Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Kristina Nilsson: En halvtimme ur ett yrkesliv

Idag gästas vi av årets första gästbloggare; Kristina Nilsson. Kristina är legitimerad biomedicinsk analytiker, beteendevetare (filosofiekandidat i pedagogik), utbildad inom klinisk hypnos och medförfattare till antologin Hälsofrämjande kommunikation i vård och omsorg. Kristina driver företaget Vardagsklokhet. Du kan läsa mer om Kristina och Vardagsklokhet på hennes webbsida.

labbild2 KN

En del av Kristina Nilssons laboratorium.

Att jobba på ett kliniskt kemiskt laboratorium är omväxlande, lärande och intressant lagarbete. Förutom analysarbete, instrumentunderhåll och resultatregistrering inrymmer dagen kontakt med människor på och utanför laboratoriet med mer eller mindre kunskap om arbetsrutiner och biokemi. En dag på jobbet är mycket sällan den andra lik och när du kommer tillbaka efter semestern finns många nyheter och förändringar att läsa in dig på. Som bma lever du i en dynamisk yrkesvärld där nya perspektiv och kunskaper hela tiden nålas fast på kartan och gamla bleknar bort.

   Att ditt namn står vid en speciell analysplacering (de instrument och prover du ska ta hand om under dagen – kan t.ex. vara rutinkemi, hematologi, provtagning, serologi, hormoner) på dagens arbetsplatsschema betyder inte att du bara kommer arbeta med det under dagen.

Kanske blir den första halvtimmen på tisdagsmorgonen så här…

Nattpersonalen har gjort månadsunderhåll på hormoninstrumentet och tinat kontrollerna. Du vaggar upp dem, korkar av och stoppar in provkassetten i instrumentets akutlucka. Går till förrådet för att hämta nya öronproppar.

   Det ringer. Var är Stina som har provmottagning och telefon som placering idag? Visst ja, hon kommer lite senare… ingen annan i närheten…hinner du svara? Hormonkontroller är ju snart klara, ska valideras (godkännas) i datorn och om de är OK ska proverna sättas på instrumentet i laboratoriehallens andra ände. Hormonanalyserna måste igång innan niokaffet, det är många prover så här efter påskhelgen och klockan elva kommer studiebesöket från omvårdnadslinjen du ansvarar för… Du har ingen aning om hur mycket tid samtalet bakom ringsignalerna kan ta.

   Ett telefonsamtal kan bli kort och koncist, du vet vad som frågas efter och kan snabbt lämna svar. Men, det kan lika väl vara länge – kanske måsta du söka efterfrågad information om sådant du inte har en susning om eller som bara swichat förbi ögon för länge sedan, ensam eller tillsammans med den som ringer. Använda webb, kvalitetshandbok, arbetskamrater. Långt eller kort, alltid lika trevigt både ge och söka kunskap, men vågar du chansa nu????

   ”Välkommen till laboratoriet Småstad. Det är Julia.”

   ”……”

   ”Hmmm… Det kan jag inte svar på så här på rak arm. Kan jag få undersöka saken och ringa tillbaka i eftermiddag?”

   ”…..”

   ”Ja det går bra. Ring mellan två och tre, fråga efter Julia. Vi hörs!”

   Så var det det här med minnet…snabbt skriver du ned frågan på en notis, en rosa påminnelse att klistra fast på datorskärmen.

En sköterska med rondskål i handen ropar på dig från provmottagningsdisken. Intensivvårdens blodgasinstrument gick sönder i natt, servicetekniker är på väg, ni måste hjälpa dem med proverna ett tag framöver. Du tittar ned i rondskålen och ser sprutor med artäriellt blod ligga med kanylerna på, om än dubbelvikta. Ser ingen etikett på någon. Du lyfter upp en och anar en tuschmarkering A.D vid millilitergraderingen, på den bredvid står det tydligt 4:2.

   ”Dom är ju inte fullständigt märkta, hur ska vi veta vilken som tillhör vem?” säger du förvånat.

   ”Ja men det står ju patienternas initialer där…å säng där”, säger sköterskan och pekar ned i rundskålen. ”Så här märker vi alltid.”

   ”Personnummer, elektronisk beställning, patientsäkerhet”…mumlar du medan du tänker. IVAs metod stämmer definitivt inte med laboratoriets anvisningar och rutiner. Vad ska du göra? Skicka tillbaka så hon får ta nya prov eller låta henne analysera själv på erat instrument eller ge henne tomma pappersremisser så hon kan gör beställningar i efterhand vid disken eller…

   Två jobbrutiner, två arbetsplatskulturer, möter varandra över laboratoriets provinlämningsdisk. På laboratoriet är etikett på rör vid provtagning, fullständigt personnummer och remissbeställning default, på IVA är patienterna ett fåtal och provtagning-analys sker snabbt av samma hand.

   Skönt, där kommer Stina. Hon har jobbat här i många år och är problemlösare av stora mått.

   ”Stina, god morgon! Har du möjlighet hjälpa till med blodgaserna här? IVAs instrument har lagt av i natt. Proverna är bara märka med initialer…”

   ”God morgon! Det är OK Julia, ta du hand om dina hormoner. Jag hjälper Sofia!”

”Vad är det för lapp jag har i hand…” undrar du när du kommer ned till hormonanalysatorn och skrattar till när du ser vad du skrivit. ”Gäller verkligen ha tungan i rätt mun i detta jobbet” tänker du och gratulerar dig till yrkesvalet, klistrar fast den rosa lappen, stoppar i öronpropparna och klickar fram valideringsbilden på skärmen.

   Kontrollerna ligger gröna och fina inom sina områden. Allt är OK. Skönt, inget gör en bma så glad som när kontrollerna går in! Dags tina upp de frysta prover. Sedan ställa fram och rumstemperera de från igår som står i kylen. Kolla att det finns tillräckligt med reagens för förmiddagens körning och fundera ett tag över studiebesöket, ditt första egna.

   Men tomt i kylen, varken prover eller ställ där. Konstigt… du går tillbaka till instrumentet och öppnar locket över provrännorna. Där står tre provkassetter på utloppsbanan, de är redan analyserade och svaren har skickats till patientjournalerna via autovalidering.

   ”Hej Julia, jo jag ladda på dem när jag kom i morse, du var upptagen, visste du hade mycket idag, såg du satt på kontrollerna och de brukar ju gå in…”

   ”Men Kim, jag vill ju se att de går in innan jag startar proverna. Tar sådan tid ta tillbaka resultaten om någon inte går in…och dom var kalla…”

   ”Och när hände det senast Julia? Att kontrollerna inte gick in? Aldrig, jag lovar dig! Vi brukar hjälpa varandra här vet du…”

   ”Ja, jag vet, men jag har ju bett att ni ska fråga mig först. Om jag vill ha hjälp…”

   ”Men nu är det så att vi samarbetar här!”

Även om vi som jobbar på det kliniskt kemiska laboratoriet delar utbildningsbakgrund och naturvetenskapligt intresse är vi inte lika som personer eller agerar lika i alla situationer.

   Även om analyserna är ackrediterade, styrda av metodbeskrivningar och handhavandeinstruktioner, är det inte säkert att alla gör exakt lika. Kan finnas moment möjliga att variera, skriftlig metod och instruktion kan tolkas och uppfattas olika.

   Även om arbetet på laboratoriet innefattar rotation mellan olika placeringarna är det inte säkert att alla trivs lika bra på alla, känner att de behärskar alla, har motivation eller bakgrundskunskap för att lära sig allt och alla.

   Även om datorer funnits länge i laboratorievärlden och använts dagligen under decennier, är det inte säkert att alla lärt och lär sig program och tillämningar på samma sätt, med samma intresse och lust.

   Även om analyssvaren som ligger till grund för läkarens kommande ordinationer och diagnos, alltid ska vara korrekta och sanna oavsett typ av validering (godkännande), tidpunkt på dygnet och analyserande bma, betyder det inte att de biomedicinska analytikerna är robotar som tänker, tolkar och gör exakt lika.

   Även om alla har semester är det inte säkert att Jan, Birgit eller Tulla vill prata om vad de ska göra eller gjort under sin lediga tid.

   Även om alla äter lunch under dagen är det inte säkert att de som tar med matlåda till lunchrummet vill berätta vad det är i den.

Vi delar yrke, arbetsplats och schema. Punkt. Vi kan välja att berika varandra med berättelser ur våra liv, intressen och vanor, förundras över likheter och olikheter, dela recept och utveckla analysarbete och metoder. Diskutera schema och vem som ska åka på bma-dagarna. Vi kan lära känna varandra i lunchrum, under blodgivartappningen, vid felsökning när något analysinstrumentet piper Error och under många, många andra tillfällen.

   Så – även om yrkesvalet är vårt enskilda är valet hur att samarbeta vårt gemensamma.

© Kristina Nilsson, leg. bma och beteendevetare

3 comments on “Kristina Nilsson: En halvtimme ur ett yrkesliv

  1. Pia
    23 juni, 2014

    Tack för en direkt inblick i och en mycket verklighetstrogen beskrivning av det framtida yrkeslivet. Intressant att läsa om den dynamiska vårdmiljön och se exempel på vilka problem som kan uppstå och hur viktigt det är med samarbete, information och utbildning.
    /Pia
    (Studerar till BMA)

    • Magdalena Wiklund
      25 juni, 2014

      Pia, jag har fått ett svar från Kristina som jag lovat att vidarebefordra till dig;

      Tack Pia, roligt du tyckte om halvtimmen. Hoppas ditt yrkesliv blir precis så utvecklande och omväxlande, men många intressanta möten, som du önskar! // Kristina

    • Magdalena Wiklund
      25 juni, 2014

      Pia, om du är intresserad av att gästblogga i min blogg kan du väl höra av dig till mig? Berätta lite om vad du tycker om din utbildning osv…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 23 juni, 2014 by in Gästbloggare and tagged .
%d bloggare gillar detta: