Binjuren

Binjure020Binjuren sitter på toppen av själva njuren och är uppdelad på ett sätt som liknar njurens uppdelning; barken som kallas för cortex och märgen som kallas för medulla. Organet är en körtel. Som jag tidigare nämnt, i mina inlägg från termin 2, producerar binjuren bland annat adrenalin.

Här kommer en liten luring! Vi ska kunna hitta något som heter zona. Zona är tre olika områden som delar in binjurens bark (cortex) i tre delar. Därför tycker jag att det är viktigt att kunna identifiera själva cortex innan man börjar titta på de tre zona-delarna. Cortex sitter längst ut, utanpå märgen, precis som på njuren. Cortex består också av lite andra saker än medulla; i cortex finns celler som liknar epitelcellerna vi lärde oss under den första terminen. Runt dem finns små blodkärl (kapillär) som liksom går i kurvor. Man brukar säga att kärlen är sinuoidala. Det är dessa epitelliknande celler som delar in barken i tre delar kallade zonae. På ren svenska skulle man kunna kalla dem för det yttre lagret, mellanlagret och det inre lagret. Med de olika delarna har olika zonae-namn.

Zona glomerulosa (det yttersta lagret). Tänk på njuren – minns du vad det korrekta namnet på innehållet i bowmans kapsel kallas? Ja, det kallas för glomeruli. I binjurens zoma glomerulosa ligger cellerna i runda samlingar. Därav namnet på denna zona. Cellerna producerar bland annat steroiden aldosteron som ju är med om att reglera kroppens saltbalans. Det sker via njurens funktion. Aldosteron-nivåerna justeras alltså i kroppen via det som kallas för RAAS-systemet.

Zona fasciculata (mellanlagret). Här ligger cellerna på ett annat sätt; de är placerade i linjer eller rader, som buntar. De här cellerna producerar bland annat steroiden kortisol, en glykokortikoid. Kortisol är ju ett hormon som är viktigt i vår ämnesomsättning, men är också ett stresshormon. Det görs av kolesterol. Kortisol är kroppens långsiktiga stresshormon. Syntesen ökar på alla stimuli som kroppen upplever som en stress; fysisk och psykisk aktivitet, feber, i stort sett allt som inte är i jämvikt.

Zona reticularis (det inre lagret som alltså ligger närmast medulla). Dessa celler sitter tätare än cellerna i de andra lagren, det ser nästa ut som ett nätverk. Färgen i cellernas cytoplasma är annorlunda mot de övriga lagrens färg, i de här lagret färgar den nämligen lite. Cellerna har en liten vesikel, alltså en ”bubbla” som består av fettsyra, vilket också är ett sätt att känna igen dem i detta lager. Cellerna producerar förstadiet till könshormonerna, Dehydroepiandrosteron (DHEA) samt androstendion. Detta släpps ut i blodet och vandrar sedan ner till testiklar och äggstockar.

Så: inifrån och ut är de ämnen som produceras kopplade till vår saltbalans, vår metabolism och vårt kön. Det finns ett enkelt sätt att komma ihåg detta, en liten ramsa som vi lärde oss på genomgången av de histologiska preparaten:

Salt, sugar, sex – the deeper the sweeter.

Medulla (märgen); här finns det många blodkärl som leder till kromafina celler, dem fördjupar jag mig i nedan. Dessutom består medulla också av gangliaceller. Dem kan man känna igen ganska lätt eftersom de är stora, runda, de finns många samlade på ett ställe, och de har en tydligt cellkärna. Cellerna hör till det sympatiska nervsystemet. Cellerna klassas som acidofila, vilket betyder att de trivs i en sur miljö, alltså med ett lågt pH-värde.

Kromafina celler finns som sagt var i medulla, de har en ordenltigt blodförsörjning. Det är i dessa celler som adrenalin och noradrenalin produceras.

Källa:

Histologi-Preparatkompendium 2012-09-05. Linköpings Universitet.

Ross, M. Wojchiech, P. (2011) Histology: A Text and Atlas, with Correlated Cell and Molecular Biology. 6:te upplagan. USA: LWW.

YouTube. Shotgun Histology. Adrenal. 2014-09-10.

Vad tycker du?