Standardkurva

Utbildningen till biomedicinsk analytiker innehåller en del matematik. Naturligtvis är det en del kemiska uträkningar av massa, substansmängd, volym, molmassa och koncentrationer. Men när man laborerar med kemiska ämnen är det ofta också viktigt att göra en standardkurva, och då är det bra att därefter kunna räkna ut standardavvikelsen och variationskoefficienten. Detta är egentligen ganska lätt matematik, så fort man har förstått vad det är man gör och varför. Grundformeln för att räkna på standardkurvan är C1*V1=C2*V2. Man kan flytta runt lite i ekvationen och på det viset räkna ut det värde man vill ha.

Standardkurva

Man jämför alltid ett prov med en stamlösning. Stamlösningen är den ursprungliga lösningen, den lösning som man börjar med. Det är den lösningen som ska spädas. Stamlösningen kan vara en inköpt lösning (färdig). Det kan vara en lösning som man har blandat till alldeles själv, med det kan också vara ett patientprov tex blod. Det är detta prov som ska spädas. Man gör alltså en spädningsserie. Om man exempelvis ska mäta mängden protein i en kroppsvätska (blod) och det förväntade värdet på proteinet ska ligga mellan 0,9 och 1,5 mg/ml så späder man stamlösningen ett par gånger (vi späder vanligtvis fem gånger)  så att den mest koncentrerade spädningen blir 1,5 mg/ml och den svagaste blir 0,9 mg/ml. De andra spädningarnas koncentration ska ligga mellan dessa värden. Sedan pipetterar man en viss mängd (det står i laborationsinstruktionen vilken mängd det ska vara) av varje spädning i en brunn på en mikrotiterplatta. Nu har man gjort en seriespädning som bildar en standardkurva.

microtiter
Mikrotiterplatta. Här har en felpipettering rättats. Två brunnar kommer att strykas i spektrofotometern, och de brunnar som ligger lite utanför kommer i stället att räknas.

Sedan tar man provet. Provet kan man få färdigt av sin laborationshandledare, annars kan provet bestå av kroppsvätska från en människa. Provet är av okänd koncentration, men det finns oftast en förväntad koncentration. Man kan anta att det har en viss koncentration. Nu pipetterar man ner provet i en brunn på mikrotiterplatan också.

I mikrotiterplattans brunnar finns nu stamlösningen i en brunn, provet i en brunn och de olika spädningarna som hör till standardkurvan. I det här exemplet gjorde vi fem spädningar, alltså ligger standardkurvans spädningar i fem olika brunnar. Det blir totalt sju brunnar. På bilden över mikrotiterplattan till höger har det gjorts trippelprover, vilket betyder att stamlösningen, provet och standardkurvans olika spädningar har pipetterats tre gånger vardera. Sedan finns det två brunnar till som är fyllda, lite vid sidan av. Det är korrigeringar som gjorts på grund av att laboranten gjort något misstag i två av brunnarna.

smeterplatta
Mikrotiterplattan läggs i spektrofotometern för att läsas av.

En spektrofotometer läser av koncentrationer och absorbans på stamlösningen, provet och standardkurvans spädningar genom att skicka ljusstrålar genom det, värdena dyker upp på en dataskärm och sedan kan man räkna ut standardavvikelse och variationskoefficient.

spektrofotometer
Spektrofotometern står till höger om en dataskärm. På dataskärmen visas alla värden efter avläsning.

Du kan läsa om hur man räknar ut matematiken som ligger bakom en spädningsserie i mitt inlägg Spädningsfaktor och Spädningsserie. 

Standardkurva
Resultatet. Standardkurva från spektrofotometern. I det här fallet visar den fem prover.
Räknestuga

Till vår hjälp har vi en räknestuga. Vi har fått 27 matematikuppgifter att räkna på, både lätta och svåra. Alla räknar enskilt, men när vi har räknat klart ska hela basgruppen träffas och tillsammans med en föreläsare gå igenom alla uppgifterna. Då finns det möjlighet att få hjälp att räta ut eventuella frågetecken. Det är också bra om man samarbetar med sina klasskamrater, och hjälps åt med det som är svårt.

Källa: 

Lindqvist Appell, M. Räknestuga, del 1. Seminarium. Linköpings Universitet. 2013-10-22.

Lindqvist Appell, M. Räknestuga, del 2.  Seminarium. Linköpings Universitet. 2013-12-11.

Vorkapic, E. Proteinbestämning. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2013-10-28.

Vorkapic, E. Proteinbestämning med Bradford Reagent. Laboration. 2013-12-20.

Whiss, P. Biomedicinsk Laboratorievetenskap. Föreläsning. Linköpings Universitet. 2013-10-21.

2 comments

Vad tycker du?