Biomedicinsk Analytiker

Sveriges största site för Biomedicinska Analytiker

Hormon, enzym, protein eller transmittor?

Hormoner

Hormoner är molekyler som är budbärare mellan en cell/vävnad och en annan cell/vävnad. De frisätts från endokrina celler (körtlar) och transporteras med blodet till den cell de ska. Hormoner delas in i fyra klasser; thyreoidea-hormoner, katecholaminer, peptidhormoner och steroidhormoner.

  • Adrenalin. Ett stresshormon av typen katecholamin som kommer från binjurarna. Stimulerar den process som kallas glykogenolys, och därmed frisätts det mer glukos från muskler och lever till blodet. Utsöndras vid stress, rädsla och ansträngning. Du kan läsa mer om adrenalin i min inlägg om Diabetes.
Adrenalin

Adrenalin

  • ADH. Antidiuretiskt hormon, ett peptidhormon som även kallas vasopressin. Hormonet produceras i hypotalamus i hjärnan. Dess uppgift är att justera kroppens osmolalitet (antalet salter och andra lösa partiklar i kroppsvätskan/blodet) och vätskebalans. Hög osmolalitet innebär mycket lösa partiklar och lite vatten i kroppen. Låg osmolalitet  är precis tvärt om; en låg nivå av lösa partiklar och en hög nivå av vatten. Extracellulär vätska består av två saker; vävnadsvätska och blodplasma.Hormonet avgör vår osmolalitet och vårt blodtryck detta genom att reglera genomsläppligheten i njurens distala tubuli och samlingsrör. Högre osmolalitet (salthalt i blodet) påverkar vår törst, och mer ADH produceras. Då tas mer vatten upp i njurarna (reabsorption) vilket gör att mängden urin minskar. Eftersom vi är törstiga då dricker vi förmodligen vatten och då ökar volymen av den extracellulära vätskan också. Om det är tvärt om, att osmolaliteten är låg (vi har brist på salt), då minskar volymen på den extracellulära vätskan. I den extracellulär vätskan leder minskad osmolalitet till minskad sekretion av ADH, medan minskad volym ökar sekretion av ADH. Du kan läsa mer om hormonet ADH i mitt inlägg om Njurens funktion.
  • Aldosteron. Aldosteron samverkar med renin och angiotensin. Det finns ett protein som heter angiotensinogen i vår plasma. Detta omvandlas, med hjälp av enzymet renin till angiotensin 1 som sedan blir till angiotensin 2. Angiotensin utsöndras i binjurarnas bark och svarar för utsöndring av natrium- och kaliumjoner i njuren. Det justerar också blodtrycket. När blodtrycket förändras påverkar enzymet renin plasmakoncentraionen av aldesteron genom att bilda angiotensin 2. Angiotensin 2 påverkar sedan blodvolymen och blodtrycket genom att få binjurebarken att producera mer aldesteron, dra ihop de allra minsta artärerna i kroppen och på det öka trycket som kommer av artärerna och att blodtrycket faller i artärerna, samt genom att dra ihop de efferenta arteriolerna i njuren. Då minskar den mängs blod som passerar genom njuren. Angiotensin gör också, precis som ADH att vi dricker mer. Du kan läsa mer om aldosteron i mitt inlägg om Njurens funktion.
  • Cholecystokinin. Förkortas CCK. Hormonet frisätts ur epitellagret på tolvfingertarmen i samband med att det kommer i kontakt med fett eller peptider. Det gör så att fler enzymer skapas i bukspottkörteln, och att gallblåsan kan tömmas.Läs mer i mitt inlägg om Nedbrytning av näringsämnen.
  • Gastrin. Frisätts från endokrina celler i epitellagret när maten når ventrikeln, eller av ventrikelns rörelser. Gastrinet åker ut i blodet och transporteras till sin målcell. Det signalerar främst till ventrikelns parietalceller att de ska utsöndra saltsyra.Det går till så att gastrin binder till en receptor (mottagare) på körtecellerna i magsäcken. Du kan läsa mer om gastrin i mitt inlägg om Cellkommunikation.
  • Glukagon. Antihypoglykemiskt hormon från bukspottkörtelns alfa-celler. Höjer blodsockerhalten om det inte kommer in näring (glukos) via maten. Du kan läsa mer i mitt inlägg om Diabetes.
  • Histamin. Detta är ett hormon och en signalsubstans. Histamin verkar i immunförsvaret. Vidgar blodkärlen och får slemhinnan i halsen att svullna. Det påverkar också parietalcellerna i magsäcken, så att dessa börjar producera saltsyra. Histamin binder till en receptor (mottagare) på körtelcellerna i magsäcken. Då börjar produktionen av saltsyra. Läs mer i mitt inlägg om Cellkommunikation. 
  • Insulin. Peptidhormon. Reglerar ämnesomsättningen, styr glukosnivån i blodet genom att motverka glukagon. Produceras i bukspottkörtelns betaceller. Läser i min inlägg om Diabetes och om Bukspottkörteln.
  • Noradrenalin; ett hormon som produceras i binjuren. Detta är förstadiet till adrenalin. Hormonet är blodburet. Det är ett stresshormon som påverkar nervsystemet.
  • Parathormon. Produceras i bisköldkörteln. Styr kroppens kalkbalans, kalk behövs i nerver, muskler, skelett. Det är koncentrationen av kalciumet i den extracellulära vätskan som bestämmer hur mycket parathormon som ska produceras. Ju mer kalcium, desto mindre parathormon. Har vi lite kalcium så bidrar hormonet till att öka koncentrationen genom att bryta ner kalcium från vår benvävnad, får njurarna att ta upp mer kalcium i tubuli eller att göra om vitamin D till hormonet calcitrol. Då tar tarmen upp mer kalcium och mer kalciumjoner frisätts från benvävnaden. Parathormonet kan också göra så att njuren tar upp mindre av fosfat i tubuli. Då kissar i ut fosftet, koncentrationen av det minskar i den extracellulära vätskan och då blir det möjligt för kalciumet att frisättas från benvävnaden. För mycket fosfat i den extracellulära vätskan hindrar nämligen att mer kalcium frisätts. Läs mer i mitt inlägg om Njurens sjukdomar.
  • Prostaglandiner. Ett hormonliknande ämne. Signalerar till andra delar ar kroppen att det pågår en inflammation. Drar ihop bronkerna, ökar genomträngligheten blodkärlen. Det är bland annat prostaglandinerna som orsakar smärtan vi känner i samband med inflammation. Du kan läsa mer om prostaglandiner i mitt inlägg om Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Sekretin. Kommer från epitellagret i tolvfingertarmen. Hormonet reagerar när det kommer mat med rester av saltsyra till tolvfingertarmen. Det går då via blodet till bukspottkörteln, vilket resulterat i att bukspottkörteln producerar mer vätekarbonat som neutraliserar saltsyran. Du kan läsa mer om sekretin i mitt inlägg om Nedbrytning av näringsämnen.

Enzymer

Enzymer är proteiner som fungerar som katalysator. De hjälper till med att sätta igång eller skyndar på en kemisk process i kroppen utan att själva förbrukas. När den kemiska processen är klar finns enzymerna kvar i samma mängd som förut. Den kemiska processen hade skett även utan enzymerna, men det hade tagit längre tid för processen att starta och att genomföras utan enzymerna.

  • Acetylcoenzym A (Acetyl-CoA). Detta är en förening mellan ättiksyra och coenzym A. Acetyl-CoA bildas vid nedbrytning av kolhydrat, fett och proteiner. Ämnet ingår i citronsyracykeln där det återbildas, det försvinner aldrig.
  • ALAT. Alaninaminotranferas. ALAT är ett enzym som bara finns i cellernas cytoplasma. Enzymet finns mest i leverns celler som kallas för hepatocyter, men också i njurarnas celler. ALAT deltar i kroppens aminosyraomsättning. Halten av ALAT stiger när celler går sönder vid ex leverskada eller muskelskada. Därför kan man genom att mäta halten av ALAT i blodet ta reda på om en patient har en sådan skada eller inte. Läs mer om ALAT i mina inlägg om Leverns sjukdomar och Patofysiologiska mekanismer 1.
  • ALP. Alkalisk fosfatas. Förhöjda värden vid ex leversjukdom. Alkaliska fosfatas är en grupp enzymer som hydrolyserar fosforsyraestrar. Just ALP hör till de så kallade ”ospecifika” alkaliska fosfataserna, de finns i cellmembran i livmodern, lungorna, mikrovilli på tunntarmens epitel ich njurens tubuli, i gallgångarnas epitel samt i osteoblasterna. När man tar ett blodprov på vuxna människor för att mäta ALP-nivåerna i serum, då är det ALT som kommer från epitelvävnaden i gallgångarna. På barn och ungdomar kommer ALP i serum i stället från osteoblasterna. När stiger ALP då? Det stiger om gallgångarna täpps till, eftersom detta leder till att det skapas med fosfatas i gallgångarna. Det stiger också om man får vissa tarmsjukdomar eller om aktiviteten ökar i osteoblasterna så som skelettcancer. Vidare stiger ALP också vid akuta leverskador, vid kronisk hepatit, och levercirros. Läs mer om ALP i mina inlägg om Leverns sjukdomar och Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Amylas. Detta är ett stärkelse- och glykogenklyvande enzym som kommer från spottkörtlarna och pancreas (bukspottkörteln). Det har till uppgift att bryta ner kolhydrater i munnen (från spottkörtlarna) och i tolvfingertarmen (från bukspottkörteln). Läs mer om amylas i mina inlägg om Nedbrytning av näringsämnen och Patofysiologiska mekanismer 1.
  • ASAT. Aspartataminotranferas, finns i i både cellernas mitokondrier och cytoplasma. Enzymet finns i leverns celler hepatocyterna, hjärtats celler och i skelettmuskelcellerna. ASAT deltar i kroppens aminosyraomsättning. Halten av ASAT stiger i blodet när hjärt- eller levercellerna går sönder som vid exempelvis leverskada eller hjärtinfarkt. Läs mer om ASAT i mitt inlägg om Leverns sjukdomar.
  • GT. Glutamyltransferas. GT finns i levern och halten i blodet ökar vid leversjukdom och alkoholmissbruk. Läs mer om GT i mitt inlägg om Leverns sjukdomar.
  • Helikas. Ett enzym som finns i vår celler. Det har till uppgift att vira upp och ta isär DNA-molekylen i samband med replikation. Läs mitt inlägg om DNA-replikation för mer information om detta. Läs mer om helikas i mitt inlägg om DNA-replikation.
  • Katalas. Ett enzym som sönderdelar vätesuperoxid till vatten och syre. Enzymets förmåga att göra detta används för att skilja på stafylokocker och streptokocker. Vi gjorde detta i samband med den veckolånga laborationen på temat bakterier. Läs gärna mitt inlägg om katalastestet.
  • Laktas. Tunntarmsenzym som klyver mjölksocker. Det är detta enzym man saknar om man är laktosintolerat. Laktosen man är intolerant mot hamnar, tillsammans med vatten, i tjocktarmen där det jäser på grund av alla bakterier som arbetar där. Resultatet blir gaser i magen, diarréer och att tarmen arbetar mer.
  • Laktatdehydrogenas. Enzym som katalyserar (snabbar på) omvandlingen av mjölksyra till pyruvat. Enzymet används i cellernas energiomsättning.
  • Lipas. Ett enzym som kommer från bukspottkörtel. Det klyver fettsyror i tunntarmen till monoglycerider och fria fettsyror. Läs mer om lipas i mitt inlägg som handlar om Nedbrytning av näringsämnen.
  • Maltas. Enzym som klyver maltos.
  • Pepsin. När maten kommer ner till magsäcken börjar cellerna i magsäcken att arbeta. I magsäckens nedre del som gallas antrum finns gastrinceller som släpper ifrån sig hormonet gastrin. Detta vandrar genom blodet till parietalcellerna som också finns i magsäcken. På samma sätt släpps hormonet histamin ifrån blodet till parietalcellerna. Acetylcholin som är en signalsubstans påverkar alla celler i magsäcken, även parietalcellerna. Parietalcellerna i magsäcken producerar pepsinogen. När pepsinogen kommer i kontakt med saltsyra bildas pepsin som är en aktiv form av pepsinogen. Pepsin bryter ner protein. Läs gärna mitt inlägg om Nedbrytning av näringämnen om du vill veta mer om den processen.
  • Polymeras. Det finns flera versioner av detta enzym. TAQ-polymeras tar bort primrar och ersätter dem med DNA i samband med PCR-reaktionen. DNA-polymeras gör samma arbete under DNA-replikationen. I samband med transkription arbetar polymeras 1 med att skapa föregångarna till rRNA, polymeras 2 med att skapa föregångarna till mRNA och mikroRNA, medan polymeras 3 skapar tRNA och 5sRNA.
  • Proteaser. Enzymer som spjälkar proteiner. Du kan läsa mer om proteaser i mitt inlägg Nedbrytning av näringsämnen.
  • PSA. Prostataspecifik antigen, PSA, är ett enzym som finns i prostatasekret med förhöjt värde i blodet vid godartad/elakartad prostataförstoring. Läs mer om PSA i mitt inlägg Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Primas. RNA-primas binder primern till DNA-molekylen i samband med DNA-replikation.
  • Renin. Enzymet kommer från den juxtraglomerulära apparaten i njurarna. Det omvandlas till angiotensin 1 som sedan går till lungorna där det omvandlas till angiotensin 2. Angiotensin 2 höjer blodtrycket.
  • Restriktionsenzym. Enzymet ”klipper” sönder DNA i bitar i samband med PCR-reaktionen.
  • Sackaras. Ett enzym som deltar i kolhydratomsättningen.
  • Trypsin. Enzym med betydelse för spjälkningen (nedbrytningen) av protein. Enzymet bildas av trypsinogen (som kommer från bukspottkörteln) som är dess förstadium. Trypsinet gör också så att det bildas mer trypsinogen. Läs mer i mina inlägg om Nedbrytning av näringsämnen. 
  • Trypsinogen. Förstadiet till trypsin. Enzymet kommer från bukspottkörteln, och triggas igång av trypsin. Trypsinogen är förstadiet till trypsin. När det kommer ut i tolvfingertarmen kommer det i kontakt med ett annat enzym, och då bildas trypsin. Läs mer i mina inlägg om Nedbrytning av näringsämnen. 

Proteiner

Proteiner är organiska ämnen med hög molekylvikt. Kallas även äggviteämne. Består av aminosyror hopbundna med peptidbindningar.

  • Adhesionsprotein. Börjar verka när cytokiner lägger sig i/på epitelet i samband med inflammation. Delas upp i integriner och selektiner. Integrinerna sitter på insidan av blodkärlet, medan selektinerna sätter sig på ytan av en vit blodkropp (neutrofil granulocyt). På detta sätt fastnar den vita blodkroppen på blodkärlets insida och passerar ut till det inflammerade området. Läs mer i mitt inlägg om Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Albumin. Vattenlösligt protein i blodet som fungerar som bärarmolekyl. Molekyler binder till albuminet och transporteras med hjälp av det mellan olika celler i kroppen. Det kan också läcka ut i urinen i samband med olika njursjukdomar. Du kan läsa mer om albumin i mina inlägg Njurens sjukdomar, Diagnostik av njurens sjukdomar, Urinsediment och Leverns sjukdomar.
  • CRP. C-reaktivt protein. Akutprotein vars halt stiger i blodet vid infektion/inflammatorisk sjukdom. Läs mer i mitt inlägg om Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Cytokiner. Antiinflammatoriskt protein som produceras av makrofager (en typ av vita blodkroppar) i samband med inflammation. Cytokinerna finns i flera olika former. Läs mer i mitt inlägg om Patofysiologiska mekanismer 1.
  • G-proteiner. Intermediära cellmembranbundna proteiner som överför signaler utifrån och in i cellen. Läs mer i mitt inlägg om Cellkommunikation.
  • Haptokorrin. Transportprotein, en grupp proteiner som transporterar andra ämnen, bland annat vitamin B12 i tunntarmen. Ämnet producerar av neutrofila granulocyter och tas upp i levern. Utsöndras i gallan, till tarmen och tas upp i kroppen igen. Du kan läsa mer i mitt inlägg om B12- och Folatcykeln.
  • Histoner. Lager av protein som DNA-strängen virar sig kring för att få plats inne i cellen.
  • HDL. High Density Lipoprotein. Ett protein som transporterar fett i blodet, HDL kallas för ”det goda kolesterolet”. Det skyddar mot hjärt- och kärlsjukdomar. Vi har  kommit i kontakt med detta under terminens gång, men jag uppfattar inte detta som så väldigt viktigt. Bra att känna till.
  • Integrin. En typ av adhesionsprotein. Läs mer i mitt inlägg Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Interferon-beta. Produceras av fibroblaster och vita blodkroppar i samband med inflammation. Får makrofager (en typ av vita blodkroppar) att producera antiinflammatoriska cytokiner. Läs mer i mitt inlägg Patofysiologiska mekanismer 1.
  • Intrinsic factor. Glykoprotein, vilket innebär att det är ett protein med rester från kolhydrat. Viktigt ämne i B12-folsyracykeln, då intrinsic factor binder till B12 och för in det i tunntarmens epitel. Du kan läsa mer i mitt inlägg om B12- och Folatcykeln.
  • Kalprotektin. Kalciumbindande protein som finns i neutrofila granulocyter (en typ av vita blodkroppar). Har hämmande effekt på bakterier och svamp. Vid inflammation i tarmsystemet vandrar de neutrofila granulocyterna ut i tarmepitelet och frisätter kalprotektinet. Man kan då hitta det i avföringen.
  • LDL. Low Density Lipoprotein. Transportrar fett i blodet, främst kolesterol. Kallas ”det onda proteinet.” Höga värden ökar risken för hjärt- och kärlsjukdom. Vi har  kommit i kontakt med detta under terminens gång, men jag uppfattar inte detta som så väldigt viktigt. Bra att känna till.
  • Selektin. En typ av adhesionprotein.
  • TFIID. Transkriptionsfaktor, alltså något som gör att transkriptionen av DNA kan ske. Du kan läsa mer om detta i mitt inlägg Den centrala dogmen.
  • TFIIH. Transkriptionsfaktor, alltså något som gör att transkriptionen av DNA kan ske. Du kan läsa mer om detta i mitt inlägg Den centrala dogmen.
  • Transkobalamin. Ett transportprotein som binder vitamin B12 i tunntarmens epitelvävnad. Du kan läsa mer i mitt inlägg om B12- och Folatcykeln.
  • Transkriptionsfaktorer. Proteiner som lösgör eller tightar till DNA-kedjan så att vissa gener uttrycks och andra inte uttrycks. Det första som sker före transkription. Du kan läsa mer om detta i mitt inlägg Den centrala dogmen.
  • VLDL. Very Low Density Lipoprotein. Transporterar fett i blodet. Vi har  kommit i kontakt med detta under terminens gång, men jag uppfattar inte detta som så väldigt viktigt. Bra att känna till.

Transmittorer

Jag tycker själv att det har varit väldigt mycket ord som betyder ungefär samma sak, ibland precis samma sak, eller ord som liknar varandra men betyder helt olika saker under den här terminen. Det rör framför allt ämnet cellkommunikation. Därför händer det att jag upprepar mig i mina inlägg, i ett försök att resa ut begreppen. Här kommer en liten lista över olika begrepp knutna till cellkommunikationen.

Autokrin faktor; signalmolekyl som en cell producerar och som den själv påverkas av. Läsmitt delen som handlar om autokrin signalering i mitt inlägg om Cellkommunikation för mer information.

Neurohormon; ett ämne som produceras i nervceller men som släpps ut i blodet, varifrån det transporteras till sin målcell (dit det ska). Exempel på neurohormoner är ADH (även kallat vasopressin).

Neurotransmittor; ett ämne som släpps från en nervcell till en annan cell, exempelvis till en muskelcell eller en annan nervcecll. Detta är alltså en signalsubstans som finns i nervsystemet. Exempel på neurotransmittorer är adrenalin, noradrenalin, acetylcholin och histamin.

Parakrin faktor; signalmolekyl som en cell producerar och som påverkar celler av en annan typ. Läsmitt delen som handlar om parakrin signalering i mitt inlägg om Cellkommunikation för mer information.

Källa:

Lindqvist Appell, M. Förberedelse inför PCR-laboration. Föreläsning. Linköpings Universitet. 14-01-25.

Nilsson-Ehle P, Berggren Söderlund M, Theodorsson E (red.). Laurells Klinisk kemi i praktisk medicin. 9:e upplagan. Studentlitteratur: Lund. 2012.

Nilsson, S. Cellkommunikation och reglersystem. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-02-05.

Nilsson, S. GI-kanalen, del 1. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-03-14.

Nilsson, S. GI-kanalen, del 2. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-03-18.

Palm, F. Njuren, del 1. Föreläsning. Linköping Universitet. 2014-02-28.

Palm, F. Njuren, del 2. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-03-05.

Sand O, Sjaastad ØV & Haug E, Människans fysiologi. Liber, Stockholm, 2004.

Söderqvist, P. Basal genetik, grundläggande genetik, mitos, meios och kopplingsanalys. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-01-21.

Whiss, P. Patofysiologiska mekanismer. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2014-03-05.

22 comments on “Hormon, enzym, protein eller transmittor?

  1. Pingback: Hypofysinsufficiens | Biomedicinsk Analytiker

  2. Pingback: IgE-medierad allergi | Biomedicinsk Analytiker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 2 juni, 2014 by in - Metabolism, - Molekylärbiologi, Termin 2 and tagged .
%d bloggare gillar detta: