer det att se ut så här:
Differentiering
Den process som gör att de olika blodcellerna blir till olika sorters blodceller kallas för differentiering. Det är en process som inte alls liknar hur andra celler i kroppen förökar sig (meios och mitos). Differentieringen går i stället långsamt bit för bit. Det kan till och med vara svårt att skilja olika typer av föregångare åt ibland, just för att de olika stegen inte kan delas upp på ett definitivt sätt. Differentieringen drivs av:
- IL3, Interleukin 3. Utvecklar bland annat granulocyter.
- G-CSF, granulocyte colony stimulating factor. Denna cytokin skapas av endotelcellerna. T-cellerna, makrofagerna, mastcellerna och fibroblasterna. Cytokinet gör precis som det låter; det stimulerar granulocyt/monocyt-föregångaren till att differentiera till granulocyter och monocyter.
- IKAROS är en familj av transkriptionsfaktorer. IKAROS påverkar differentieringen där den ursprungliga stamcellen differentieras till en lymfoid föregångare.
- GATA 3 är en transkriptionsfaktor som differentierar T-cellens föregångaren till en T-cell.
- PAX5 aktiverar särskilda gener i den lymfoida föregångaren, vilket för att de differentierar till B-celler.
- EPO-hormon, erytropoetin. Reglerar erytrocytproduktionen, den har jag inte nämnt här. Hormonet bildas i njurarna.
Källa:
Theml, H. Diem, H. Haferlach, T. (2004). Color atlas of hematology. Practical Microscopic and Clinical Diagnosis. 2nd edition. George Theme Verlag: New York.
Axeb AB. Sigtuna. (2008). Värt att veta om: Centrifugering. 2014-09-01.
Internetmedicin. Hodgkins Lymfom. 2014-09-02.
Marchall, A L. Kipps, T J. et al. 2010. William´s Hematology. 8:de upplagan. Kina: The McGraw-Hill Companies.
Ross, M. Wojchiech, P. Histology: A Text and Atlas, with Correlated Cell and Molecular Biology. 6:te upplagan. USA: LWW.
Pingback: T-celler | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: Ateroskleros | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: Benmärgens och dess blodceller | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: TNF | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: B-celler | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: Toll Like Receptorer och cellsignalering | Biomedicinsk Analytiker
Pingback: Cellsignalering: Vad, hur och varför? | Biomedicinsk Analytiker