Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Genens uttryck

Jag har redan skrivit lite om hur gener uttrycks i tidigare inlägg om Den centrala dogmen. Då nämnde jag:

  • transkriptionsfaktorerna TFIID och TFIIH

I det här inlägget tänker jag repetera mycket av det jag tidigare skrivit, men på ett kortare och mer sammanfattat sätt. Det finns flera saker som påverkar vilka gener som ska uttryckas och vilka som inte ska uttryckas. Jag tänkte rada upp dem här lite snabbt bara.

  • Metylering (när man lägger till en metylgrupp, (-CH3) av Cytosin tystar genen, genen kommer inte till uttryck.
  • Metylering av DNA skapar ett kromatin som är hydrofobt, alltså vattenavstötande. Det är kompakt, vilket gör att generna inte kan avläsas. Det betyder att den gen som metylerats är tyst, den kommer inte till uttryck.
  • Deaminering (när man tar bort en aminogrupp, (-NH2) av ett metylerat Cytosin gör cytosinet till ett Tymin. Det bildas ett annat protein.
  • Deaminering av ett ometyleras Cytosin gör cytosiner till ett Uracil. Det bildas ett annat protein.
  • Fosforylering (man lägger till en fosfatgrupp) ger en negativ laddning, det skapar således repellering.
  • Om miRNA går ihop med DNA bildas dsRNA. Jag beskriver detta lite djupare i mitt inlägg om Många sorters DNA och RNA. Cellen tycker inte om dsRNA. Det kommer därför att brytas ner. Det resulterar i att färre gener uttrycks (de har ju brutits ner). Koncentrationen av det protein genen skulle ha uttryckt sjunker. Genen är tyst, den kommer inte till uttryck.

Det sitter histonsvansar på histonerna, jag förklarar detta i mitt inlägg DNA-glosor. Den svans som kallas för H3 består av aminosyror som kan förändras på olika sätt. Hur den ändras påverkar om gener uttrycks eller inte uttrycks.

  • Om H3 får en acetylgrupp (-CH3-COR) blir kromatinet luckert. Anledningen till detta är att acetylgruppen är negativt laddad och att de därför repellerar (slår bort) varandra. Denna acetylerade formen av kromatin kallas för eukromatin. Transkriptionsfaktorerna kommer åt DNA och genen kommer till uttryck.
  • Om H3 istället metyleras blir kromatinet tätt packat. Den metylerade formen av kromatin kallas för heterokromatin. Transkriptionsfaktorerna kommer inte åt DNA, och genen kommer inte till uttryck. Det blir en tyst gen.

Läs gärna artikeln Epigenetiken på Europaturné för att se hur det här med repellering skulle kunna fungerar, egentligen. Jag ska ta reda på hur det egentligen fungerar, så återkommer jag med en justering när jag känner mig mer säker.

Källa:

Brändén, H. (2003). Molekylärbiologi. 3:dje upplagan. Danmark: Studentlitteratur.

Lim, U. Dietry and lifestyle factors of DNA methylation. Cancer epigenetics. Methods in molecular biology. 2012;863:359-76. doi: 10.1007/978-1-61779-612-8_23.

Meyers, R A. Current topics from the encyklopedia of molecular cell biology and molecular medicine. 1:a upplagan. USA; Wiley-Blackwell. 2012.

Söderqvist, P. DNA-reparation och mutation. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-02-08.

2 comments on “Genens uttryck

  1. Pingback: Cellsignalering: Vad, hur och varför? | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: Korrigeringar och tillägg, termin 2 | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 13 augusti, 2014 by in - Molekylärbiologi, Termin 2 and tagged .
%d bloggare gillar detta: